Oväntade halter av tungmetaller hittade i kometer

 

Det var för 4,6 miljarder år sedan  kometerna bildades i solsystemet.

I en ny studie av belgiska astronomer vilka använt data från Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT i Chile) har det visat sig att järn och nickel finns i kometers atmosfär vilka befinner sig långt bort från solen.

I en separat studie gjord av en polsk forskargrupp vilka även de använde ESO-data visades att nickel finns i den interstellära kometen 2I/Borisov. Det är första gången som halter av tungmetaller vilka normalt bildats eller finns i hetare miljöer har hittats i kalla avlägsna kometers atmosfärer.

“Det var en stor överraskning att finna järn- och nickelatomer i alla de 20-talet kometer vi  studerat under de senaste tjugo åren och då även i de som befinner sig långt från solen” säger Jean Manfroid vid universitetet i Liège, Belgien, som är forskningsledare för den studie som publicerats nyligen i Nature.

 

Astronomerna känner sedan tidigare till att tunga metaller finns i kometers stoftrika kärnor men eftersom fasta metaller normalt inte sublimerar (förångas direkt från fast till ånga och därmed ingår i den tunna atmosfären) vid låga temperaturer var det inte väntat att de skulle hittas i kalla kometers atmosfärer. Gaser av nickel och järn har nu detekterats i kometer så långt bort som 480 miljoner kilometer från solen mer än tre gånger avståndet mellan jorden och solen.

 

Det belgiska forskarlaget identifierade nickel och järn i ungefär lika höga halter i kometernas atmosfärer. Material från objekt i solsystemet, till exempel solen och meteoriter, innehåller normalt tio gånger mer järn än nickel. Detta nya resultat har därför betydelse för vår förståelse av förhållandena i det unga solsystemet men forskarna undersöker nu vad skillnaden beror på. Kometer utmärker sig.

Kanske man ska tänka sig att dessa metallhalter en gång släpptes ut i kometens atmosfär när dess kärna vid bildandet var hetare och dessa halter då blev kvar i atmosfären (min anm.) iså fall löser det problemet med innehållet och kan ses som normala förhållanden i atmosfärer av kometer i hela solsystemet. Att dessa halter skulle avdunsta eller falla till marken finns inget som visas eller skulle ske över tid. Men däremot varför järn och nickel just i kometers atmosfär är ungefär lika stort är en gåta.

Bild från kometen C/2016 R2 tagen den  16 Januari 2018. En av de kometer där tungmetall hittats. Tagen av SPECULOOS Paranal Observatory, Teide Observatory, Chile.

Den 4000:e kometen har upptäckts

Den 15 juni 2020 upptäcktes en aldrig tidigare sedd komet i data från Solar and Heliospheric Observatory (SOHO) . Det var den 4 000: e kometupptäckten. Kometen har fått namnet SOHO-4000 i väntan på den officiella beteckningen från Minor Planet Center.

Som de flesta andra SOHO-upptäckta kometer är även SOHO-4000 en del av Kreutz-gruppen. Kometgruppen Kreutz följer alla samma allmänna bana de går nära solens yttre atmosfär när de rundar denna. SOHO-4000 är en av de små i gruppen med en diameter av endast ca 4-15 meter i diameter och den var extremt svagt lysande och nära solen när den upptäcktes - vilket innebär att SOHO är det enda observatoriet som har upptäckt kometen eftersom kometen var omöjlig att se från jorden med eller utan teleskop.

SOHO är ett gemensamt uppdrag för Europeiska rymdorganisationen (ESA) och NASA. SOHO startades 1995 och studerar solen från dess inre till sin yttre atmosfär, med en oavbruten utsikt mellan solen och jorden ungefär en miljon mil däremellan. Men under de senaste två och ett halvt decennium har SOHO också blivit den största komet-sökaren i mänsklig historia.

Bilden är från vikipedia och visar en målning från 1843 års komet C/1843 D1 över Tasmanien en berömd medlem av Kreutz-gruppen målad av den engelsk-australiska konstnären Mary Morton Allport.

Forskare diskuterar om en komet hämtat liv från Jorden och spridit det till en ny plats i universum.

Några astrofysiker från Harvard har föreslagit att  livet kan ha spridit från jorden och ut till andra planeter i universum.


För Miljoner kanske några miljarder år sedan kom en stor komet in mot jorden och snuddade jordens atmosfär men kraschade inte in i jorden. Den snuddade  atmosfären och fortsatte sin färd förbi jorden och vidare ut genom solsystemet.



Extremt härdiga mikrober längst uppe i jordens atmosfär ( det har hittats sådana  min anm.) överlevde kollisionen med isbollen och medföljde denna inkapslade i isen. Dessa mikrober hamnade inbäddade djupt inne i kometens porösa yta skyddad från strålning och kometens färd fortsatte. Vi har ju bara nyligen haft besök av interstellära objekt ex. Borisov under 2019 denna kom dock inte nära jorden. Teorin är därför inte omöjlig då det gäller besök av interstellära objekt i närområdet. 


Tiotusentals kanske miljoner år gick innan den teoretiska kometen ovan (eller fler)  hamnade i ett annat solsystem och krashade på en exoplanet där och smittade denna med jordiskt liv. Detta anses ha kunnat ske. Men det är en väldigt lik teorin om när livet kom till jorden. Det är samma teori men spegelvänd. 


Själv (min anm.) tror jag varken på det ena eller andra. Livet anser jag är unikt för jorden och att det är skapat är inte omöjligt låt oss kalla det av Gud. En bättre förklaring har jag inte.

Fri bild från 

Stjärnor kastar kometer in i vårt solsystem.

Stjärnorna därute kan ibland vara kometers banändrare. Det kan och har enligt en del forskare resulterat i att kometers banor ändrats. De har fått fart ut från sitt solsystem när de rundat sin sol och vissa har fått en riktning mot oss.


Interstellära kometer har dykt upp den senaste och första vi upptäckt är Comet 2i/Borisov (vilket även är den första vi lyckats upptäcka). Gravitationen då kometer dansar rumt sin stjärn därute kan spåras och ses som färdändring för en viss komet. Många av de kometer vi har i Oorts kometmoln vilka är kometer som tar hundratals år på sig att runda solen i sina banor kan ha kastats hit från främmande solar och fastnat i banor i Oorts kometmoln. Detta moln omger vårt solsystem och är ett kometmoln.

För första gången har en polsk grupp identifierat två närliggande stjärnor som verkar ha plockat upp kometer ändrat dess banor och fått de kometerna att ta kurs mot oss där de kanske kommer att fastna i Oorts moln. 


Astronomer fann stjärnorna efter att ha studerat rörelserna från över 600 stjärnor inom 13 ljusår från solen. Det är inga vanliga händelser. Vi ska veta att merparten av objekt i Oorts kometmoln är rester från när vårt solsystem bildades.


Oorts moln sträcker sig från 66 gånger avståndet från Neptunus till 14 900 000 000 000 kilometer bort från solen. Astronomer tror att Oorts moln är en reservoar för kometer som tar mer än 200 år på sig att kretsa runt solen. Comet Hale-Bopp, som har en 2 500-årig omloppsbana, är en av de mest kända kometerna.


 "Jag tror att det i allmänhet är svårt att associera en viss komets ursprung  med en viss stjärna", säger Coryn Bailer-Jones, en astronom vid Max Planck Institute for astronomy i Tyskland som inte var inblandad i den nya studien.


Det behövs säkert mer fördjupande data (min anm) för att någorlunda spåra en viss komets ursprung. Det bör även spåras om händelser av kometutkastning från stjärnor kan ses och att de instrument som används för detta sökande är tillförlitliga och inte ser eller misstolkar andra sken däruppe.


Men likt Comet2i/Borisov som i dagarna besöker oss från interstellära rymden kan den första asteroid från den interstellära rymden (rymden utanför vårt solsystem)  Oumuamua  ha fått sin kurs med hjälp av en sol i universum. Detta objekts form är inte en komets utan en stor stenskärvas troligen efter en krasch mellan två större objekt.

Bild fritt foto från 

Detta vet vi och detta vet vi inte om kometer.

Vi vet att kometer är klumpar av sten, damm och is.  Men det finns fortfarande mycket vi inte vet om dem. Då kometer som vi antar har förändrats mycket lite i solsystemets 4,6 miljarder långa historia är de intressanta att studera. 


Det finns tre familjer av kometer. Dessa kan då jämföras med de eventuella intergalaktiska kometer som kommer i vår närhet på sina resor genom vårt solsystem.

Här följer en uppräkning av dessa tre familjer av kometer vi känner till.


Jupiter-familjen där kometen Borrelly är ett exempel. Dessa kometer av is och sten har omloppsbanor starkt påverkade planeten Jupiters dragningskraft. Ett vetenskapligt team under ledning av Michael Kelley vid University of Maryland planerar att studera dessa relativt ljusstarka kometers gaser och damm. Teamet kommer att kartlägga enskilda typer av gas och studera sammansättningen av kometens damm vilket kommer att ge mer förståelse av hur en komet fungerar.



Det andra slaget av kometer som ska studeras är  de så kallade Comet Read.  Comet Read är svagare i ljusstyrka och mindre i storlek än Jupiterfamiljen. De finns i ett bälte av kometer, kretsande i asteroidbältet (mellan Mars och Jupiter)  även om det fungerar som asteroider uppför de sig som kometer i en del av dess omloppsbana. Kelley och hans team kommer att försöka upptäcka gas och vatten runt denna komet. Detta har aldrig gjorts från en komet som finns i asteroidbältet enbart stoft har upptäckts från dessa mindre ljusstarka Comet Read.


Tredje slaget av kometer är Opportunity kometer.  I en studie ledd av Stefanie Milam av NASA: s Goddard Space Flight Center kommer forskare att undersöka dessa ännu ej konstaterade kometer men troligast existerande i Oorts moln bortanför Pluto, Först när James webb rymdteleskopet som blir världens mest avancerade rymdforskningsobservatorium lanseras 2021 blir det möjligt att söka efter dessa kometer som troligast finns där borta.


Som nämnts ovan ska dessa klasser av kometer sedan jämföras innehållsmässigt med eventuella kometer från andra solsystem och då lära oss mer om likheter eller skillnader mellan olika solsystem.


Just denna höst (2019) får  vi ett snabbt besök av en interstellär komet. Kometen C/2019 Q4 vilken kommer att vara som närmst oss i dec och då kanske kan visa upp sin form och sitt innehåll av damm och gas. 


Bilden är från vikipedia och på kometen Hale bopp.

Kan Pluto ha bildats av miljarder kometer?

Nu finns en teori om att Pluto kanske inte är  en dvärgplanet utan istället en större kometkonsruktion.

Det är forskare från Southwest Research Institutei USA   vilka arbetat fram en teori där Pluto ses som sammansatt av miljarder kometer. För mig låter det som en konstig tanke och teori.

Vetenskapsmän har annars ansett att Pluto kom till i solsystemets början genom att en stenig kärna med en massa gas och damm omkring sig  genom att tyngdkraften gradvis fyllt på mer och mer material på kärnan och lett till en liten sfärisk kropp till det som vi nu kallar dvärgplaneten Pluto.

Men senare upptäckter under 90-talet av andra isiga föremål likt Pluto i Kuiperbältet fick tankarna att ändras och i dag ses en ny möjlig teori om Plutos ursprung.

 "Det nuvarande paradigmet är att kroppar i det yttre solsystemet byggdes av stenar och is", säger Christopher Glein, en forskare från Southwest Research Institutet. Utöver det anser han med flera forskare i en vetenskaplig rapport att  kometer är det som bildat större kroppar av detta slag genom att kometers sammansättning en teori de anser passar bra in på Pluto.

Uppgifterna i rapporten kommer från  kommer från två källor. New Horizons upptäckter   2015 av kväverika glaciärer på Pluto som heter Sputnik Planitia  och är den hjärtformiga formationen på Pluto. Inklusive den kemiska sammansättningen av kometen 67P / Churyumov-Gerasimenko, studerad av ESA;s Rosetta 2016.

Författarna av rapporten fann att glaciärens kväveinnehåll liknade vad andra modeller skulle förutsäga om Pluto hade bildats av massor av kometer som 67P.

Pluto är som jättekomet uppbyggd genom att mängder av innehåll från miljarder kometer ingår. En annan upptäckt är att det finns en tunn atmosfär på Pluto vilket antyder att det finns ett underjordiskt hav på Pluto.

Vatten från kometerna som byggt upp Pluto kan visas även på vad jag skrev här i bloggen om iskullar som flyter på kväveytan i hjärtformationen den 24 maj.

 Idén är intressant. Men jag har likväl mina tvivel i så motto att den verkar överarbetad för att kunna bevisas. Vad säger att inte tidigare teori kan vara sann?

Röntgenstrålning från kometer. Varför nu detta.

Oxford university har arbetat fram en forskningsrapport i syfte att förklara mysteriet med kometers röntgenstrålning. Något som förvånat länge.

Detta då röntgenutsläpp normalt förknippas med mycket varma föremål som solen. Kometer däremot är bland de kallaste objekten i solsystemet.

Men nya rön visar att kometer interagerar med solstrålningen. Solvinden och solens magnetfält.

Genom denna integration produceras en synlig atmosfär runt kometen samt kometers svans och i vissa fall röntgenstrålning. Denna skapas på den sida solen träffar kometen genom att solens strålar påverkar kometers atmosfär.  Det konstaterades att elektroner då blir uppvärmda till ca en miljon grader i regionen uppströms av plasmaturbulensen.

Dessa heta elektroner avger då röntgenstrålning i närvaro av det magnetfält vilket även finns här.

Gåtan ska därmed vara löst och förklarad för mer utförlig förklaring se medföljande länk.

Nog kan man säga att universum är en strålande källa av all slags strålning på skilda våglängder även där man minst anar det.

Bilden visar C/2013 A1 en komet från Oorts kometmoln som upptäcktes 3 januari 2013 av Robert H. McNaught vid Siding Spring Observatoriet. Den 19 oktober 2014 passerade kometen planeten Mars på endast 140 000 km avstånd. ”Wikipedia”  https://sv.wikipedia.org/wiki/C/2013_A1

En katastrof inträffade för 13000 år sedan.

Vi har alla läst om meteoritnedslaget för 65 miljoner år sedan i Mexiko. Efter den händelsen uppstod fibulavintern med effekten av att stora delar av Jordens djurvärld dog ut. Dinosaurierna var några av de raser som försvann den gången.

Men för bara 13000 år sedan skedde en annan katastrof. Kometnedslag vilka startade bränder i Nord - Sydamerika, Västeuropa och västra Asien. Moln av aska förmörkade solen och klimatets kyla blev snart döden för mastodonter och mammutar mfl arter. En ny fibulavinter uppstod.

Träkol har hittats på många platser efter denna stora brand som svepte utan kontroll runt Jorden.

Spår av branden finns även i Antarktis iskärnor. Kometmolnet som svepte runt Jorden den gången släppte ner glödande sten och grus runt hela Jorden under sin svepande gång runt vår planet.

Man kan bara tänka sig hur fruktansvärt det måste ha sett ut för de människor som levde då. Säkert ansågs det som gudarnas straff och människooffer mm florerade troligen bland de förfäder vi då hade.

Bilden är från Cueva de las Manos (på svenska: Grottan med händerna) ligger vid Río Pinturas i Patagonien, Argentina. Tiden då dessa händer var levande människors från tiden då katastrofen ovan nämns.

Mysteriet varför det finns syre på kometer kan vara löst

Kometer sveper förbi oss lite då och då. En del överraskande en del kända och regelbundna Haleys komet är  känd genom att  den besöker oss vart 75:e år. Senast 1986.

Teorier finns om att livet till Jorden kom från kometers nedstörtande på vår planet. 

Ingen vet om det stämmer UFO-fantaster har även spridit idén att dessa objekt är plant- kolonier  för   syre och organiskt material med avsikt att störta in i Jordens atmosfär och där sprida frön till liv komna från främmande intelligenser.

Men det är långsökt. Däremot har det vistas sig att syre finns i kometer och frågan man ställer sig är varför det finns här.

Kan det vara så att det frusits in i kometen redan vid dess bildande för över 4 miljarder år sedan. Syre är annars en instabil gas vilken önskar förena sig med ex väte och bilda vatten. Mysteriet är varför detta instabila grundämne över så lång tid inte förenat sig med andra ämnen.

Men forskning har nu visat genom Rosettas besök på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko att syre i realtid bildades här. Detta var nytt men även en förklaring av mysteriet ovan.

Kometregn bombarderar nybildad stjärna 95 ljusår från Jorden

95 ljusår från Jorden finns en 23 miljoner år gammal stjärna med namnet HD 172555.

Här sker idag det som troligen skedde i vår sols närområde när den var i samma ålder.

Ett regn av kometer bombarderar solen och det nya solsystemet. Idag vet man inte vad dessa kometer består av utan rätt ord för dessa är exokometer. Nya kometer med okänd sammansättning.

Troligast är det enligt många att de har en viktig funktion när det kommer in mot sin sol och då släpper ifrån sig väte, kisel och vatten vilket blir början till de nybildade planeter som är under konstruktion (troligen) i denna stjärnas omgivning.

Det ger även tankar till att det bör vara något som skedde även här i vårt solsystem en gång

Två år framåt och tre kometer ska passera. Allmänheten ombedes hjälpa till.

De närmsta två åren kommer tre kometer att passera i Jordens närområde. Inte med fara för Jorden men forskare önskar likväl få hjälp av allmänheten i form av dess amatörteleskop och den vägen få övervakning av dessa objekt när de passerar.

Amatörer kan se sken och uppföranden från platser på Jorden mot rymden där inga proffsteleskop kan se. Målet är att finna nya rön om rörelser och ljus från kometerna för att lära mer om dess banor och innehåll.

Det är kometerna med följande namn som kommer att passera oss 41P / Tuttle-Giacobini-Kresak i januari-juni 2017, 45P Honda-Mrkos-Pajdusakova vilken väntas i februari, mars 2017 och 46P / Wirtanen vilkens passage blir någon gång 2018.

Komet letande teleskop har funnit ett stort antal kometer.

Kometer har letats av ett teleskop med namnet Solar och Heliospheric Observatory (SOHO) ett rymdskepp vilket de senaste 20 åren funnits däruppe och vars uppdrag nu är slutfört.

Dess uppdrag har varit att observera solens yttre skikt. Men även att registrera kometer. Antalet det hittat är ca 3000 st.

Men nu har man börjat tro att vissa av dessa inte är isklumpar med smågrus vilket ofta kometer är utan istället små stenbumlingar (asteroider).

Dessa ca 20% av de upptäckta objekten kan lätt tas för kometer men är det inte. De är osynliga vid viss passagepunkt  i solens närhet vilket inte kometer är då de hela tiden släpper ut ispartiklar vilka reflekteras i dess svans Något inte asteroider gör.

Rosettas besök på kometen 67P Churyumov -Gerasimenko gav ledtrådar om kometers hålrum. Många sf-berättelser har beskriit dessa som gömmor för allsköns materia och Aliens på hemliga uppdrag.

Kometers låga densitet har länge misstänkts bero på att de har stora ihåliga bergrum inom sig.

Nu verkar forskare genom Rosettas mätresultat ha bekräftat att så inte är fallet på kometen 67P  och resultatet kan säkert ses som universellt.

Kometer är inte ihåliga och deras låga densitet  beror på att dess  insida är mycket porös och kan jämföras med damm ispartiklar och vatten.

Ingen spännande upptäckt och all sf-litteratur där främmande Aliens sänder hemliga laster i kometers kärnor kan därför ses som spännande fantasier.

Men en komet ska inte ses som samma sak som en asteroid. Här kan fortfarande synen på hålrum vara en möjlighet och en källa för sf-berättelser..

De sjungande kometerna. Lyssna på komet 67P:s sång.

Haleys komet är en av de kometer man vet sjunger på sin väg mot solen. En annan är den kända kometen 67P vilken Rosetta landade på.

Nu tror man att lösningen funnits på vad som hörs.

Svaret är plasmarörelser vilka genom magnetismen omvandlas till ljud vi kan höra.

Plasma vilken släpps ut från kometer under färden i universum vars ton eventuellt kan ändras vid närmande till solar.

Lyssna på kometen 67P här.

Stenbumlingar som balanserar finns över hela Jorden. Ofta från istiden eller vulkanutbrott. Men hur kan det ha skett på en komet?

Hur kan stenbumlingar balasera eller blivit balanserade på kometen där Rosetta landade? Kometen 67P/Churyumov–Gerasimenko.

Här har ingen istid flyttat stenblock och lämnat dem balanserade. Här har ingen vulkanism förekommet. Men däremot krockar med asteroider och meteoriter. Troligen är det svag tyngdlag och magnetism som fått blocken i balans anser jag. Svaga krockar med sten som slumpmässigt hamnat i balans eller fastnat i balans av magnetism från kärnan i kometen och stenen som kommit.

Omkring kometen är lösa block svävande därför är detta en antydan till varför små stötar av stenblock kan ha hamnat i balans vid småkrockar på ytan på kometen.