Den vanliga och ännu den teori som förmedlas i
läroböcker om hur månen bildades är Theia-teorin: För cirka 4,5 miljarder år
sedan skedde en kollision mellan Jorden och en kropp stor som Mars. I resterna
av denna där smält material och metall slungades iväg bildades månen. Turligt nog förstördes inte Jorden av denna
kollision.
Den nya teorin kallas synestia vilken är minst kanske mer trolig är följande: En synestia bildas när en kollision mellan en het planet (Jorden i detta fall) och medelstora heta objekt (små planeter ex likt Mars). Resultatet av detta blir en snabbt spinnande smält massa och förångad sten i omloppsbana runt sig själv. Alltsammans resulterar i en explosion där förångad stenmassa skjuts iväg.
Inom ett par hundra år krymper denna förångade massa eller kondenserar till vätskeliknande format, slutligen kollapsar den i form till en smält planet genom gravitation och ytan stelnar efterhand. I detta fall till månen.
En fördel med den nya modellen är att det finns flera sätt att bilda en lämplig synestia. Det behöver inte förlita sig på en kollision med en specifik storlek.
Bilden visar storleksförhållandet mellan månen och Jorden.
