De tysta och inbundna arbetarna, finns de kvar där ute? Är du fas 3 are ska du tiga och lida.

De som arbetade och slet av pliktkänsla. De hade tagit en anställning och denna såg de som sin plikt att sköta, oberoende av lön eller smärta.

Det var gamla stammen av män som inte tjafsade utan löd order och gjorde ett hantverk av kvalité. Kvalité var honnörsordet både från ev arbetsledare och anställda, de skulle vara bäst.

De var inte alltid män med så kallad social förmåga utan var många gånger tysta och bistra män. Men de kunde arbeta och skötte sitt arbete av plikt.

Finns dessa personer kvar i dag på arbetsplatserna?

Män som inte är sociala, inte intresserade av grupparbete, men som arbetar ensamma på ett vis som kan göra dem oumbärliga. Så var det en gång. De kom på morgonen, kanske de sa hej till någon arbetskamrat, sedan sa de inte mer den dagen om inte något problem dök upp som de behövde hjälp med. Men det var sällsynt.

Detta var en återblick på en tid som det var lättare att leva i och som jag själv har erfarenhet av.

Hur många önskar att denna tid åter fanns?

Man bör nog ha upplevt den för att fullt ut förstå tryggheten i denna tidsanda. En tid när man kunde vara sig själv utan sidoblickar och förmåga av social karaktär.

Jag misstänker att många av de som har denna personlighet idag tillhör de arbetslösa. Tyvärr, de är annars den bästa arbetskraften, om man inte ser till social förmåga som i dag har överdrivits i jobbsammanhang.

Idag tystas slavarna i fas 3, en arbetsmarknadsåtgärd där laglöshet råder. 

Inget arbete? Då ska du lida, sa Reinfeldt i debatt med Sahlin.

Medborgarkunskap innebar att lära eleven i fortsättningsskolorna att leva i ett välordnat samhälle och de rättigheter och skyldigheter de hade i detta.

Får eleverna i grundskolan av i dag samma undervisning? Jag vet inte.

Hur många av de som går ut från grundskolan vet vilka rättigheter och skyldigheter de har i samhället?

Få tror jag, då vi vuxna knappt vet det. De skyldigheter och rättigheter vi har vid kris och hjälpbehov förmedlas mycket lite ut till alla. Istället förväntas vi att själva ta reda på detta. Kanske med förhoppningen att vi inte gör detta utan får klara oss bäst vi kan, vilket i många fall blir billigare för samhället.

Däremot har dagens politik, vilken skapat misstänksamhet mot alla som behöver hjälp, gjort att människor skäms för att få ersättning från a-kassor eller sjukersättning. Man känner sig utpekad som värdelös som inte får lön från ett arbete.

Detta har skapat ett samhälle där vi idag har högre skattesats som pensionär, sjuk eller arbetslös och människor tycker det är rätt.

Skyldigheter itutas människor uppifrån och snart nerifrån.

Rättigheterna blir mindre.

Vi har istället för kunskap om varför vi har rättigheter och skyldigheter istället itutats att de som får bidrag är parasiter. De sjuka, pensionerade och arbetslösa ska utrotas då de parasiterar på den överklass som arbetar. Överklass är i dag de arbetande, de som fått arbete en gång och har det kvar. De med kontakter.

Bidrag har blivit ett skällsord. Bidragstagare synonymt med parasit.

Ville vi ha detta samhälle? Tyvärr verkar det så.

Vi hörde bara för ett tag sedan Reinfeldt ilsket säga i debatt med Sahlin att något han aldrig kunde acceptera var att de som inte har arbete skulle få bättre ekonomi.