Den kemiska föreningen metan (CH4) är det enklaste
kolvätet. Metan kallas även sumpgas då den
bildas vid nedbrytning av organiskt material i syrefattiga miljöer exempelvis i botten
av kärr. Ett annat namn är gruvgas efter dess benägenhet att sippra ut i
gruvgångar där den sedan riskerar att antändas vilket gör den till ett allvarligt
hot mot gruvarbetare - gasexplosioner kostar regelbundet människoliv ännu i
våra dagar. Metan är även den växthusgas som (efter koldioxid) är näst
största hotet i uppvärmningen av vår planet.
Den mest överraskande upptäckten från NASA:s Curiosity Mars Rover är att metan sipprar upp ur ytan i Gale-kratern .
Det är levande varelser som producerar det mesta av
metangasen på jorden. Men forskare har inte hittat några säkra tecken på
nuvarande eller forntida liv på Mars så troligen är detta inte fallet med metanfyndet
på Mars. Ändå har det portabla kemilabbet ombord på Curiosity, känt som SAM, (Sample
Analysis at Mars), kontinuerligt hittat spår av metan nära ytan i Gale-kratern.
Ingen annan plats har det hittats på (ännu) på Mars. Forskarna antar att den
troliga källan är geologiska mekanismer som involverar vatten och sten djupt nere
under mars regolit (som är berggrund som
vittrat).
SAM har dock funnit att metan beter sig på oväntat vis
i Gale-kratern. Det sipprar upp på natten och försvinner under dagen. Den
fluktuerar säsongsmässigt och stiger ibland till nivåer som är 40 gånger högre
än vanligt. Förvånansvärt nog ackumuleras inte metangasen i atmosfären: ESA:s
(European Space Agency) ExoMars Trace Gas Orbiter, som skickades till Mars
specifikt för att studera Mars atmosfär har inte upptäckt någon metan i
atmosfären.
Metanfyndet håller Mars-forskare sysselsatta med
laboratoriearbete och datormodelleringsprojekt som syftar till att förklara
varifrån gasen kommer, beter sig svårförklarligt och bara detekteras i
Gale-kratern. En forskargrupp från NASA delade nyligen med sig av en intressant teori.
I en artikel i mars i Journal of Geophysical Research: Planets, föreslog gruppen att metan – oavsett hur det produceras – skulle kunna förseglas under stelnat salt som kan bildas i Mars regolit av krossad sten och stoft. När temperaturen sedan stiger under varmare årstider eller tid på dygnet försvagas förseglingen ( frosten), och metangas sipprar ut. Under ledning av Alexander Pavlov, planetforskare vid NASA:s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, föreslår forskarna att gasen också kan explodera ut i små puffar när tätningar spricker (det stelnade saltet) under trycket av till exempel en rover (månbil) stor som en liten SUV som kör över regoliten.
Vore ett bra
experiment att backa bort bilen och med instrument undersöka om metan likväl
sipprar ut i kratern och inte bara under rovern.
Forskarnas hypotes kan hjälpa till att förklara varför metan bara detekteras i Gale-kratern, beskriver Pavlov, med tanke på att det är en av två platser på Mars där en robot rör sig och borrar i ytan. Den andra platsen är Jezero-kratern, där NASA:s Perseverance-rover arbetar, men den rovern inte har något metandetekterande instrument.
Vore
intressant om en undersökning av metan kunde göras där också.
Pavlov beskriver att ursprunget till denna hypotes är ett experiment som han ledde 2017, som involverade odling av
mikroorganismer i en simulerad marsiansk permafrost (frusen jord) med salt
inblandat likt mycket av Mars permafrost är.
Pavlov och hans kollegor testade om bakterier som
kallas halofiler (organism som trivs i saltrika miljöer), som lever i saltvattensjöar och andra saltrika miljöer på
jorden, kunde trivas under liknande förhållanden på Mars.
Resultaten från mikrobodlingen visade sig inte vara
entydiga, beskriver han, men forskarna märkte något oväntat: Det översta jordlagret
bildade en saltskorpa där salt is förvandlades från ett fast ämne till en gas
och lämnade saltet efter sig.
Resultatet kan visa vad som sker på Mars men förklarar inte metanets ursprung.
Bild vikimedia på gale-kratern.
