översättning
från vikipedia: N6946-BH1 är en superjättestjärna som
plötsligt försvann i galaxen NGC 6946 på
norra sidan av stjärnbilden Cygnus (Svanen). Stjärnan är antingen en röd jättestjärna
eller en gul jättestjärna osäkert vilket och hade 25 gånger större massa än vår
sol och befann sig 20 miljoner ljusår från jorden. I mars till maj 2009 ökade
dess ljusstyrka till minst en miljon solluminositeter, 2015 hade den försvunnit
helt från optisk vy. I nära infrarött ljus är ett objekt fortfarande synligt,
men det bleknar bort med en ljusstyrka som är proportionell mot t-4/3. Ljuset
var otillräcklig för att vara en supernova och benämns som en misslyckad supernova. slut vikipedia.
N6946-BH1. BH1 i beteckningen betyder att astronomer tror att
stjärnan kollapsade för att bli ett svart hål snarare än som en supernova. Men det är
gissningar. Allt vi har vetat säkert är att den ljusnade under en tid och sedan
blev för svagt lysande för teleskop att observera. Men det har nu förändrats
tack vare James Webb Space Telescope (JWST).
I den nya studien analyseras data som samlats in av
JWST: s NIRCam- och MIRI-instrument. Resultatet visar en ljus infraröd källa som
verkar vara ett kvarvarande stoftskal som omger positionen för den ursprungliga
stjärnan. Detta skulle vara förenligt med material som kastades ut från
stjärnan när den snabbt ökade i ljusstyrka. Det kan också vara ett infrarött sken
från material som tränger in i ett svart hål men det verkar mindre troligt.
Överraskande hittade studieteamet inte ett
kvarvarande objekt utan tre. Detta gör den misslyckade supernovateorin än mindre
sannolik. Tidigare observationer av N6946-BH1 var en blandning av dessa tre
källor (så det sågs enbart en ljuspunkt) eftersom upplösningen inte var
tillräckligt hög för att skilja dem åt. Så en mer trolig teori är att ljusökningen
2009 orsakades av en stark fusion. Det som verkade vara en ljusstark massiv stjärna
var istället ett stjärnsystem som ljusnade när två stjärnor slogs samman och
sedan bleknade.
Medan data lutar mot fusionsmodellen kan man dock inte
utesluta den misslyckade supernovateorin. Det gör vår förståelse av supernovor
och svarta hål med stjärnmassa mer komplicerad. Vi vet från sammanslagningar av
svarta hål observerade av LIGO och andra gravitationsvågobservatorier att
svarta hål bestående av stjärnmassa existerar och är relativt vanliga. Vissa massiva
stjärnor blir i slutstadiet ett svart hål. Men om de blir supernovor först är ifrågasatt.
Vanliga supernovor kan ha tillräckligt med kvarvarande massa för att bli ett
svart hål, men det är svårt att föreställa sig hur de största svarta hålen kan
ha bildats efter att först ha varit supernovor.
Studien
som kommer från Cornell university av följande skribenter. Emma R. Beasor,
Griffin Hosseinzadeh, Nathan Smith, Ben Davies, Jacob E. Jencson, Jeniveve
Pearson, David J. Sand har publicerats på arXiv. https://arxiv.org/abs/2309.16121
Bild vikipedia som visar ett par bilder i synligt
ljus och nära infrarött ljus från NASA:s rymdteleskop Hubble som visar
N6946-BH1 före och efter att det försvann utom synhåll genom att implodera och
bilda ett svart hål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar