De som arbetade och slet av pliktkänsla. De hade tagit en anställning och denna såg de som sin plikt att sköta, oberoende av lön eller smärta.
Det var gamla stammen av män som inte tjafsade utan löd order och gjorde ett hantverk av kvalité. Kvalité var honnörsordet både från ev arbetsledare och anställda, de skulle vara bäst.
De var inte alltid män med så kallad social förmåga utan var många gånger tysta och bistra män. Men de kunde arbeta och skötte sitt arbete av plikt.
Finns dessa personer kvar i dag på arbetsplatserna?
Män som inte är sociala, inte intresserade av grupparbete, men som arbetar ensamma på ett vis som kan göra dem oumbärliga. Så var det en gång. De kom på morgonen, kanske de sa hej till någon arbetskamrat, sedan sa de inte mer den dagen om inte något problem dök upp som de behövde hjälp med. Men det var sällsynt.
Detta var en återblick på en tid som det var lättare att leva i och som jag själv har erfarenhet av.
Hur många önskar att denna tid åter fanns?
Man bör nog ha upplevt den för att fullt ut förstå tryggheten i denna tidsanda. En tid när man kunde vara sig själv utan sidoblickar och förmåga av social karaktär.
Jag misstänker att många av de som har denna personlighet idag tillhör de arbetslösa. Tyvärr, de är annars den bästa arbetskraften, om man inte ser till social förmåga som i dag har överdrivits i jobbsammanhang.
Idag tystas slavarna i fas 3, en arbetsmarknadsåtgärd där laglöshet råder.
