Solsystemet bildades tidigare än man tidigare ansett.

Hypotesen är att solsystemet härstammar från ett gigantiskt moln av gas och damm. En hypotes som såg sitt första ljus under 1700-talet genom den tyske filosofen Immanuel Kant och vidareutvecklades av den franske matematikern Pierre-Simon de Laplace.

 Fram till nyligen var denna teori gällande inom vetenskapen. Teorin att solsystemet har fått sina nuvarande egenskaper till följd av en period av turbulens som inträffade cirka 700 miljoner år efter bildandet av solsystemet.


 Nu har den  senaste forskningen visat tecken på att solsystemets planeter kom till 600 miljoner år tidigare.
  

Framväxandet kom från gas- och dammoln som omgav solen för cirka 4,6 miljarder år sedan. Det var då de gigantiska planeterna (Gasplaneterna) bildandes och dess banor var också mer cirkulära under dess första tid än man tidigare ansett. De fyra jätteplaneterna – Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus  uppstod ur detta gas- och stoftmoln som då fanns säger ny forskning från  São Paulo State University's Engineering School (FEG-UNESP) i Guaratinguetá (Brasilien). Senare uppstod resterande planeter där jorden ingår. Men kontentan är att bildandet av solsystemets planeter började med de stora gasplaneterna och detta 600 miljoner år tidigare än man tidigare ansett.


Läs vidare om dessa nya rön vilket finns i en större sammanställning här från Phys.org. 



Bild från vikipedia på planeter och dvärgplaneter i solsystemet. Planeternas storlek är i skala, men undantag av det relativa avståndet till solen.

Ny teori om hur månen bildades.

Den vanliga och ännu den teori som förmedlas i läroböcker om hur månen bildades är Theia-teorin: För cirka 4,5 miljarder år sedan skedde en kollision mellan Jorden och en kropp stor som Mars. I resterna av denna där smält material och metall slungades iväg bildades månen.  Turligt nog förstördes inte Jorden av denna kollision.

Den nya teorin kallas synestia vilken är minst kanske mer trolig är följande: En synestia bildas när en kollision mellan en het planet (Jorden i detta fall) och medelstora heta objekt (små planeter ex likt Mars).  Resultatet av detta blir en snabbt spinnande smält massa och förångad sten i omloppsbana runt sig själv. Alltsammans resulterar i en explosion där förångad stenmassa skjuts iväg.


Inom ett par hundra år krymper denna förångade massa eller kondenserar till vätskeliknande format, slutligen kollapsar den i form till en smält planet genom gravitation och ytan stelnar efterhand. I detta fall till månen.


En fördel med den nya modellen är att det finns flera sätt att bilda en lämplig synestia.  Det behöver inte förlita sig på en kollision med en specifik storlek.


Bilden visar storleksförhållandet mellan månen och Jorden.

Ny information om planeten Mars. Sandyner är resultat av levitation nog så uppseendeväckande.

Vi vet att temperaturen på planeten beroende på var vi befinner oss är mellan -153C vid dess poler  och upp till +20C vid dess ekvator vid vissa tider. Atmosfären är enbart av 1% av Jordens atmosfärs täthet.

Is förångas direkt från frusen form här istället som på Jorden blir flytande när temperaturen blir över 0C. Detta på grund av atmosfären låga densitet. Dock kan flytande vatten finnas under ytan på Mars.

Sandkullar och sanddyner på Mars är ett mysterium i så motto av hur de bildats. Vind i en så tunn atmosfär kan inte vara förklaringen. På Jorden däremot är vind förklaringen och mellanstadiet  vatten vid temperaturhöjning över 0C  likaså.

Sand i Saharaöknen på Jorden uppför sig i sandstormar och vindar så dyner o kullar bildas. Men detta är inte förklaringen för dynerna på Mars.

Teorin är att dynbildningen på Mars beror på den låga gravitationen på Mars. Sanden förflyttas genom levitation genom att den  låga gravitationen under  en svag vind.

Hade Jorden haft så tunn atmosfär men likväl den gravitation den har hade sand knappast rört sig. Effekten av vind i så tunn atmosfär här på Jorden hade knappast märkts och inte bildat dyner.

Men enbart ovanstående kan enligt nya rön inte förklara levitation och sandyneformationer på Mars yta utifrån svag vind.

Troligen är anledningen även levitation förekomma genom avsmältning av tunn is och effekten på Mars då är att denna förångas direkt istället för att bli flytande. Har detta hänt i eoner på Mars under dess vår och sommartid kan den svaga vinden tillsammans med detta varit anledningen till Mars sanddyner och sandkullar.

En tidsödande uppbyggnad genom eoner. 

Troligen är detta  formationermas ursprung i annat fall är en förklaring svår att finna.

Jag köper den förklaringen levitation då den ses som att sand lyft upp av naturliga orsaker och ska inte blandas in i gamla dumheter där personer svävade för att skrämma omgivningen eller visa på andar mm  i syfte av att tjäna pengar på folks rädsla och tro på en andevärld.

Andevärlden är troligen som medium upplever det äkta och riktig men däremot inte kommen av Gud utan av Guds motsats det onda. Däremot inga onda ord om något medium de är lurade av ondskan att tro att de arbetar för det goda. Och så trodde jag som lekman även en gång. Lägg även märke till att få medium söker hjälp av Jesus utan istället av andar och änglar. Frågan är varför och en del har även sagt att det blir värre hemsökelser där ikoner och kors finns. Nog är det kusligt och ger frågor om vilken makt det är som är i farten.

Bilden är på dyner på Mars

Hur bildades egentligen vårt solsystem

En långlivad teori är eller var att en chockvåg från en exploderande nebulosa kastade in materia i ett moln av stoff vilket fick molnet att kollapsa och  blev utgångspunkt till vårt solsystem med solen och planeterna mm.

Allt i teorin har inte kunna bekräftats men den gäller fortfarande.

Vad som inte helt säkert passar in i den är att radioaktiva isotoper är svåra att få att passa in. Men de är inte helt omöjliga att få in i teorin dock på lite förmodat vis i så fall.

Läs mer om detta här.

På Antarktis kan man lära mer om solsystemets bildande

Is det är vad det finns i överflöd på en av Jordens kontinenter. Is och kyla. Antarktis den av människor obebodda kontinenten.

Men här finns objekt från rymden liggande i eller på isen. Lätta att finna och upptäcka på den vita ytan.

Meteoritjägare kan här finna sten och grus  från rymden och den vägen lära mer om universum och vårt närområdes sammansättning nu och för länge sedan.

Vetenskaps män och kvinnor letar därför här efter meteoriter  för att lära mer om dessas sammansättning. Vad som finns däruppe. Här på Antarktis är det mycket lättare att hitta dessa stenar än bland växter och jord på övriga kontinenter. 

Nya rön efter upptäckten av Marvels-7a och b gör att en ny tolkning av solsystemsbildande är under uppsegling.

Marvels-7a är en jätteplanet och Marvels-7b en brun dvärg. Båda kretsar runt stjärnan HD87.646.

Den rådande teorin om solsystems bildande innebär att ett kollapsande gasmoln en gång var början till ett solsystemsbildande.

Men efter upptäckten av ovan stora massiva objekt finns det tvivel på om detta är sanning eller hela sanningen. Något annat bör finnas bakom bildandet av solsystemen.

Vad är inte utarbetat. Men för lite mer om detta intressanta tänkande följ länken här för vidare information.

Nya stjärnor föds i stjärnkluster där detta inte borde ske. En gammal utskrattad teori från 1950-talet ses nu som dagens sanning.

Magellanska molnet innehåller två satelitgalaxer till Vintergatan (Stora och lilla Magellanska   molnet) ochen vätgasström kallat Magellanska strömmen. Denna stjärnbild kan enbart ses på södra halvklotet.

I lilla Magellanska molnet finns stjärnhopen NGC411 och i stora Magellanska molnet stjärnhopen NGC1783 och NGC1696.

I dessa hopar är stjärnorna  inte av samma ålder vilket man alltid ansett att stjärnor i en viss stjärnhop bör vara.

När stjärnor sedan dör bildas gas vilket sedan är stoff till nya stjärnor i närområdet.

Men här har upptäckter gjorts av att det mitt inne i hopen finns stjärnor av olikartad ålder. Åldrar av mycket stor skillnad.

Någon säker förklaring på varför finns inte. Men teorin om att så kan ske är en gammal ickebevisad idé från 1952 (lika gammal som jag är) vilken först nu ser ut att få sin bevisning och sina anhängare.

Då som nu i denna teori ser man samma förklaring som trolig. Att stjärnhopen samlat på sig stjärnstoff från passerande moln och att det i dessa har varit bildningar av stjärnor.

En idé vilken ingen trodde på i början av 1950-talet  mer än forskaren vilken kläckt denna som man då ansåg science fictionidé då inga tecken på detta hittats i universum då. Men som nu verkar ha hittats och då bekräftar denna gamla teori som nu dammas av i hyllorna.

Svarta hål förutsättningen för galaxers bildande ? I centrum finns troligast alltid ett svart hål. Vad är då en galax?

En galax med ett otroligt ljussken vilken är enbart en tiondel så gammal som universum idag. Ljuset har nått oss från ett avstånd av 13,8 miljarder ljusår avstånd vilket gör att galaxen enbart var ca 200 00 millioner år gammal då ljuset sändes ut.

Gåtan är hur denna galax likväl kan ha ett då snabbt växande svart hål? Hur ser detta ut idag?

Citat: Rymdteleskopet WISE har tagit en bild som får de flesta att häpna. Galaxen, med det något krångliga namnet J224607.57-052635.0 (vi kallar den J224607), lyser oerhört starkt. Enligt astronomer på Nasa har galaxen ett gigantiskt svart hål i mitten som slukar all gas, vilket gör att galaxen ger ifrån sig ett enormt ljus som WISE kunnat plocka upp. J224607 lyser drygt 300 biljoner starkare än vår sol. Slut citat.

En fråga är även om alla galaxer har ett svart hål? Mycket tyder på att alla har ett sådant i centrum av galaxen.

Citat: Men trots de svarta hålens teoretiska status är forskare mycket nära att kunna påvisa dem. Många astronomer anser i dag i det i centrum av de flesta galaxer - kanske alla - finns ett supermassivt svart hål. Slut citat.

Om så är fallet bildas troligast detta hål när galaxen bildas eller är det förutsättningen för att en galax ska kunna bildas. Det svarta hålet skulle då vara tvunget att finnas eller bildas för att en galax skulle kunna existera.

Då uppkommer frågan utan svar vad är en galax?