Artemisprogrammet kan vara det sista uppdraget med människor ombord

 

Artemisprogrammet (följ länken här för att läsa mer om vilka uppskjutningar som planeras över tid och dessas uppdrag) är ett projekt vars mål är att sända människor till månen. Men det kan även vara det sista programmet med en mänsklig besättning. Billigare och mer säkert är att vid resa till ex Mars är att sända robotar.

Neil Armstrong tog sitt historiska "ett litet steg" på månen 1969. Och bara tre år senare skedde det sista av Apollouppdragen.

Därefter har hundratals astronauter sänts upp i rymden men då till den internationella rymdstationen. Ingen människa har sedan 1972 farit mer än några hundra kilometer från jorden.

Det USA-ledda Artemis-programmet syftar dock till att åter sända människor till månen under 2020 talet. Artemis 1 som är på väg tillbaka till jorden just nu är en del av i den första testflygning runt månen.

De mest relevanta skillnaderna mellan Apollo-eran och mitten av 2020-talet är en otrolig förbättring av datorkraft och robotik. Dessutom kan supermakts rivalisering inte längre motivera massiva utgifter, som i det kalla krigets konkurrens med Sovjetunionen (eller kan det detta med Ryssland i våra dagar (min anm.)).

I Artemis-uppdraget använder NASA:s helt nya rymduppskjutningssystem. Raketen är den mest kraftfulla raketen någonsin och har likheter med Saturn V-raketerna som skickade ett dussin Apollo-astronauter till månen. Liksom sina föregångare kombinerar Artemis-boostern flytande väte och syre för att skapa enorm lyftkraft innan den faller i havet, för att aldrig mer användas. Varje lansering har en beräknad kostnad på mellan 2 -4 miljarder dollar.

Framsteg inom robotutforskning exemplifieras av sviten av rovers på Mars, där Perseverance, NASA:s senaste prospektör, kan köra själv genom stenig terräng med endast begränsad vägledning från jorden. Förbättringar av sensorer och artificiell intelligens (AI) kommer ytterligare att göra det möjligt för robotarna själva att identifiera särskilt intressanta platser, varifrån de kan samla prover för att sända tillbaka till jorden.

Inom de kommande ett eller två decennierna kan robotutforskning av Mars-ytan vara nästan helt autonom där mänsklig närvaro bara ger en mindre fördel. På liknande sätt kräver ingenjörsprojekt – som astronomers dröm om att bygga ett stort radioteleskop på månens baksida detta fritt från störningar från jorden och oberoende av mänskligt ingripande. Sådana projekt kan helt och hållet konstrueras av robotar.

Istället för astronauter, som behöver en välutrustad plats att bo på om de behövs för ett byggnadsändamål, kan robotar stanna permanent på sin arbetsplats. På samma sätt om brytning av månjord eller asteroider för sällsynta material blir ekonomiskt lönsamt skulle detta kunna göras billigare och säkrare med robotar.

Robotar skulle också kunna utforska Jupiter, Saturnus och deras månar med små extra kostnader eftersom resor på flera år utgör lite mer utmaning för en robot än den sex månader långa resan till Mars.

Kanske robotar är framtiden för utforskning av vårt solsystem. De behöver inte föda som människan. Kanske även utomjordiska besök (om de finns) har besättningar av robotar.

Bild wikimedia. En liten robot på ISS. Originalet är en NASA-bild.

Ett gravitationsteleskop önskas

 

Sedan 1992 har astronomer upptäckt mer än 5 000 planeter som kretsar kring  stjärnor. Men när astronomer upptäcker en ny exoplanet lär vi oss inte mycket om den: vi upptäcker att den finns och några funktioner som om det är en gasplanet eller ej, dess storlek men mer är det oftast inte

För att kringgå de fysiska begränsningarna hos dagens teleskop har astrofysiker vid Stanford University arbetat med en ny konceptuell bildteknik som skulle vara 1000 gånger mer exakt än den starkaste bildteknik som finns för närvarande. Genom att dra nytta av gravitationens förvrängningseffekt på rymdtiden så kallad gravitational lensing (något jag visat exempel på i denna blogg några gånger då man kunnat se en enskild stjärna och dess planet i en galax utanför vintergatan, (min anm. se en bra förklaring här av NASA på en naturlig sådan) 

 Med denna metod kan forskare potentiellt manipulera detta fenomen för att skapa avbildning som är mycket mer avancerad än någon som finns  idag.

I en artikel  publicerad den 2 maj i The Astrophysical Journal beskriver forskarnaen möjlighet att manipulera solens gravitationslinsning för syftet att se planeter utanför vårt solsystem. Genom att placera ett teleskop i linje med solen och exoplaneten kan forskare använda solens gravitationsfält för att förstora ljuset från exoplaneten när den passerar. I motsats till ett förstoringsglas som har en krökt yta som böjer ljus har en gravitationslins en krökt rymdtid som möjliggör avbildning av långt borta liggande föremål.

Men det var inte förrän 2020 som bildtekniken utforskades i detalj för att observera planeter. Slava Turyshev från California Institute of Technology's Jet Propulsion Laboratory beskrev då en teknik för hur ett rymdplacerat teleskop kunde användas för att skanna runt ljusstrålarna från en planet och   rekonstruera en tydlig bild, men tekniken skulle kräva mycket bränsle och tid.

Med utgångspunkt i Turyshevs arbete utarbetade Alexander Madurowicz, doktorand vid KIPAC, en ny metod som kan rekonstruera en planets yta från en enda bild tagen direkt på dess sol. Genom att fånga ljusglorian runt solen som bildas  kan algoritmen Madurowicz designade förvränga ljuset från ringen genom att vända böjningen från gravitationslinsen, vilket för ringen runt en planet.

 

Madurowicz demonstrerade sitt arbete genom att använda bilder av den roterande jorden tagna av satelliten DSCOVR som finns mellan jorden och solen. Sedan använde han en datormodell för att se hur jorden skulle se ut när han tittade genom den vridande effekten från solens gravitation. Genom att tillämpa sin algoritm på observationerna kunde Madurowicz återställa bilderna av jorden och visa att hans beräkningar var korrekta.

För att fånga en exoplanetbild genom solens gravitationslins måste ett teleskop placeras minst 14 gånger längre bort från solen än Pluto finns vilket innebär förbi kanten av vårt solsystem längre ut än människor någonsin har placerat en rymdfarkost. Men avståndet är en liten bråkdel av ljusåren mellan solen och en exoplanet.

 

"Genom att böja ljuset som böjs av solens gravitation kan en bild skapas långt bortom ett vanligt teleskops möjligheter", säger Madurowicz. "Så den vetenskapliga potentialen är ett outnyttjat område eftersom det öppnar en ny observationsförmåga." säger Madurowicz och Macintosh. Men som de säger det kommer att ta minst 50 år innan denna teknik kan användas. För att detta ska kunna göras behövs snabbare rymdfarkoster eftersom de med nuvarande teknik kan ta 100 år att resa dit instrumentet ska placeras.

Med hjälp av solsegel eller solen som en gravitationell slangbella kan tiden dock teoretiskt kunna bli så kort som 20 till 40 år. Trots tidslinjens osäkerhet drivs möjligheten och förhoppningen över att kunna se om vissa exoplaneter har kontinenter eller hav, enligt Macintosh. Närvaron av något av detta är en stark indikator på att det kan finnas liv på en exoplanet.

Hur jorden skulle se ut rekonstruerad från ljusringen runt solen, projicerad av solens gravitationslins. | Bild Alexander Madurowicz och Stanford University

Förslag till framtida turistmål på Mars

I en framtid kanske turistresor till Mars blir möjliga. Redan nu kan vi se platser där som säkert blir intressanta turistmål. Här är några stycken som klassas som intressanta.

Bergsbestigning på Olympus Mons vilken är den mest extrema vulkanen i solsystemet. Belägen i Tharsis vulkaniska region och med ungefär samma storlek som delstaten Arizona. Höjd 25 kilometer vilket är nästan tre gånger högre än Mount Everest vars höjd är 8,9 km. Olympus Mons är en gigantisk sköldvulkan.

Medan du klättrar runt Olympus Mons, är det värt att se sig om och titta på några av de andra vulkanerna i Tharsis-regionen. I regionen finns 12 gigantiska vulkaner i en zon ungefär 4000 km bred enligt NASA. Liksom Olympus Mons är de alla mycket större än vulkaner på jorden,



På Mars finns även solsystemets största kanjon. Valles Marineris vilken är ungefär 3000 km lång enligt NASA. Det är ungefär fyra gånger längre än Grand Canyon som har en längd av ca 800 km. Forskarna är inte säkra på hur Valles Marineris kom till.



Mars har två isiga regioner en vid vardera pol med något olika kompositioner. Under vintern är enligt NASA temperaturen vid både nord- och sydpolen så kylig att koldioxid kondenserar ur atmosfären och fryser till is på ytan.

Processen vänder om på sommaren, när koldioxiden avdunstar till atmosfären. Koldioxiden försvinner helt på norra halvklotet och lämnar enbart vatten kvar i istäcket. Men en del av koldioxidisen finns kvar i den södra atmosfären.



Gale Crater är en plats där omfattande bevis på tidigare vatten på Mars yta finns. Bevisen på vatten finns under kraterns yta. Organiskt material upptäcktes på insidan av 3 miljard gamla  stenar i form av metan.



Medusae Fossae är en av de konstigaste platserna på Mars. Fantasifulla människor har spekulerat i om det är en plats där ett UFO en gång kraschat. Men den mer sannolika förklaringen är att det är en enorm vulkanisk formation av en storlek som en femtedel av USA:s yta. En plats där tid och vind skulpterat stenar i vackra formationer.



På Mars finns även mystiska linjer utmed branta kratrar vilka satt fantasin i rullning hos en del människor. Hale Crater är en plats där detta kan ses. Ett slags fuktfenomen anses förklaringen vara. 2015 meddelade NASA att det borde vara hydratiserade salter och tecken  på rinnande vatten på ytan som bildat spåren. Men senare forskning säger att det inte behöver vara vatten som bildat fenomenet det kan även vara flödande sand.

Men vi kan se omfattande bevis på tidigare vatten på Mars. Exempelvis i regioner som "Ghost Dunes" där platser som  Noctis labyrinthus och Hellas Basin.


Så nog finns naturformationer av intresse även på Mars likt det finns på Jorden. Skillnaden är dock att det på Mars inte finns intressanta djur eller växter att se.


Bilden från vikipedia visar ett av de nämnda turistmålen Olympus Mons. Den största vulkanen på Mars och i solsystemet med en storlek som USA-staten Arizona.

Gravitationsvågor kan användas till framtidens kommunikation.

RUDN matematiker (RUDN är ett universitet i Ryssland) har upptäckt möjligheten att överföra information rumsligt med hjälp av nonmetricity vågor  utan snedvridning. Detta resultat konstaterades efter att  matematikerna analyserade egenskaperna matematiskt av gravitationsvågor.


De för inte så länge sedan upptäckta gravitationsvågorna (vilket  gav nobelpriset i fysik 2017) är vågor av krökning av rumtiden vilket enligt Einsteins allmänna relativitetsteori bestäms helt av rumtiden själv. 


För att beskriva gravitationsvågors möjlighet till användning använde RUDN forskarna matematisk abstraktion - ett affine utrymme, dvs ett vanligt vektorrum men utan en beskärning av koordinater. Dess slutsats blev att det  finns funktioner som förblir oföränderliga i distribution av en våg i en sådan matematisk representation av gravitationsvågor. 


Det är då möjligt att ställa in en godtycklig funktion så att kodade uppgifter framförs på ungefär samma vis som vid överföring av elektromagnetiska vågor likt radiosignaler. 

Det innebär att om du hittar ett sätt att ställa in dessa vågor kommer de att kunna sändas till någon punkt i universum eller  här på Jorden  utan att signalen förändras på vägen.


 Gravitationsvågor kan då användas till dataöverföring ”Vi upptäckte att vågor av denna typ (nonmetricity vågor) ska kunna överföra data genom gravitationsvågornas krökning av rumtiden  eftersom de innehåller godtyckliga funktioner som fördröjd tid vilket kan kodas till vågor (i en perfekt analogi till elektromagnetiska vågor).


Vad man här ska ta till sig är att forskare arbetar med att en gång i framtiden kunna använda gravitationsvågor för dataöverföring. I övrigt behöver man inte försöka förstå alla fackuttryck i detta sökande.


Bild från Wikipedia.  Tvådimensionell framställning av gravitationsvågor som alstras av två neutronstjärnor som kretsar runt varandra.

En otroligt intressant film från Rosettas snöstormslika landning på 67p/Churyumov-Gerasimenko kan ses. KIna planerar tjäna pengar på månen

67p/Churyumov-Gerasimenko asteroiden där Rosetta landade 1 juni 2016. Härifrån har producerats en fascinerande film väl värd att se. Om man inte visste bättre kunde den likväl tagits  en snöstormsnatt i fjällen. Se den här.



Kina har planer på en obemannad månfärd. Men helt obemannad är den inte utan en del biosfäriska experiment finns med.

Experiment vilka kan ge kunskap om möjligheter att odla på månen. Kanske till och med industriellt.

Ett av dessa projekt Kina är intresserad av är att testa silkesproduktion på månen.

Tanken är att framtida kolonisatörer eller bosättningar på Månen ska kunna producera varor så bosättningen ska löna sig ekonomiskt. Silke är en av världens mest populära råvaror.

Går det att odla mullbärsträd på månen till silkesmaskens behov och därmed produktion av silkestråd? Kina hoppas det.

Kina är en stat  söker ekonomisk lönsamhet på allt och har just därför blivit världsledande ekonomiskt. Nu kanske första steget tas även på att bli den ekonomiskt mest lönsammaste staten i rymden också.

Bilden visar silkesmaskar

Framtiden innefattar gruvbrytning på asteroider.

I framtiden kommer gruvbrytning på asteroider att ske. Men ännu är det inte möjligt och lönsamt. Verktygen finns inte.

Men det finns mycket malm att bryta av värde däruppe.

Första steget för detta har vi ännu inte. Teleskop av tillräcklig omfattning för att söka asteroider med brytvärda malmer. Teleskop vilka klarar spektralanalys.

Men i framtiden blir detta troligen tekniskt möjligt. Om sedan ekonomiska resurser finns för att realisera detta i början mycket dyra brytningsprojekt vet ingen idag.

Men vi förbereda oss med att ta reda på vilka asteroider i relativa närområdet som är brytvärda. Säkert kan vi och kommer att göra detta.

Vatten blir det första som kommer att exploateras när vi bygger kolonier på främmande himlakroppar.

Utan vatten kan inte människan existera och inte odla. Vi är vattenvarelser fast vi inte lever under en vattenyta som många andra arter på Jorden gör.

Men vattenvarelser, då vi består av 60% vatten och behöver vatten varje dag för att fortsätta leva.

Det blir samma sak om vi ska kolonisera andra planeter eller månar under en längre tid. Vi kan inte enbart återvinna vätska likt det görs i rymdstationer.

Det måste finnas brytbart vatten på de platser vi upprättar kolonier på både för att dricka, tvätta oss och odla. Detta verkar inte vara något problem vatten verkar finnas överallt i universum.

Av den anledningen ska vatten bli den vara därute vilken vi först exploaterar.

Läs här lite om vatten på Mars den planet vi troligen först kommer att besöka med kolonier av mänskligt slag troligen före det månen får en koloni.

Bofasta innevånare är dock tveksamt på någon av dessa platser  då människan inte kan leva längre tid på så små kroppar som vår måne eller Mars utan att få stora problem och få än fler vid återvändandet till Jorden vilket för människan kan bli ödesdigert.

Det är tyngdkraften som knäcker människans kropp och organ vid så stora skillnader av himlakroppsstorlek att vara på jämfört med Jorden om vi är där under en tid av några månader endast.

Synd att Venus inte är ett möjligt besök eller koloniserbart mål då vi där skulle klarat oss bra då Venus har en nästan identisk storlek av Jorden. 

Resan till Mars är även den tidsödande. Men en dag kanske vi kan bygga konstgjord gravitation och tyngdkraft på planeters kolonier och rymdfarkoster och då blir det en annorlunda sak.

Apophis kan ställa till det i framtiden för människan

Apophisvar en Farao i Egypten. Men det var länge sedan och att han skulle komma igen och ställa till det för oss är inte troligt. Inte heller att forna Egyptens kaosgud med samma namn skulle komma och ställa till det.

Men namnet hänsyftar även till en asteroid vilken genom sitt namn lika med kaosgudens eller faraons kan få allvarlig likhet med guden, kaos.

Asteroiden är nämligen inte ofarlig. 2029 kommer den i Jordens närhet men den gången ska risken för katastrof eller krock med Jorden vara lika med noll.

Det är först nästa varv 2036 det är risk. Detta efter att varvet 2029 kan rubba asteroidens riktning inför nästa varv genom att närheten till Jorden kan få den till detta och mycket behövs inte.

Vid en krock med Jorden av denna 300 meters bumling skulle stora mängder människor utplånas. Livet fortsätter dock allt liv utplånas inte.

Förhoppningen är dock att vi innan detta sker kan rubba dess bana så detta scenario inte ska ske om nu det sker en livsfarlig rubbning av dess bana 2029.

Bilden visar inte asteroiden utan kaosguden i form av en orm.

Tidsresenärer kommer kanske en gång att besöka våra kommande släkten men aldrig i vår tid och det har aldrig skett i det förflutna..

Sedan Big Bang har allt expanderat. Universum expanderar med allt denna innehåller i ett något som inte finns innan expansionen. Så mycket tror vi oss veta.

Tiden expanderar även hela tiden med denna rörelse av expansion. Detta visade redan Einstein.

Vi kan resa framåt i tiden med hjälp av ljushastigheten. Svårt att förstå men det ska kunna gå. Vi kan däremot aldrig resa bakåt i tiden. detta kan vara förklaringen till varför ingen från framtiden kommer och besöker oss. Forntidens människor kunde knappast resa framåt i tiden.

Framtidens människor med en avancerad teknik om nu detta finns en gång kan detta men det kan vi aldrig bevisa då vi först måste kunna det under lång tid innan vi kan få besök från tiden som gått.

De som fanns före oss måste först ha klarat av tidsresor innan vi kan få besök.

Hör vinden blåsa på Mars.Varg på Mars.

Att höra vinden blåsa på Mars och kanske andra ljud från Mars kan bli möjligt i realtid inom en inte så avlägsen framtid.

Vi har dock några år dit. Först 2020 ska Mars Rover sändas iväg med avancerade mätinstrument av skilda slag plus mikrofon och sändning av ljud till Jorden från Mars yta.

När detta skett kan vem som vill lyssna på vad som låter däruppe. Kanske det kommer ljud vi inte trodde skulle komma. Ljud vi svårt kan förklara och även det som säkert kommer, vindens ljud över Mars yta.

Bilden ovan är från en youtubefilm där det påstås att en varg filmats på Mars men att detta döljs av NASA. Tro det den som vill.

Kanske stjärnfarkoster där restiden är mänskligt rimlig kan skapas i framtiden.

Med den teknik vi har idag tar en resa till vår närmsta stjärngranne Alpha Centauri 19-81000 år beroende på om det är jonmotorer eller konventionell raketmotor som används.

Detta är inget för människan vilken lever högst ca 100 år.

Nu har forskare snart möjlighet att sända farkoster med en hastighet av en tjugondel av ljushastigheten vilket skulle göra att vår närmsta stjärna skulle mötas upp efter ca tjugo år.

Nanokraft kallas färdmedlet och här har laser en stor del i möjligheten. Driften blir en envägsdrift. Att komma tillbaks är omöjligt med den teknik som idag teoretiskt fungerar.

Farkoster av detta slag kommer att troligen sändas ut svärmvis för undersökning. De blir är små och liknar mest ett chips och vikten blir ca 1 gram.

Det är en början och troligen om allt fungerar och returdrift kan skapas kommer denna driftmöjlighet i framtiden att kunna användas för mycket större farkoster och kanske även med mänskligt innehåll en gång i framtiden. Kanske Stjärnskepp kommer att bli möjliga i framtiden och kolonisation av andra planeter därute.

För mer information om driften med nanokraft se medföljande filmsnutt och artikel här.

Metansnöklädda berg på Pluto en framtida utmaning för framtida människor att bestiga i en avlägsen framtid.

PÅ Jorden har bergsbestigare snart nått toppen på de flesta toppar här. Framtidens bergsbestigningar kan bli på våra  grannplaneter och månar.

Säkert blir det annorlunda att klättra på platser med lägre gravitation än här.

Toppar av helt andra och brantare format ibland högre än på Jorden kan enkelt bestigas just genom en lägre gravitation.

Snöklädda toppar här på Jorden bestigs. PÅ ex Pluto finns  även snöklädda toppar. Men här i form av snö av metan. Hur det är att klättra i metansnö blir en ny upplevelse för framtida bergsbestigare.

Men dit är det säkert århundraden om det nu blir så att vår civilisation kan fortsätta utvecklas tekniskt. Idag ser det dåligt ut med krig, terror och klimatpåverkan. Kanske människans utveckling för rymdresor mm snart är enbart en parentes i mänsklighetens historia.

Virgin Galactics ägare Branson har inte gett upp. Rymdturismen ska införas nytt skepp för detta byggs nu.

Richard Branson miljardären vilkens affärsidé är att bygga skepp för rymdturism har inte gett upp.  Hans nuvarande skepps tur dödade en av hans piloter. Men nu ska ett nytt förbättrat skepp byggs.

Många vill framföra skeppen och ca 600 blivande passagerare har anmälts sig för rymdresa.

Om drömmen går i uppfyllelse i närtid får vi se. Men om vi ser framåt kommer säkert rymdturism att bli en gren om nu inte Jordens ekonomi kollapsar eller krig och politik stoppar all form av vetenskap i framtiden förutom för krigsindustrin och beskydd

Soleruptioner vilka kan störa datortrafiken kan teoretiskt uppstå 1000 gånger kraftiga än hittills skett.

Soleruptioner sker hela tiden och med en periodicitet av 11 år sker större eruptioner vilka idag riskerar datatrafiken på Jorden.

Hittills har enbart smärre problem uppkommit vid dessa utbrott. Exempelvis elavbrott i större omfattning  av solstormar orsakade av soleruptionen. 

1972 slog en geomagnetisk storm ut telefonförbindelserna i den amerikanska delstaten Illinois. 1989 orsakade en solstorm ett strömavbrott som drabbade sex miljoner människor i den kanadensiska delstaten Quebec. I månadsskiftet oktober-november 2003 slog en solstorm ut satelliter i omloppsbana.

Citerat från SVT nyheter 

Men vad skulle ske om soleruptioner tusen gånger kraftigare än hittills kända skulle ske på vår sol likt de som sker på dubbelstjärnan  KIC9655129.

Det skulle bli katastrof och slå ut allt kanske hela mänskligheten på köpet. Risken är mycket liten att så skulle ske men inte omöjlig. Omöjligheter är endast det som inte tros kunna ske tills det sker.

Mars måne Phobos och Neptunus måne Triton har en gemenskap. En dyster framtid.

Månen  Phobos en av Mars månar och Neptunus ena måne Triton är samma skrot och korn.

Porösa månar med mycket dålig hållfasthet. Idag tror man att vi kan se hur dessa månar sakta men säkert faller isär. De kommer att bli stenfragment inom en tidsrymd av 30-50 miljoner år.

De dras itu av tidvattenskrafter från sina moderplaneter just genom sin dåliga hållfasthet och troligt stora ihåligheter inom sig.

Som väl är händer inte samma sak vår måne då den är mer hållfast. Skulle det hänt med vår måne hade risken varit stor för jätte meteoritnedfall på Jorden och det skulle varit katastrofalt.

Risken för Neptunus är minimal då det är en gasplanet och säkert förblir detta den dag katastrofen kommer från Tritons sönderfall.

På Mars blir troligen även nedfallen stora om några tiotals miljoner år och kan bli ett problem  för de eventuella människor som då bor på den sedan teoretiskt årmiljoner koloniserade Mars. Om nu mänskligheten eller solsystemet finns kvar så långt fram i tiden vilket jag betvivlar åtminstone då det gäller mänsklighetens framtid.

Orion heter de nya rymdfärjorna vilka ska bli framtidens farkoster.

De nya rymdfärjorna Orion provflygs numera och är rymliga färjor. De ska kunna ta med sig 6 personer medan  apollokapseln enbart rymde tre. Men det blir först 2021 som det första uppdraget med denna farkost är inplanerad.

Landningen av dessa nya farkoster blir inte som tidigare rymdfärjor med hjul på landningsbana utan med fallskärmar vilket anses säkrare. Nu har Orions planerade fallskärmar testats och de fungerade enligt planerna. Nästa testfärd utan astronaut planeras in 2018. Först som jag skrev ovan 2021 kommer ett uppdrag att göras med astronauter ombord.

Nog är det på tiden. Månresorna är ju över 40 år sedan nu. Det är lång tid mellan astronautbesök på främmande kroppar i rymden. Elektronik i all ära men människans upplevelser på en främmande kropp är minst lika viktig i forskningens tjänst som dessa elektroniska ögons vilka ska programmeras och aldrig blir spontana.

Nya idéer om hur rymdfärder kan förkortas i framtiden. Mars- Jorden 30 minuter.

Tänk att kunna resa till Mars på 30 minuter.  Idéerna om hur det kan gå till finns plus flera andra om förkortad tid att resa i universum.

Problemet med resor i rymden är annars avstånden. Men kanske kan de överbryggas genom nya uppfinningar med andra medel att resa utefter.

En intressant artikel om detta har nyligen publicerats i nät tidningen space.com.

Det blir för omständligt att här redogöra för allt som står i denna utan istället är det lättare att själv läsa denna av mig tipsade artikel genom att följa denna länk.

Kanske finns det hopp om interstellära resor  i framtiden och inte bara i fantasins värld.

Minisatelliter kan snart utan risk landa på Jorden

Tekniken går framåt och när det gäller så små satelliter vilka enbart är ca 30 cm i omkrets undrar man om inte en fallskärm här skulle ha en effekt av att de brinner upp.

Men detta verkar inte vara fallet istället landar satelliten säkert om allt går som man hoppas med dessa fallskärmar av några kvadratmeters storlek.

Citat: Just nu cirklar den 30 centimeter långa satelliten Techedsat-4 runt jorden--- inom de närmaste veckorna ska satelliten veckla ut en några kvadratmeter stor skärm som långsamt minskar satellitens hastighet och för den närmare jorden där den senare ska landa--- I en video om projektet från 2014 säger Nasa att en skärm med storleken en kvadratmeter per kilo last är tillräcklig för den uppbromsning som behövs. Slut citat.

Tekniken går framåt och det som inte troddes möjligt för några år sedan är nu möjligt.

Inte bara inom rymdfarten utan inom de flesta områden. Det enda som stoppar ny teknik är pengar och investerare. Plus naturligtvis stora företag som inte önskar få sina produkter osäljbara på grund av ny teknik.

 

Planterad mystik. Ligger ånger bakom, men varför då en plats som denna? 18 års gåta uppstod.

Citat: 1996 blev den brittiska turisten av med plånbok och pass ombord på tåget mellan Zurich och Genève i Schweiz.

Häromdagen dök föremålen upp igen, helt intakta, på golvet i ett shoppingcenter.  --- i en helt annan del av Schweiz än där de försvann.

Enligt polisen var läderfodralet i fint skick, och fascinerande nog verkar också allt innehåll vara kvar – inklusive kreditkort och pass. Slut citat.

Vad ska man säga om detta? Tidningsbluff? Artikel skriven för att sälja eller hårt överdriven artikel om en händelse?

Självklart finns även en annan naturlig förklaring. En tjuv kan ha tagit plånboken på tåget 1996 men fått samvetskval. När tjuven kommit till sin hemadress lades plånboken undan medan samvetet plågade den tillfällige tjuven.

Åren gick och till slut blev samvetet för mycket för denne och tjuven bestämde sig för att bli av med plånboken men inte själv visa vem denne var. Tjuven lade plånboken på golvet i ett shoppingcenter och ansåg att om någon då tog den blev denne tjuv eller om den då lämnades in och kom till rätta blev tjuvens samvete rent.

Nu blev det andra lösningar, plånboken kom till rätta.

Om inte detta är rätta lösningen kan en annan vara att tjuven burit omkring på plånboken i alla år men råkat tappa den i shoppingcentret där den hittades.

 

Kristdemokrat förstår inte framtiden och vägrar därför ett nytt miljonprogram för att bygga bort bostadsbristen.

Citat: Det ropas återigen efter nya miljonprogram.

Men ett nytt miljonprogram är det sista som behövs.

Jag är stolt över att vara med i ett parti som vill bygga bort utanförskapet - inte bygga nytt utanförskap.

Vi kristdemokrater ser att lösningen på bostadssituationen är att bygga på ett sätt som gör att boendeformerna finns blandade i samma områden. Ett exempel på hur vi har fått en större mångfald i områden vars upplåtelseformer tidigare var helt segregerade är att ge även människor i förorten möjlighet att äga sin bostad. Slut citat.

Orden ovan kommer från Sara Skyttedal, förbundsordförande i KDU.

Likt övriga borgerliga fränder tror hon på eget ägande av bostad och förespråkar byggande av villor och bostadsrätter före hyresrätter, vilket vi kan utläsa i citatet.

Det löser inget för ungdomar som ska ha sin första bostad, om inte de har föräldrar som kan betala eller gå i borgen vid ett köp av bostad.

Det löser inget för arbetslösa m.fl. som alliansen gjort livet ekonomiskt surt för och segregerat ekonomiskt.

Visst var det och blev det problem i miljonprogrammets bostadsbyggande och resultatet av stora lägenhetskomplex där fattiga fick bo.

Men ett miljonprogram med subventionerade hyror behöver inte innebära byggande av stora höghusområden igen. Det kan vara utspritt på många mindre områden med enplanslägenheter i radhus.

Höghus ska man inte bygga om man vill stoppa segregation och missämja mellan grannar och främlingskap. Miljonprogrammet sedan tidigare var i många fall fuskbyggen och så långt från ljudisolerade man kan komma.

Idag renoveras vissa områden men inte blir de ljudisolerade för det.

Människor vill ha tyst boende. Därför måste prioritering göras med ljudisolering av nya områden.

Ett miljonprogram - vilket behövs - ska inte vara en upprepning av 1960 -70-talets program som byggde getton. Det finns alternativ som jag skrev ovan.

Bostäder behövs men inte bostäder i första hand som människor ska äga då de flesta inte har råd med detta.