Hur lågt kan moderaternas människosyn sträcka sig innan även deras anhängare säger stopp?

En rapport om hur nöjda eller missnöjda svenska folket är då det gäller socialförsäkringarna har publicerats, se länk för hela rapporten.

Sympatierna från moderata väljare var mer positiva 2008 än 2004. Med andra ord ansåg dessa att segregationen av arbetslösa ekonomiskt var bra. Med andra ord ansåg de även att utförsäkringen av sjuka var bra.

Nu har några få moderater ändrat sig, troligen är det sådana som har drabbats själva av ovanstående försäkringar. Det fanns ju, och finns, troligen vanliga medelsvenskar med arbete i vanliga låglönebranscher som röstat på och anser sig vara moderater.

Frågan är var smärtgränsen går, den gräns där moderater börjar må dåligt när de får insikt av hur deras ”arbetslinje” drabbat medmänniskan som ingen anställer eller som är sjuklig. Jag tror inte att de flesta av denna ideologi eller övriga borgerliga ja-sägare till moderaternas ideologi är hur känslokalla som helst. Men jag kan ha fel.

Socialdemokraterna bör och ska skämmas. Inte över att de enligt rapporten är missnöjda med socialförsäkringarna av idag. Men över att de var nöjda när dessa förändringar som knäckte medmänniskor infördes av alliansen.

Detta står även i rapporten. Om partiledningen ansåg detta låter jag vara osagt men sympatisörerna var i majoritet som ansåg detta. Fördomarna mot sjuka och arbetslösa - vilka spreds av moderaterna och övriga ja-sägare till moderaternas politik (övriga borgerliga partier) - togs upp av de arbetande som sanning.

Detta visar på hur ett samhälle kan omformas när och om staten bekräftar propagandamässigt människors fördomar mot sina medmänniskor.

Vi har sett det historiskt och vi ser det idag.

Sverige är ett bra exempel på hur det lyckats att få fördomar att ses som sanning.

Utöver ovanstående har det lyckats att få många att tro att jobbskatteavdrag skapar fler arbetstillfällen.