Bild https://webbtelescope.org
I centrum av vintergatan ses enorma vertikala trådliknande strukturer i
MeerKAT:s radiodata ett eko av det som Webbteleskopet fångat i mindre skala i infrarött i ett blågrönt vätemoln. Astronomer tror att det är de starka magnetfälten i
galaxens hjärta som formar filamenterna.
I centrum av Vintergatan finns
stjärnbildningsområdet Sagittarius C. Trots mängden av råmaterial här bildas inte
så många stjärnor här som man skulle kunna förvänta sig. I två nya studier där
NASA:s James Webb Space Telescope använts för att undersöka stjärnbildning i
denna miljö som finns relativt nära det supermassiva svarta hålet i
Vintergatans centrum 200 ljusår bort från oss.
Uppföljningsanalysen
av en bild från 2023 av Sagittarius C-stjärnbarnkammaren i hjärtat av vår galax
Vintergatan, fångad av NASA:s James Webb Space Telescope har visat utkastningar
från protostjärnor som håller på att bildas och insikter om hur starka
magnetfält påverkar interstellär gas och stjärnornas livscykel.
"En stor fråga i den centrala molekylzonen i
vår galax finns mycket tät gas och kosmiskt stoft och stjärnor bildas i sådana
moln, men varför tillkommer då så få stjärnor här?" frågar sig
astrofysikern John Bally vid University of Colorado Boulder, en av de ledande
forskarna i studien. Nu ser vi för första gången direkt att starka magnetfält
kan spela en viktig roll för att undertrycka stjärnbildning.
Detaljerade studier av stjärnor i detta trånga,
dammiga område har varit begränsat, men Webbs avancerade instrument för
kortvågigt infrarött ljus har gjort det möjligt för astronomer att se in i
molnen och studera unga stjärnor.
"Den extrema miljön i Vintergatans centrum är
en fascinerande plats att testa teorier om stjärnbildning och den infraröda
kapaciteten hos NASA:s James Webb Space Telescope ger möjlighet att bygga
vidare på tidigare observationer från markbaserade teleskop som ALMA (finns i Chile) och MeerKAT (finns i sydafrika)", beskriver Samuel Crowe, en annan av huvudforskarna i
forskningen, en senior student vid University of Virginia och en 2025 Rhodes
Scholar.
Bally och Crowe har skrivit en artikel som publicerats
i The Astrophysical Journal. I Sagittarius C:s ljusaste stjärnhop bekräftade
forskarna den preliminära upptäckten från Atacama Large Millimeter Array (ALMA)
att två massiva stjärnor håller på att bildas här. Tillsammans med infraröda
data från NASA:s pensionerade rymdteleskop Spitzer och SOFIA-uppdraget
(Stratospheric Observatory for Infrared Astronomy), samt Herschel Space
Observatory, använde de Webb för att kunna se att var och en av de massiva
protostjärnorna redan innehåller mer än 20 gånger solens massa.
Webb avslöjade också de ljusa utflödena från varje
protostjärna. Utflöden från stjärnor som håller på att bildas i Sagittarius C
har antytts i tidigare observationer men det här är första gången vi har kunnat
bekräfta det i infrarött ljus. Det är väldigt intressant att se men det finns
mycket vi inte vet om stjärnbildning, särskilt i den centrala molekylzonen, beskriver
Crowe.
Webbs Bild från 2023 av Sagittarius C visade
dussintals distinkta filament i ett område av het väteplasma som omger det
huvudsakliga stjärnbildande molnet. En ny analys som Bally och hans forskarlag
har gjort har lett dem till hypotesen att filamenten formas av magnetfält som
också tidigare har observerats av de markbaserade observatorierna ALMA och
MeerKAT (tidigare Karoo Array Telescope).
– Rörelsen av gas som virvlar runt i de extrema
tidvattenkrafterna i Vintergatans supermassiva svarta hål, Sagittarius A*, kan
sträckas ut och förstärka de omgivande magnetfälten. Dessa fält formar i sin
tur plasmat i Sagittarius C, beskriver Bally.