Astronomer vid Western Sydney University har upptäckt en av de kraftigaste strålarna från ett svart hål.
Strålen sträcker sig mer än en miljon ljusår ut från
hålet med en enorm energi i nästan ljusets hastighet,. Det svarta hål där
fenomenet sker finns i galaxen NGC2663, som finns 93 miljoner ljusår bort från oss.
När vi ser på denna galax med ett ordinärt teleskop
ser vi den välbekanta ovala formen av en elliptisk galax innehållande ungefär
tio gånger fler stjärnor än Vintergatan (se bild ovan).
NGC2663 observerades med CSIRO:s Australian Square Kilometre Array Pathfinder (ASKAP) i västra Australien – ett nätverk av 36 länkade radioteleskopdiskar som tillsammans bildar ett enda superteleskop.
Radiovågorna avslöjade en stråle av materia från galaxens
centrum och där ett svart hål. Detta kraftfulla flöde av material sträcker sig cirka
50 gånger längre bort än galaxen i sig om våra ögon kunde se den på natthimlen
skulle det vara större än månen sett från Jorden.
Astronomer har upptäckt jetstrålar av detta slag
tidigare men dennas enorma storlek (mer än en miljon ljusår över i diameter)
och den relativa närheten till NGC2663 gör den till en av de kraftigaste jetstrålarna
vi känner till på himlen.
Forskningen av fenomenet skedde under ledning av
doktorand Velibor Velović vid Western Sydney University och studien har
godkänts för publicering i tidskriften Monthly Notices of the Royal
Astronomical Society.
Denna jetstrålningsprocess är analog med en effekt
som ses i jetmotorer från flygplan. När avgasplymen spränger genom atmosfären
skjuts den ut på sidorna av omgivningstrycket. Det får strålen att expandera, dra ihop sig och pulsera där den färdas.
Som bilden visar (se länken här) ser vi ljuspunkter i strålen, kända som "chockdiamanter" på grund av formen. När flödet komprimeras lyser de starkare.
Först med upptäckten i NGC2663 har vi sett en effekt
i så enorm skala som denna.
Detta säger oss att det finns tillräckligt med
materia i det intergalaktiska utrymmet runt NGC2663 för att det ska trycka mot jetstrålens
sidor vilket i sin tur värmer och pressar strålen.
Det blir en återkopplingsslinga: intergalaktiskt
materia matas in i en galax, galaxens svarta hål producerar en jetstråle av det
inkommande materialet och skickar iväg denna ut i kosmos..
Dessa jetstrålar påverkar hur gas bildas till
galaxer.
Bild på galaxen NGC2663 från Wikii2 som ingår i vikipedia.
