Nya slag av radiovågor kommer från en neutronstjärna

 

En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut för en stjärna. När en stjärna i slutet av sitt liv stöter bort sina yttre lager inträffar en gravitationskollaps då stjärnans kvarvarande inre delar imploderar. Om stjärnan är så stor att den kvarvarande massan motsvarar 1,4–3 solmassor övergår den till en supernova. Återstoden blir en neutronstjärna som består av tätt packade neutroner med övriga restmaterial utspridd bortom supernovan. vikipedia.

Neutronstjärnor kan avge radiovågor som sveper runt i universum. Detta om neutronstjärnan snurrar och producerar regelbundna blixtar likt en fyr gör på Jorden. Forskare känner för närvarande till cirka 3 000 sådana neutronstjärnor i Vintergatan. Men den nya upptäckten liknar ingenting som hittills setts. Teamet tror att den kan tillhöra den i teorin klassen av ultralånga magnetarer med extremt starka magnetfält. Då skulle neutronstjärnaPSR J0901-4046  vara den första som hittats och bekräfta att denna klass av neutronstjärnor finns mer än i teorin. 

 PSR J0901-4046  roterar extremt långsamt (för att vara en neutronstjärna) och fullbordar en rotation var 76: e sekund. Upptäckten gjordes med hjälp av radioteleskopet MeerKAT i Sydafrika och  publicerades i tidskriften Nature Astronomy den 30 maj 2022. Studien leddes av medlemmar ur den ERC-finansierade MeerTRAP-gruppen (More Transients and Pulsars) vid University of Manchester.

PSR J0901-4046 finns i stjärnbilden Seglet och upptäcktes ursprungligen från en enda blixt eller puls med  MeerTRAP-instrumentet medan bildobservationer av den leddes av ett annat team vid ThunderKAT. 

 MeerTRAP och ThunderKAT arbetade därefter nära tillsammans för att pussla ihop upptäckten. Genom att kombinera data från de två teamen var det möjligt att bekräfta radiopulserna och få en exakt position av källan vilket möjliggjorde detaljerade och mer känsliga uppföljningsobservationer. Dr Manisha Caleb, tidigare vid University of Manchester och nu vid University of Sydney, som ledde forskningen beskrev: Otroligt nog har vi upptäckt radioemission från endast denna källa under 0,5 % av dess rotationsperiod. Det betyder att det är en slump att radiostrålen skär jorden så vi kunde upptäcka den.

Det är troligt att det finns många fler av dessa mycket långsamt snurrande neutronstjärnor i galaxen vilket har viktiga konsekvenser för hur neutronstjärnor föds och åldras. Den nyupptäckta neutronstjärnan PSR J0901-4046 uppvisar egenskaper hos pulsarer men också av magnetarer med ultralång pulsperiod och snabba radioblixtar. Medan den producerade radiostrålenergin antyder ett pulsarursprunget påminner om pulser med kaotiska subpulskomponenter medan polarisationen av pulserna påminner om magnetarer  medan spinnperioden för PSR J0901-4046 kan vara mer lik den hos en vit dvärgstjärna, en annan mindre extrem typ av stjärnrest. 

Det är för närvarande oklart hur länge denna neutronstjärna har avgett radiostrålning. PSR J0901-4046 upptäcktes i en välstuderad del av galaxen, men radioteleskop söker vanligtvis inte efter så långa korta rotationsperioder eller pulser som varar mer än några tiotals millisekunder som i detta fall.

Den känslighet som MeerKAT ger i kombination med den sofistikerade sökning som var möjlig med MeerTRAP gav en möjlighet att göra samtidiga bilder av himlen av upptäckten möjlig. beskriver Dr. Ian Heywood från ThunderKAT-teamet och University of Oxford i studien.

Att upptäcka liknande källor är observationsmässigt utmanande vilket innebär att det kan finnas en större oupptäckt population av samma slag av neutronstjärnor som väntar på att avslöjas. Det kan utifrån denna upptäckt finnas en ny klass av radiokällor, neutronstjärnor med ultralång period, vilket tyder på en möjlig koppling till utvecklingen av högmagnetiserade neutronstjärnor, ultralånga magnetarer och snabba radiostrålutbrott och PSR J0901-4046  kan vara den första upptäckten.

Bild vikipedia som visar hur en neutronstjärna är byggd upp. OBS inte att förväxla med en vit dvärgstjärna vilket blir slutstadiet för vår sol.

Lyssna på månen Ios radiovågutsläpp

 

Genom att lyssna på ljudet från elektroner som strömmar in mot Jupiter från dess vulkaniska måne Io har forskare som genom NASA:s rymdfarkost Juno hittat vad som utlöser de kraftfulla radioutsläppen i Jupiters gigantiska magnetfält. Resultatet vsiar beteendet hos de enorma magnetfält som genereras av gasjätteplaneter som Jupiter. Jupiter har det största och kraftfullaste magnetfältet av planeterna i vårt solsystem med en styrka cirka 20000 gånger starkare än jordens magnetfält.

 Io:s vulkaner släpper tillsammans ut ett ton av gaser och partiklar per sekund ut i rymden nära Jupiter vilket av solvinden dras in mot Jupiter. En del av detta material delas upp i elektriskt laddade joner och elektroner och fångas snabbt av Jupiters magnetfält. När Jupiters magnetfält då sveper förbi Io accelererar elektronerna från månen längs magnetfältet in mot Jupiters poler. Längs vägen genererar dessa elektroner "dekameter" radiovågor (så kallade dekametriska radioutsläpp, eller DAM). Juno Waves-instrumentet kan då "lyssna" på denna radioemission som elektronerna genererar.

Forskarna använde för sitt syfte Juno Waves-data för att identifiera de exakta platserna inom Jupiters stora magnetfält där dessa radioinsläpp skedde mot Jupiter. Platser där förhållandena är precis rätt för att generera radiovågorna; här finns rätt magnetisk fältstyrka och rätt densitet av elektroner (inte för mycket och inte för lite), enligt teamet för att lyssna på ljudet av skeendet.

 Radiovågorna kommer ut från källan längs väggarna av en ihålig kon i linje med och styrs av, styrkan och formen på Jupiters magnetfält. Signalen från Juno hörs först när Jupiters  kon av magnetfältet är på rätt plats i förhållande till Io  likt en fyr lyser korta signaler mot ett skepp till sjöss. Martos heter huvudförfattaren till  artikeln om denna forskning publicerad i juni 2020 i Journal of Geophysical Research: Planets.

 Lyssna på signalerna här. https://phys.org/news/2021-07-juno-tunes-radio-noise-triggered.html

Bild från vikipedia på Jupiters tredje största måne Io

Magnetaren SGR 1935+2154 sänder ut skurar av radiovågor

En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt starkt magnetfält. Neutronstjärnan är slutprodukten i en stjärnas liv där vissa av dessa blir så kallade magnetarer (vilka vet man inte).

Att Magnetarer sänder ut skurar av röntgenstrålar det vet vi men den vi här beskriver sänder även ut skurar av radiovågor (så kallade Fast Radio Bursts)  vilket aldrig tidigare upptäckts från en magnetar. Vi har aldrig vetat varifrån FRB kommer. Men magnetarer har misstänkts och nu verkar vi fått mer fakta som kan visa på detta ursprung.

I ett globalt samarbete mellan flera teleskop där ESA:s Integral high-energy space observatory ingår har det upptäckts en unik blandning av strålning från en avslocknad stjärna i vår galax - något som aldrig tidigare har setts i denna typ av stjärna och som kan lösa ett långvarigt kosmiskt mysterium.

Fyndet innebär två typer av intressanta kosmiska fenomen: Magnetarer vilket är ett fenomen i sig och att denna sänder ut Fast Radio Bursts. Magnetarer är stjärnrester som innehåller några av de intensivaste magnetfälten i universum. När de blir "aktiva", kan de (som man sett nu) producera korta skurar av högenergistrålning som vanligtvis varar i millisekunder men är miljarder gånger starkare än de solen sänder ut. Dessa kallas Fast Radio Bursts är en av astronomins största olösta mysterier.

 Fast Radio Bursts upptäcktes  för första gången  2007. De pulserar starkt i radiovågsfältet under bara några millisekunder innan det  bleknar bort och är sällan återkommande från samma plats.  Deras sanna natur är fortfarande okänd och ingen Fast Radio Bursts har någonsin observerats av människor och dess instrument vare sig inom Vintergatan från ett känt ursprung eller att strålar av detta slag avgetts av  någon annan typ av strålning än radiovågsområdet - förrän nu.

I slutet av april 2020 skedde det som fått beteckningen SGR 1935+2154 från en magnetar som upptäcktes för sex år sedan i stjärnbilden Räven. 

 Då en kraftig explosion av röntgenstrålar skedde härifrån. Strax efter detta upptäckte astronomer något häpnadsväckande. Denna magnetar sände inte bara ut vanliga röntgenstrålar utan även radiovågor. "Vi upptäckte en explosion i denna magnetar av hög energi, av stark röntgenstrålning med höjdpunkten den 28 april, säger Sandro Mereghetti av National Institute for Astrophysics (INAF-IASF) i Milano, Italien, huvudförfattare till en ny studie av denna källa baserad på Integral data.

"Burst Alert System' på Integral automatiskt larmade observatorier över hela världen gjorde upptäckten på bara några sekunder. Detta var timmar innan några andra varningar utfärdades då det görs möjligt för det vetenskapliga samfundet att agera snabbt och utforska denna källa mer i detalj."

Astronomer på marken upptäckte en kort och extremt ljus explosion av radiovågor från riktningen för SGR 1935+2154 med hjälp av CHIME radioteleskop i Kanada samma dag under samma tidsram som röntgenstrålningen. Detta bekräftades oberoende några timmar senare av Survey for Transient Astronomical Radio Emission 2 (STARE2) i USA.

"Vi har aldrig sett en explosion av radiovågor en Fast Radio Burst, från en magnetar tidigare," säger Sandro. Denna upptäckt stöder starkt tanken att Fast Radio Bursts utgår från magnetarer och visar att skurar från dessa mycket magnetiserade objekt.

Magnetarer blir allt populärare att studera bland astronomer eftersom de tros spela en nyckelroll i ett antal olika övergående händelser i universum från super-lysande supernovor explosioner till avlägsna och energiska röntgenutsläpp och Fast Radio Bursts.

Bild från vikipedia på en illustration av hur en magnetar kan se ut.

Magnetaren SGR 1935 + 2154 i vintergatan löste mysteriet om var snabba radiovågskurar i universum kommer från.

Snabba radiovågskurar är ett av de mest fascinerande mysterierna i kosmos. Det är extremt kraftfulla radiosignaler från galaxer miljontals ljusår bort vissa av dessa urladdningar har mer energi än 500 miljoner solar av vår sols storlek.


 Den 27 april 2020 upptäcktes att det från magnetaren SGR 1935+2154 (En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt starkt magnetfält, cirka 1000 gånger starkare än hos en vanlig neutronstjärna) i vintergatan skedde en stor aktivitet. Upptäckten gjordes från bla.  Swift  Burst Alert Telescope, AGILE satellit och NICER ISS. 


Radiovågsskuren överensstämde med beteenden som observerats från andra magnetars. "Om samma radiosignall kom från en närliggande galax, som en av de närliggande galaxererna skulle det se ut som en FRB (snabba radiovågsskurar) för oss," säger astronom Shrinivas Kulkarni vid Caltech till ScienceAlert. "Något sådant som detta har aldrig setts förut i vår galax."Även om SGR 1935 + 2154 visar sig vara en källa  för snabba radioskurar  betyder det inte att det är det enda ursprunget av dessa. Några av signalerna beter sig mycket annorlunda då de upprepas oförutsägbart. En annan källa därute i kosmos visade sig nyligen upprepas i en 16-dagars cykel.


Oavsett vad SGR 1935+2154 säger oss är vi långt ifrån att helt lösa den komplicerade gåtan av vad dessa signaler representerar - men upptäckten i vårt egen galax är ett otroligt spännande steg framåt. Vintergatans magnetar SGR 1935 + 2154 kan bidra till att lösa mysteriet med kraftfulla deep-space radiosignaler som har förundrat astronomer i flera år. Kanske alla skurar kommer från magnetarer (min anm). 


Det var den  28 april 2020  som den avsomnade stjärnan (neutronstjärnan i dag en magnetar)  bara 30000 ljusår bort som flera radioobservatorier runt om i världen regisserade fenomenet med radioskurar av ett mycket kraftfullt slag under en enda millisekundlång explosion av radiovågor skedde. Många verkar nu vara överens om att det äntligen kunde peka på en källa till detta fenomen som har gäckat vetenskapen länge nu.


Men det innebär inte att vi förstår vad som sker, bara att det sker och vilken källan är.  SGR 1935+2154 säger oss att vi är långt ifrån att helt lösa den komplicerade gåtan av vad dessa otroliga signaler representerar - men den är ett spännande steg framåt.

Bild från vikipedia på en magnetar.

LOFAR har upptäckt ovanliga radiovågor från den närliggande röda dvärgstjärnan GJ1151.

Det nederländska radioteleskopet Low Frequency Array (LOFAR) har nyligen upptäckt ovanliga radiovågor från den närliggande röda dvärgstjärnan GJ1151 som befinner sig 26 ljusår bort i riktning mot Stora Björn.


Radiovågorna är av samma slag som de som sänds ut från norrsken som orsakas av en interaktion mellan en stjärna och dess planet. Radioutsläpp av detta slag har ansetts möjligt att finna från stjärnor men ej bevisats i över 30 år.


Men nu har för första gången astronomer urskiljt dessa radiovågor och bekräftat teorin. Metoden att urskilja dessa var endast möjlig med ett känsligt radioteleskop som LOFAR. Upptäckten gör det möjligt att hitta exoplaneter på detta sätt.


GJ1151 är en röd dvärg vilket är är den vanligaste typen av stjärna i Vintergatan. Röda dvärgar är mycket mindre och svalare än vår sol. Det innebär att för att en planet ska vara beboelig i ett solsystem av detta slag måste planeten finnas betydligt närmare sin stjärna än jorden är från solen. Röda dvärgar har också mycket starkare magnetfält än solen. Det innebär att en beboelig planet runt en röd dvärg utsätts för intensiv magnetisk aktivitet.


Denna aktivitet kan värma planeten och men även urholka dess atmosfär. Radioutsläppen i samband med denna process är ett av de få verktyg som finns tillgängliga för att mäta styrkan i denna effekt.


"Planetens rörelse genom en röd dvärgstjärnas starka magnetfält fungerar som en elektrisk motor mycket likt hur en cykeldynamo fungerar. Detta genererar en enorm ström som ger norrsken och radioutsläpp på stjärnan." säger Dr Harish Vedantham, huvudförfattare till studien och en nederländsk Institute for Radio Astronomy (ASTRON) personal forskare.


Tack vare vår sols svaga magnetfält och det större avståndet till planeterna hos oss genereras inte liknande strömmar i vårt solsystem. Men samspelet mellan Jupiters måne Io med Jupiters magnetfält genererar ett liknande radiovågutsläpp, vilket överträffar solens vid tillräckligt låga frekvenser.


Vi ska (min anm.) inte se dessa skeenden vid röda dvärgstjärnor och dess planeter som något som bevisar dessa planeter livsdugliga. Det kan mycket väl finnas möjlighet till livsformer här. Men däremot upplever man mäktiga norrsken om man skulle stå på en planet av ovanstående slag och man upptäcker exoplaneter i röda stjärnors närhet.


Bild på en  LOFAR-station här vid Onsala rymdobservatorium, Halland, Sverige.

Radiovågschocker blinkar till då och då från universum. Ingen förklaring finns på fenomenet.

En radioblixt (eng. Fast Radio Burst, FRB) är ett astrofysikaliskt fenomen vilket ger en kort puls av radiovågor med en längd av några millisekunder från en riktning som inte kan förutses med den kunskap vi har i dag.


De källor man hittills lyckats lokalisera har befunnit sig i avlägsna galaxer och varit extremt intensiva men har inte upprepats. Det är okänt hur radioblixtarna uppkommer.


Astronomer använder numera artificiell intelligens för att lokalisera källan till fenomenet som ingen kan förklara men som det finns teorier om hur de uppkommer.

Wael Farah, doktorand vid Swinburne University of Technology i Melbourne, Australien har utvecklat ett system för att använda datorer med artificiell intelligens för att se ett mönster på var blixtar uppstår och detektera dessa.


Farahs system programmerade Molongloteleskopet att upptäcka FRBs och växla över till dess mest detaljerade inspelningsläge för att få de bästa bilderna hittills på händelserna.


Baserat på data, förutspådde forskarna att mellan 59 och 157 teoretiskt detekterbara FRBs blixtrar över vår sky sker dagligen. Men att förutsäga var de sker har inte lyckats. Forskarna använde också de omedelbara upptäckterna för att söka effekter då de sker i data från röntgen, optiska och andra radioteleskop  i hopp om att hitta några synliga evenemang kopplade till FRBs innan dessa sker. Men har inte lyckats finna något som visar att nu sker det snart.


Deras forskning visade dock att en av de mest säregna (och frustrerande, för forskningsändamål) drag av FRBs verkar vara riktigt: signaler upprepar sig aldrig igen från exakt samma position.


Min egen reflektion av fenomenet är att undra vad som finns därute och vad sker där? Är det något bortom tid och rum som stör eller som håller vår verklighet på plats. Är det utbrott av något i universum i sin helhet som kan jämföras med åska över Jorden. Inte heller åskblixtars nedslagsplats kan förutses om vi nu inte sänder upp åskledare då kan de i till viss mån styras.


Bild från Vikipedia citat: FRB 010724 (även kallad Lorimer burst efter upptäckaren) var den första radioblixt man upptäckte. Man kan se att vågor med hög frekvens har anlänt före de med lägre frekvens.

Det kom en kraftfull radiosignal från yttre rymden.

Fyra miljarder ljusår bort i riktning mot Tranans stjärnbild skedde något vi ännu inte kan förklara.


Under en millisekund uppstod en gång radiostrålningsblixt vilken nu efter fyra miljarder ljusår nått oss och upptäcktes av radioteleskopi västra Australien.

Sedan dess (upptäckten gjordes i september 2018) har nya observationer bara ökat mysteriet säger Emily Petroff  verksam vid Amsterdams universitet en av de ledande experterna på snabba radiovågskurar från rymdens djup.


Den stora galax varifrån skuren kom är faktiskt ganska tråkig (en ordinär galax min anm.) ”, säger Bannister en av rapportskrivarna om fenomenet. ”De flesta stjärnor i universum finns i galaxer som denna. Ovanligt är bara skuren som har fått namnet FRB 121102 ”.


Galaxen är ungefär tusen gånger mer massiv än dvärggalaxen (i närområdet) varifrån FRB 121102 kom.


I teorin bildas få stjärnor i en dvärggalax i annat fall skulle fenomenet kunna förklaras som magnetarers utsläpp av radiostrålning. Men det bör inte finnas en magnetar i en dvärggalax utan de få vi upptäckt finns i stora galaxer där stjärnbildningen är stor och även stjärnor dör i stort antal.  Stor omsättning av stjärnor är anledningen till magnetarer novor och neutronstjärnor bildas betydligt oftare än i en dvärggalax. Ingen magnetar har ännu upptäckts i en dvärggalax.


Få magnetarer överhuvudtaget har upptäckts därute. Men jag undrar ändå (min anm) om inte dessa skulle kunna finnas i vilken galax som helst med de rätta förutsättningarna. Det behövs ju bara rätt sort av nova för att det ska ske att en magnetar uppstår. 

För min del anser jag att detta skeende är av större möjlighet i en galax där det finns många miljarder stjärnor men lika möjligt är att skeendet kan ske i en galax med några tusen stjärnor. Det har inte med galaxens storlek om det sker utan med rätt förutsättningar anser jag.

Bild en illustration av magnetar hur verklighetstroget denna är vet ingen.

En mystisk radiovågsväg upptäckt mellan två galaxer.

Mellan galaxerna finns plasma och damm, gas och asteroider. En och annan vilsen stjärna och planet.


Ett team av astronomer har upptäckt en tråd av radiovågor mellan två långsamt kolliderande galaxhopar en ström av laddade elektroner som sträcker sig 10 miljoner ljusår. En egentligen fysisk omöjlighet men likväl sann.


Det är mellan galaxerna Abell 0399 och Abell 0401 (galaxerna finns ca 900 miljoner ljusår bort) forskarna upptäckte denna stora bro av radiovågor av laddade partiklar.

Upptäckten är publicerad den publicerad 7 juni i tidskriften Science.


Teoretiskt kan det vara ett svagt men turbulent magnetfält som sträcker sig från den ena galaxhopen till nästa som resulterar som en mystisk partikelaccelerator som sparkar elektroner 10 gånger längre än de vanligtvis skulle fysiskt kunna göra  utan hjälp.


 ”Det är ett mycket svagt magnetfält, ca 1 miljon gånger [svagare] än jordens”, säger forskaren Govoni i en video medföljer studien.


Men hon och hennes kolleger anser att det är starkt nog för att släppa ut vågor och därmed ha resulterat i denna elektronmotorväg av radiovågor.


Lite fantasifullt kan man tänka sig att det är en radiovågsväg mellan två civilisationer i galaxerna. Men det är bara tankar.

Snabba lågfrekventa radiovågor och svårförklarade ljusblixtrar från rymden. Plus lite diskussion om mörk materias och energis vara eller inte vara.

Kanadas senaste radioteleskop CHIME  har spelat in snabba radiovågsutbrott från skilda platser av universum i slutet av juli.

Dessa händelser i rymden har frekvenser så låga som 580 MHz. Man vet sedan tidigare att dessa snabba radioutbrott är extremt ljusa och kommer långt ifrån. Deras intensitet antyder att de produceras av extremt kraftfulla fenomen.

Astronomer blir allt bättre på att spåra signalerna. En tidigare studie använde en kombination av teleskop för att spåra en signal till en elliptisk galax som ligger 6 miljarder ljusår bort.  Vad som orsakar dem är inte löst men troligast är det en naturlig källa.

Ett motsvarande mysterium, har förbryllat astronomerna i åratal (sedan 2001). 2001 upptäcktes för första gången en mystisk blixt från rymden inte av synligt ljus utan av radiovågor FRB från engelskans Fast Radio Bursts. I praktiken är det bara naturliga källor som besitter en kraft av den sort som krävs för dessa.

De kommer överraskande från helt olika platser varje gång. Men ett undantag finns en radioblixt vars ursprung man nu för första gången har lyckats lokalisera. Den kom från en galax tre miljarder ljusår bort för andra gången.

Genom att det hände igen fick man koll på platsen och kan härmed söka källan för denna i den galax därifrån den kom.

I vanliga fall blixtrar FRB:ar till en gång från någon plats i några millisekunder, och sedan är det tyst därifrån. Detta gör det svårt att hitta exakt varifrån det kom.

Utomjordingar är det knappast som ligger bakom fenomenet. Men däremot har man tippat på svarta hål när de sliter sig själva i stycken eller vid slukandet av gas i enorma mängder gas som kommit nära ett svart hål.

Men en del tror att det kan vara neutronstjärnor som kolliderar. Eller en magnetar vilket är en särskild sorts neutronstjärna med ett starkt magnetfält.   Neutronstjärnor i sig är små otroligt täta och tunga stjärnor med en vikt där en kubikmeter av en denna väger 400 miljarder ton.

Nu hoppas man kunna hitta vad som ger dessa effekter av snabba radioblixtrar. Detta då man hittat en galax där fenomenet skett två gånger. Tiden får utvisa det.

Inget är säkert inom astronomin. Mörk energi och mörk materias existens är teorier baserade på att gravitationen därute påvisar att dessa bör finnas. Många forskare anser detta och söker efter dessa gäckande ting.

Andra forskare menar att det inte finns mörk materia och mörk energi  utan den gravitationseffekt man ser är något som vi inte ännu förstår om gravitation. Med andra ord mörk materia skulle då  vara gravitation och så även mörk

energi. En effekt av denna vi ännu inte förstår. 

Min inställning är att fenomenet ovan är magnetarer och att gravationen mycket väl kan ha en effekt vi inte förstå och mörk materia och energi är feltolkningar och därmed inte existerar.

Oförklarliga, snabba, överraskande och riktade radiovågor sveper mot oss från platser utanför Vintergatan.

FRB121102 (FRB betyder fast radio burst) är en av ett fyrtiotal mystiska radiovågsutbrott vilka snabba och polariserade på rak kurs genomkorsar universum snabbt, kort och från olika platser. Antalet är det som hittills upptäckts.

En snabb våg innehållande alla slag av mellanvågsfrekvenser inom radiovågsfältet.

Vågor vilka forskare försökt förstå bättre. En lista på de som hittills upptäckts kan man läsa om här. 

Många lekmän har ansett och anser fortfarande att dessa riktade vågor är kontaktförsök från främmande intelligenser därute. Forskare är inte överens om detta.

Ovanstående FRB121102 vilket detta inlägg i första hand handlar om kom från en dvärggalax tre miljarder ljusår från Jorden. Att tro att någon där sänder en riktad stråle till Jorden vilken skulle ta minst 6 miljarder år att få svar på tror få.

Troligare är att det är ett stort svart hål med ett starkt magnetfält som reagerat på detta sätt. OBS kom ihåg att ett polariserat ljus går rakt fram och en stjärna en bit från oss kan inte uppleva det som riktat mot dem. För att uppleva det som riktat måste man vara i skottlinjen för ljus av detta slag och just detta med flera upptäckta låg vi i riktning mot.

Frekvenserna av radiovågor som kom från FRB 121102 var ljuspulser som varade mellan 0,00003 sekunder till 0,009 sekunder. Så korta pulser kan användas för att ange storleken på det objektet vilket avger dem. Objekt vilka kan vara så små som 10 kilometer i diameter den typiska storleken på en neutronstjärna.

En fråga som kan ställas är hur många polariserade vågor som avges åt skida håll däruppe. Troligen oräkneliga och som jag ser det är de inte oförklarliga vågor om man ska tro forskares funderingar och det bör man nog göra.

Snabba radiostrålningsskurar från platser långt därute i rymden är oförklarliga och kan vara läckage från sändarantenner

Avancerade civilisationer söks av många numera från Jorden. Inget har ännu bevisats existera av liv därute. De få underliga ting som upptäckts har kunnat förklaras av andra fenomen.

Men ett av de få undantag vilka ännu inte tillfredsställande har kunnat förklaras är korta snabba radiostrålar från platser långt därute. Källor som kan vara sändare som läcker ut i rymden från tider som för länge sedan är passerade. Vi ser ju bara bakåt i tiden ljusår tillbaks. Men kanske det fanns eller finns något liv där ute vi ser o hör tecken från.

Det måste i så fall vara sändare av storlekar vi kanske aldrig kan bygga storlekar av dubbla jordplaneters för att det ska upptäckas här eller de oss om många kanske miljoner ljusår. Av den anledningen bör det vi idag hör därute vara någon naturlig källa. Tips kvasarer.

Det finns även spekulationer på att en kraft av detta slag kan driva farkoster och laster långa sträckor med jättesolsegel.

Men jag tvivlar energiflöden av dubbla jordar visar på en naturlig källa för dessa radioskurar tycker jag. En effekt av oroligheter vid svarta hål exempelvis åter igen tipsar jag om kvasarer.

I västra Australien finns ett teleskop vilket visar Universum på nytt vis.

Se hur universum ser ut om man ser det i radiovågsspektret. Det blir annorlunda och fantasieggande.

Nu kan detta ske genom ett nytt slags teleskop vilket finns i Australien.

Se dessa fascinerande bilder.

Sedan ca 10 år tillbaks har astronomer försökt lösa mysteriet med ett slags snabba pulserade kosmiska radiovågor vilka kommer från slumpmässigt håll hela tiden.

Varifrån kommer dessa slumpmässigt utsända radiovågor  tusentals gånger varje dag?  Ingen vet men undersökning har pågått sedan de först upptäcktes 2007.

Att de kommer från avlägsna platser i universum är man nästan säker på. Men källan är okänd.

Funderingarna i dag är att det kan vara en slags jordbävningar på en avlägsen supernova vilken ger effekter av detta slag i en närbelägen stjärna varifrån sedan radiovågorna kommer.

Men det är bara funderingar ännu vet ingen utan teorierna flödar sedan snart 10 år. Men ovanstående teori är den som är populärast just nu. Om lösningen finns får framtida forskare svara på. Men de ger knappast upp om att lösa mysteriet.

KIC 8462582 stjärnan där misstanken om en supercivilisation misstänkts finnas i närområdet

Misstanken att det kunde finnas intelligenta varelser i närheten av denna stjärna vilken ligger i Svanens stjärnbild kom tidigare i år och fick stor uppmärksamhet.

Något visar på stor aktivitet runt stjärnan . Kanske det är planetbildning men då stjärnan är äldre än vår sol bör detta inte vara på gång nu.

Misstanken att det var stora energiproduktioner vi såg från en superintelligens från en planet eller flera i närområdet kom även. Troligen är båda idéerna ovan lite långsökta och vad som sker är istället något slags pulser av ljus och strålning från ett antal källor av naturligt slag. Alternativt något som stör en ljuskälla med sin stenkropp. Kanske något okänt fenomen utefter stjärnans ljusväg mot oss.

Radiofrekvenser vilka visar på kommunikation på de våglängder vi använder existerar inte efter den avlyssning som nu gjorts. Därmed minskar misstanken om en främmande civilisation. Men vi ska komma ihåg att det kan finnas andra sätt att kommunicera på än radiovågor av det slag vi använder. Och om det fanns en eventuell civilisation här när ljuset vi ser sändes ut från stjärnan för ca 1400 år sedan kan den idag vara försvunnen i tomma intet. Stjärnan ligger nämligen  1400 ljusår från Jorden. 

Detta innebär även om vi skulle misstänka en civilisation att denna kunnat gå under sedan dess.

Mystiska radiovågor från yttre rymden funna. Förklaring på dem finns inte. Men kan det vara en läcka från närliggande i tid, en annan dimension och ett annat universum?

Citat: Någonstans i rymden, långt bort från vår galax, kommer det radiovågor som teleskop på jorden har plockat upp.

Radiovågorna, eller radioskurar som de också kallas, varar bara några tusendelar av en sekund men förekommer ungefär 10 000 gånger om dagen över hela himlen, visar den nya upptäckten.

Forskare världen över ställer sig nu frågan: Varifrån kommer radiovågorna?

Än så länge har ingen kommit på svaret. Slut citat.

Varför så korta i tid och varför så svåra att spåra? Kan det vara signaler som läcker in från en annan dimension, ett annat universum skilt i tid från oss?

Inget säger att det enbart finns ett universum utan det kan finnas oräkneliga. Lika många och omöjliga att förstå som tidsbegreppet. Vad är tid?

Skilda universum kan finnas av storlekar som vårt, skapade samtidigt genom Big Bang men skilda åt av tid. Tid vilken kan separeras i små, små, enheter eller stora enheter, vilket gör att det kan bli universum skilda av tid i oräknelighet. Och likt vårt universum expanderar  tiden vilket får allt att separeras i tid o plats.