Neutronstjärnor kan ha berg vilka ger krusningar i rummet och tiden.

 

En neutronstjärna är ett av flera möjliga slut för en stjärna. De är slutet för större stjärnor efter att de blivit supernovor. Resten efter supernovan blir en neutronstjärna på  cirka 20 km i diameter med har en massa motsvarande 1,4–3 solmassor. Det innebär att neutronstjärnan har en densitet som är omkring 1 miljard ton per kubikcentimeter. Bilden ovan från wikipedia visar en hur en neutronstjärna troligast ser ut.

Berg eller icke-axisymmetriska deformationer av roterande neutronstjärnor utstrålar effektivt gravitationsvågor. Kärnteoretiker vid Indiana University har undersökt analogier mellan neutronstjärnberg och ytegenskaper hos vårt solsystemets månar och planeter. Både neutronstjärnor och vissa månar som Jupiters måne Europa eller Saturnus måne Enceladus har tunna skorpor över djupa hav, medan Merkurius har en tunn skorpa över en stor metallkärna. Tunna lakan kan skrynklas på universella sätt. Europa har linjära drag. Enceladus har tigerliknande ränder och Merkurius har böjda trappstegsliknande strukturer.

Neutronstjärnor med berg kan ha liknande typer av ytegenskaper som kan upptäckas genom att observera kontinuerliga gravitationsvågssignaler. Neutronstjärnors ytegenskaper är till stor del okända. Kärnteoretiker utforskar bergsbildningsmekanismer på aktiva på månar och planeter i vårt solsystem. En del av de mekanismer man funnit tyder på att neutronstjärnor sannolikt har berg. Neutronstjärnberg skulle vara mycket mer massiva än berg på jorden – så massiva att gravitationen bara från dessa berg skulle kunna producera små svängningar eller krusningar i rummets och tidens väv. Laser Interferometer Gravitational Wave Observatory (LIGO) söker nu efter de krusningar som dessa berg (om de finns) kan ha skapat.

Denna forskning om hur man letar efter neutronstjärneberg kommer att vägleda sökandet efter svängningar i rum-tiden i form av så kallade kontinuerliga gravitationsvågor. Vågor så svaga att de endast kan detekteras med mycket detaljerade och känsliga sökningar noggrant inställda på förutspådda frekvenser med flera signalegenskaper. De första upptäckterna av kontinuerliga gravitationsvågor (om det lyckas) kommer att öppna ett nytt fönster mot universum och ge unik information om neutronstjärnor, de tätaste objekten i rymden efter svarta hål. Dessa signaler kan också ge ny information om de  grundläggande naturlagarna.

Neutronstjärnor med berg kan ha liknande typer av ytegenskaper som kan upptäckas genom att observera kontinuerliga gravitationsvågssignaler. Jordens innersta inre kärna är anisotrop (innebär att ett material har olika fysikaliska egenskaper i olika riktningar) med en skjuvmodul (Det linjära förhållandet mellan skjuvspänning och skjuvtöjning beskrivs av skjuvmodulen (G) som har dimensionen kraft per area och mäts i pascal, oftast gigapascal (GPa). Skjuvmodulen ingår i Hookes lag för skjuvning.) och beror på riktning. Om material i neutronskorpan också är anisotropt kommer det att uppstå en bergsliknande deformation och dess höjd kommer att öka ju snabbare neutronstjärnan snurrar. En sådan ytegenskap skulle kunna förklara det maximala spinn som observerats för neutronstjärnor och en möjlig minimal deformation av radioemitterande neutronstjärnor, så kallade millisekundspulsarer.

Jag anser det låter otroligt att neutronstjärnor kan ha berg. Dessa stjärnor borde genom den starka gravitationen där har format dem helt runda.

Det är 100 miljoner år sedan Antarktis var isfri och en varm kontinent. Men under ytan.......

För 100 miljoner år sedan var en superkontinent den största landytan på Jorden om det fanns öar utanför denna kan diskuteras. Men efterhand med istider kontinentaldrivning och landhöjning flyttade bitarna på sig då de sprack upp. Idag ser Jordens kontinenter, öar med mera ut som pusselbitar.

En av dessa pusselbitar är sydpolen eller Antarktis vilken hamnade så långt söderut att den efterhand nedisades av brist på solvärme och arktisk vinter.

Under det tjocka istäcket i dag, på vissa platser upp till 2 mil tjockt  finns en kontinent vilken en gång var en lika varm plats som Afrika är idag.

Här fanns mycket djurliv och växtlighet, floder, berg och sjöar.

Idag ser vi inga spår av detta mer än en del bergstoppar vilka ligger vid kusterna. 

Flodmynningar kan skönjas som isfyllda glaciärer. Forskare har idag börjat misstänka att vissa av dessa ismassor vilka idag slussas fram mot havet snabbare än tidigare på grund av klimatuppvärmningen  flyter fram på fritt vatten i forna flodfåror långt under isen. Floder vilka ännu finns med isfritt vatten och vilka fanns redan för kanske 100 miljoner år sedan då isen ännu inte täckt kontinenten. 

Kanske finns fisk eller andra vattendjur sedan den gången fortfarande i liv därunder i det isfria vattnet långt in på kontinenten. Vem vet vad som döljs under istäcket?

Fyra intressanta formationer på Mars ska nu undersökas av rymdbilen Mars Rover

Marsbilen ska närmast undersöka fyra lager av en höjd i åtta våningar på berget Mount Sharp.

Projektet kallas Vera Rubin till minne av en känd astronom för sina arbeten av galaktisk rotation.

Åsen eller berget har setts innehålla ett lager av järnoxidminerat hematit vilket brukar bildas enbart under våta förhållanden.

Ovanför densamma ses det som lerlager och sulfatmineraler. Undersökningen är i sin början och dess utmaningar är stora för rymdbilen.

Men berget ska mer ses som en stenig ås än ett brant berg och bör därför kunna ge rymdbilen en möjlig väg upp till dessa lager av högintressant innehåll i jakten på fukt och eventuellt organiskt material eller fossil.

Tunna pappersliknande 16-våningar höga klippformationer finns på Mars

Dessa tunna pappersliknande klippformationer tros ha skapats en gång för länge sedan av lava och erosion.

Liknande formationer skapade av erosion finns på Jorden. Shiprock i New Mexico har liknande klippor. Se fotot ovan.

Se foto från både Jorden och Mars på dessa ovanliga klippformationer här.

Metansnöklädda berg på Pluto en framtida utmaning för framtida människor att bestiga i en avlägsen framtid.

PÅ Jorden har bergsbestigare snart nått toppen på de flesta toppar här. Framtidens bergsbestigningar kan bli på våra  grannplaneter och månar.

Säkert blir det annorlunda att klättra på platser med lägre gravitation än här.

Toppar av helt andra och brantare format ibland högre än på Jorden kan enkelt bestigas just genom en lägre gravitation.

Snöklädda toppar här på Jorden bestigs. PÅ ex Pluto finns  även snöklädda toppar. Men här i form av snö av metan. Hur det är att klättra i metansnö blir en ny upplevelse för framtida bergsbestigare.

Men dit är det säkert århundraden om det nu blir så att vår civilisation kan fortsätta utvecklas tekniskt. Idag ser det dåligt ut med krig, terror och klimatpåverkan. Kanske människans utveckling för rymdresor mm snart är enbart en parentes i mänsklighetens historia.

Plutos måne Charon har bergskedjor och berg som verkar stå i vallgravsformationer. Pluto själv verkar ung i förhållande till Jorden.

Pluto har bergskedjor vilka är betydligt yngre än Jordens och i förhållande till solsystemets eller universums ålder mycket unga. Det skapar frågor som varför? Hur och när de bildats och vad som föregått bildandet. Kanske även frågan om hur gammal Pluto är.


Varifrån Pluto kommer och varför berg ses vilka ser ut att ligga i en tom vallgravsliknande sänka. Plutos måne Charon har även denna berg. Berg som ses stå i vallgravsliknande sänkor. Varför denna formation?


 Det blir många frågor att försöka besvara efterhand för morgondagens och dagens astronomer. Men nog är rymdforskningen spännande. I morgon ska jag beskriva ytterligare en gåta från Pluto.