Vårt solsystem rör sig snabbare i Vintergatan än vi trodde.

 

Bild wikipedia. Planeter och dvärgplaneter i solsystemet. Planeternas storlek är skalenligt, men inte det relativa avståndet till solen.

Bielefeld-forskaren Lukas Böhme var huvudförfattaren till en ny studie med insamlad data från framförallt Lovell-teleskopet vid Jodrell Bank Radio Observatory i England.

Teleskopet hade som uppgift  att bestämma vårt solsystems rörelse i vår galax. Insamlad data  analyserades av teamet och visade fördelningen av så kallade radiogalaxer.  Avlägsna galaxer som sänder ut särskilt starka radiovågor, en form av elektromagnetisk strålning i mycket långa våglängder liknande de som används för radiosignaler. Eftersom radiovågor kan tränga igenom damm och gas som annars skymmer synligt ljus kan radioteleskop observera galaxer som är osynliga för optiska instrument.

När solsystemet rör sig genom universum ger denna rörelse en subtil "motvind": något fler radiogalaxer upptäcks i färdriktningen. Skillnaden är dock liten och kan endast upptäckas med extremt känsliga mätningar.

Med hjälp av data från LOFAR (Low Frequency Array)-teleskopet, ett Europaomfattande radioteleskopnätverk, kombinerat och data från  ytterligare två radioobservatorier kunde forskarna för första gången göra en särskilt exakt beräkning av sådana radiogalaxer. De tillämpade en ny statistisk metod som visar att många radiogalaxer består av flera komponenter. Denna förbättrade analys gav större och mer realistiska mätosäkerheter.

Trots detta visade kombinationen av data från alla tre radioteleskopen en avvikelse över fem sigma, en statistiskt mycket stark signal som vetenskapligt anses vara bevis för ett signifikant resultat.

Mätningen visar en anisotropi ("dipol") i fördelningen av radiogalaxer som är 3,7 gånger starkare än vad standardmodellen av universum förutspår. Denna modell beskriver kosmos ursprung och utveckling sedan Big Bang och antar en i stort sett jämn fördelning av materia.

"Om vårt solsystem verkligen rör sig så så snabbt måste vi ifrågasätta grundläggande antaganden om universums storskaliga struktur," förklarar professor Dominik J. Schwarz, kosmolog vid Bielefelds universitet och medförfattare till studien. "Alternativt kan fördelningen av radiogalaxer i sig vara mindre jämnt fördelad  än vi har trott. I vilket fall som helst sätts våra nuvarande teorier på prov."

"Vår analys visar att solsystemet rör sig mer än tre gånger snabbare än nuvarande teorier förutspår," beskriver huvudförfattaren Lukas Böhme. "Detta resultat motsäger tydligt förväntningar baserade på standardkosmologi och tvingar oss att ompröva våra tidigare antaganden."

De nya resultaten bekräftar tidigare observationer där forskare studerade kvasarer, de extremt ljusstarka centra i avlägsna galaxer där supermassiva svarta hål konsumerar materia och där avger enorma mängder energi. Samma ovanliga effekt förekom i insamlad  infraröd data från dessa vilket tyder på att det inte är ett mätfel utan en verklig egenskap hos universum.

Studien som publicerades den 10. November 2025 kan läsas här 

Den belyser hur nya observationsmetoder  fundamentalt kan omforma vår förståelse av kosmos och hur mycket som fortfarande återstår att upptäcka i universum. Utöver Lukas Böhme ingick Dominik J. Schwarz, Prabhakar Tiwari, Morteza Pashapour-Ahmadabadi, Benedict Bahr-Kalus, Maciej Bilicki, Catherine L. Hale, Caroline S. Heneka och Thilo M. Siewert i studien.

Upptäckt: Ett solsystem som snabbt rör sig genom Vintergatan

 Bild https://www.nasa.gov  En illustratör visualiserar stjärnor nära mitten av  Vintergatan. Var och en har ger ett färgglatt spår som anger dess hastighet, ju längre och rödare spåret är desto snabbare rör sig stjärnan. NASA-forskare upptäckte nyligen en mycket snabb stjärna, visualiserad nära centrum i denna bild med en planet i omloppsbana. Om fyndet bekräftas sätter paret ett rekord för det i hastighet snabbast kända exoplanetsystemet. NASA/JPL-Caltech/R. Hurt (Caltech-IPAC)

Astronomer kan ha upptäckt en stjärna som rusar genom centrum av vintergatan tillsammans med en planet i omloppsbana. Om fyndet bekräftas sätter detta solsystem ett nytt rekord som det snabbast rörliga solsystemet som hittats. Hastigheten är nästan dubbelt så stor som vårt solsystems hastighet genom Vintergatan.

Planetsystemet tros röra sig i en hastighet av minst 540 kilometer per sekund.

"Vi tror att det här är en så kallad super-Neptunus-värld som kretsar kring  stjärnan med låg massa på ett avstånd från sin stjärna som kan jämföras med Venus eller jordens omloppsbanor om den befunnits i vårt solsystem", beskriver Sean Terry, postdoktoral forskare vid University of Maryland, College Park och NASA:s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland. Eftersom stjärnan är ljussvag (liten o inte så het)  är planeten långt utanför guldlockszonen. 

Om fyndet bekräftas kommer den att vara den första planet som någonsin hittats i omloppsbana runt en hyperhastighetsstjärna, beskriver han.

Stjärnan är cirka 24 000 ljusår bort, vilket placerar den i Vintergatans centrala nav där stjärnorna är tätt packade. Genom att jämföra stjärnans position 2011 och 2021 beräknade teamet dess höga hastighet. "För att vara säkra på att stjärnan är en del av den orsakade ljussignalen  som man först fann 2011 (som gjorde att den hittades), skulle vi vilja titta igen om ett annat år och se om den rör sig i samma hastighet och riktning för att bekräfta att den kom från den punkt där vi först upptäckte signalen", beskriver Bennett.

En artikel som beskriver resultatet av studien, ledd av Terry, publicerades i The Astronomical Journal den 10 februari. 

Stjärnbildningen började tidigare än man trott efter Big Bang.

Astronomer har med hjälp av observationer från ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array i Chile) och ESO:s VLT (Very Large Telescope) kunnat fastställa att stjärnor började bildas mycket tidigare efter Big Bang än man tidigare antaget. Redan 250 miljoner år efter Big Bang bildades stjärnor och minst en galax vilken fått namnet MACS1149-JD1 och nu har studerats.

En galax vilken ligger längre bort än någon annan galax som skådats av ALMA eller VLT. En galax som bildades  enbart 250 miljoner år efter Big Bang.

Avståndet till galaxen och därmed dess ålder kunde räknas ut genom att dessa observationer sammanfaller med avståndet till joniserat syre vilket man fann i därute. 

Efter Big Bang antas det inte funnits syre det första bildades efter att de första stjärnorna bildades. Detta gör MACS1149-JD1 till den mest avlägsna galaxen som har ett väl bestämt avstånd till jorden och den mest avlägsna galaxen som observerats med ALMA och VLT. 

Man kan fundera på hur processen med den första eller de första stjärnorna började då de skapades en tid efter Big Bang vilket skedde från en enda punkt av otrolig litenhet och varifrån allt sedan tog fart.

Vad innehöll denna punkt om man ser det så? Kan denna explosion ha varit inkörsport från ett parallellt universum där materia i superfart läckte in efter en explosion? Tankarna är inte omöjliga.

Galaxen NGC 1277 var väldigt alert efter sitt bildande men är spöklikt händelselös sedan 10 miljarder.

220 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Pegasus finns galaxen NGC 1277 se ovanstående bild hur den ser ut.

För ca 13 miljarder år sedan bildades denna likt andra galaxer efter Big Bang. Men till skillnad mot de flesta andra galaxer där efterhand nya stjärnor bildades och gör så även idag, inklusive i vår Vintergatan, bildades i NGC1277 nya solar i en rasande takt från början. Detta skedde under några miljarder år för att för 10 miljarder år sedan helt avstanna. Galaxen har därefter inte producerat några nya stjärnor och kan därför ses som en relik efter all denna tid. Inget nytt händer här.

Här dras inte heller in några dvärggalaxer (finns inga i närområdet) likt det fortfarande sker i vår Vintergatan inget nytt sker alls i NGC1277,

Det finns fler avdöda röda stjärnfulla (röda gamla jättar) galaxer i universum men inte som här i sådan närhet som denna till oss.

Galaxen innehåller även ett stort svart hål i dess centrum likt andra galaxers centrum. Ett av de största svarta hålen hittills upptäckta i universum finns här.  Skulle detta ha ett samband med att inget nytt sker? Det vet man inte. Men tanken på att det material i form av damm och gas som kunde gett upphov till nya stjärnor även senare sugits in i hålet kan man onekligen tänka sig. Det svarta hålet  är 14 % av hela galaxen och har en massa av 17 miljarder solmassor.

Galaxen är enbart en fjärdedel så stor som Vintergatan, där vi finns, men innehar dubbelt så många stjärnor. Säkert beroende på dess otroliga hastighet av stjärnbildning i början av sin existens. Galaxen fanns då på rätt plats med stort material för detta. Men sedan tog allt slut.

Idag finns nästan inga blå nyare heta stjärnor här utan istället stor mängd av gamla röda jättestjärnor i sitt sista stadium av existens. Det är en miljö spännande att undersöka och försöka förstå historien bakom. Den närmsta galaxen med en sådan historia från oss räknat. Det är Hubbleteleskopet som hittat denna unika miljö.