Bild på sparv https://pxhere.com/
Hos människor antas det att äldre människor har
färre vänner eftersom de är mer kräsna när det gäller vem de spenderar sin tid
med och vilka kontakter de behåller eller skapar. Det finns också ett problem
med att det finns färre människor i deras egen ålder att skapa nya relationer med. Men det är svårt att
plocka isär de olika potentiella orsakerna för människor då så mycket kan
påverka vilka eller vem som blir ensam och vem som får problem eller inte med
ensamhet (obs inte att förglömma i detta
är att det finns många människor äldre som yngre som lider av sin ensamhet),
därför forskar forskare i djurvärlden efter fenomenet. Teamet bakom forskningen
var under ledning från Imperial College London och djuret som det forskades om blev
en isolerad population av sparvar på ön Lundy i Bristolkanalen.
Genom att kartlägga åldrar och sociala nätverk hos
fåglarna fann de att äldre sparvar tenderar att ha färre vänner liksom människor. Anledningen kan vara att det inte finns något "evolutionärt
tryck" att skapa vänkontakter för äldre fåglar medan vänlighet hjälper
yngre fåglar att överleva och få föröka sig mer framgångsrikt.
Äldre
fåglar lockar ej till sig det motsatta könet för att bilda familj och därmed ny
kull och samma sak sker med människosläktet. Tiden som är kvar hos en gammal människa
att planerade arbete familj och framtid är inte lika meningsfull på grund av tidens gång. Hos fåglar är det säkert samma sak men då är det orken och möjligheten
att klara av en ny kulls behov som avgör viljan till nya förhållanden.
Naturen sätter ett stopp.
Ledande forskare Dr Julia Schroeder, från
Institutionen för biovetenskap (Silwood Park) vid Imperial, beskriver det som: "Den evolutionära mekanismen kan också vara verksam hos människor - det kan vara så
att äldre människor är mindre benägna att träffa nya vänner när de åldras. I
kombination med att det finns färre potentiella vänner i samma ålder och behov
kan detta vara en faktor i ensamhetskrisen bland äldre människor.
Medförfattaren Dr Jamie Dunning, nu vid University
of Leeds, förklarar: "Vår studie är en av de första som föreslår att
fåglar, liksom däggdjur också minskar storleken på sitt sociala nätverk när de
åldras. Specifikt minskas antalet vänskaper med åldern och hur central en fågel
är för det bredare sociala fågelnätverket,
Lundy Island där fågelforskningen gjordes är värd för en "sluten"
population av sparvar, vilket innebär att inga individer lämnar eller anländer
till ön. Detta gör det möjligt för teamet att samla in massor av exakta
uppgifter om invånarna, inklusive deras ålder, häckningsframgång och sociala
nätverk. Registreringen har pågått i 25 år.
Tidigare forskning från teamet har visat att
vänlighet (särskilt till det motsatta könet) hjälper sparvarna på ön att föröka
sig framgångsrikt, vilket visar att det är en fördel att ha ett bra socialt
nätverk när de är unga.
I den nya studien har forskarna tittat på den andra
änden av livet, för att se om vänlighet fortfarande är en fördel för äldre fåglar. De fann att bristen på vänlighet inte var ett problem för äldre sparvar.
Dr Schroeder förklarade: "'Vänlighet',
åtminstone när det gäller sparvar verkar förändras med åldern. När de är unga
hjälper det dem att få vänner, vilket ger dem en evolutionär
"fördel". Men när de väl har förökat sig några gånger verkar det som om det inte
har någon evolutionär "kostnad" att vara ovänlig – det finns inga
nackdelar som innebär att dess gener inte skulle föras vidare.
Det finns paralleller hos människor för
åldersrelaterade tillstånd som Parkinsons – även om sjukdomar som denna helt
klart har en kostnad för individen. Fast de uppstår först efter
reproduktion, förs de ändå vidare till avkomman, så det finns ingen mekanism
för evolutionen att förlora dessa gener.
Dr Schroeder säger: "I slutändan kan studiet av
vänlighet med åldern – oavsett om det är hos sparvar eller människor – hjälpa
oss att förstå hur vi kan hjälpa äldre människor att få nya vänner och minska
bördan av ensamhet för de som upplever detta.
Studien publiceras i dagarna i Philosophical
Transactions of the Royal Society B, i ett specialnummer av tidskriften om att
förstå ålder och samhälle med hjälp av naturliga populationer.
Om
ålder kan ökas och kanske har gjorts för interstellära stjärnresenärer som är
(om de finns) på väg mot oss eller har varit här kan äldre varelser vara de
bästa resenärerna. De är inte lika impulsiva och har inte behov av att göra sig
omtyckta som yngre som konkurrerar om allt. Äldre kalla lugna eftertänksamma
resenärer med lång livserfarenhet kan vara bättre på att ta kontakt med och förstå oss
jordbor. Yngre kan snabbt ta till misstanke och vapen om de tror de ser
ovänligt bemötande. Om man nu ska se på rymdresenärer som likartade
människosläktet. Vi ska tänka på att tidiga generationer hade de äldstes råd. I
dag är det tvärtom ungdomar gynnas och äldre pensioneras . Men vi ska inte se de tidigare generationerna som dumma de
levde och lämnade en planet till oss att leva på, kommer vi att göra det samma till framtida
generationer?
