Nya upptäckter om vad månens jord består av.

 

Chang'e-5-uppdraget skedde i Mons Rümker-regionen  på månens norra Oceanus Procellarum och härifrån returnerades sedan  1.731 kg månregolit (månjord).

Nyligen har Dr. Zeng Xiaojia, Prof. Li Xiongyao och Prof. Liu Jianzhong från Institute of Geochemistry of the Chinese Academy of Sciences (IGCAS) identifierat sju exotiska magmatiska klaster i Chang'e-5-prover från mer än 3,000 av Chang'e-5 regolitpartiklar. Att en bergart är klastisk ( innebär att den är helt eller delvis uppbyggd av mindre beståndsdelar, klaster, som existerade före bergartens bildande och som inte "förändrats" vid bildandet. Klaster kallas brottstycken eller partiklar som bildats genom kemisk vittring, pyroklastiska partiklar (material från vulkanism) eller detrituspartiklar (nedbrutet organiskt materia)

Studien publicerades i Nature Astronomy den 22 december.

Det är sju exotiska klaster som identifierats och består av;

En hög halt av titan i ett vulkaniskt material med inbäddade större kristaller.

En magmatisk bergart av vulkaniskt ursprung med låg titanhalt.

Pyroxenit en magmatisk bergart som här består av Olivin  ett mörkt, grönfärgat mineral som oftast förknippas med basiska bergarter. Det är ett av världens vanligaste mineral.

En magnesiumrik Anortosit magmatisk intrusiv djupbergart som till mer än 90 % är uppbyggd av fältspat.

En utvecklad litologi kan utredas i materialet. Litologin för en bergart innebär en beskrivning av dess fysiska egenskaper som är synliga vid hällar eller kärnprover eller med mikroskopi redan i låg förstoring. Fysiska egenskaper inkluderar färg, textur, kornstorlek och sammansättning.

Ett magnesiumrikt fragment av olivin.

Ett av ett pyroklastisk ursprung flöde även kallat askflöde ur en glödande magmaström som gett upphov till en glaspärla.

Forskarna associerade dessa exotiska magmatiska klaster att det var material komna från andra delar på månen över 50–400 km från där  Chang'e-5 provet tagits.

I jämförelse med månstenar från det amerikanska Apollo-uppdraget fann forskarna att tre exotiska magmatiska klaster i Chang'e-5-regoliten uppvisade ovanliga petrologiska och kompositionella egenskaper.

Det vulkaniska fragmentet med hög titanhalt visade på en unik mineralogi bland månbasalter som representerar en ny tidigare okänd typ av månbasalt.

Den magnesiumrika anortositklasten, som inte observerades i tidigare tagna prover av Apollobesättningar visar att magnesiumrik anortosit också är en viktig komponent i månytan.

Det pyroklastiska glaset bevisar ett kompositionellt unikt vulkanutbrott som en gång skett på månen.

Dessutom ger identifieringen av ovanliga månstenar i Chang'e-5-provet att månskorpans litologiska komponenter (en bergarts synliga innehåll och egenskap) och magmatiska aktiviteter är annorlunda mot vad man tidigare trott.

Resultatet av ovan forskning tyder på att det fortfarande finns okända geologiska upptäckter att göra på månen vilket ger idéer till planeringen av framtida månutforskningsuppdrag.

Bild vikipedia på en Vy över Mons Rümker tagen under Apollo 15 uppdraget. 

Ny teori om hur månen bildades.

Den vanliga och ännu den teori som förmedlas i läroböcker om hur månen bildades är Theia-teorin: För cirka 4,5 miljarder år sedan skedde en kollision mellan Jorden och en kropp stor som Mars. I resterna av denna där smält material och metall slungades iväg bildades månen.  Turligt nog förstördes inte Jorden av denna kollision.

Den nya teorin kallas synestia vilken är minst kanske mer trolig är följande: En synestia bildas när en kollision mellan en het planet (Jorden i detta fall) och medelstora heta objekt (små planeter ex likt Mars).  Resultatet av detta blir en snabbt spinnande smält massa och förångad sten i omloppsbana runt sig själv. Alltsammans resulterar i en explosion där förångad stenmassa skjuts iväg.


Inom ett par hundra år krymper denna förångade massa eller kondenserar till vätskeliknande format, slutligen kollapsar den i form till en smält planet genom gravitation och ytan stelnar efterhand. I detta fall till månen.


En fördel med den nya modellen är att det finns flera sätt att bilda en lämplig synestia.  Det behöver inte förlita sig på en kollision med en specifik storlek.


Bilden visar storleksförhållandet mellan månen och Jorden.

Månen bildades efter en kollision med en proto-planet. Jag tvivlar.

Citat: Jorden och månen är så lika varandra att vetenskapen snart enades om att de båda himlakropparna måste ha ett gemensamt ursprung---Den teori som tog form går ut på att månen bildades efter en gigantisk kollision mellan jorden och en så kallad proto-planet. Kollisionen ägde rum för cirka 4,5 miljarder år sedan och var så kraftig att en stor del av den dåtida jordens mantel slets bort och formade månen, något som förklarade den kemiska likheten. Slut citat.

En proto-planet är förstadiet av planeter.

Jag tvivlar på denna teori då den förutsätter en beblandning av denna protoplanet och Jorden så att teorin stämmer med verkligheten. Att månen och Jorden har samma sammansättning och därmed bevisas ha samma ursprung.

Istället anser jag att Jorden och Månen var samma proto-planet men en mindre bubbla av denna massa steg ut från proto-planeten och släppte från denna och detta blev början till Månen.