40 år sedan månen Charon upptäcktes.

1978 var året då Plutos största måne Charon upptäcktes av  James Christy och Robert Harrington vid US Naval Observatory i Flagstaff i Arizona. Ett observatorium vilket finns endast cirka sex amerikanska miles från Lowell Observatory där  Clyde Tombaugh  den 18 februari 1930 upptäckte Pluto. 

New Horizon  passerade enbart 29.000 kilometer från Charon den 14  juli  2015. Högupplösta bilder av Charons sida mot Pluto vilket är den sida som är kartlagd tills idag  avslöjade raviner som sträcker sig mer än 11 600 kilometer över hela Charon och troligast ser den sida som vi inte sett ännu likartad ut

Det finns en ravin vilken är fyra gånger så lång som Grand Canyon med dubbelt djup vilket visar på en våldsam historia geologiskt.

Metangas vilken avdunstar från Plutos atmosfär fångas upp av månens gravitation och fryser till is på Charons poler. Genom ultraviolett ljus från solen förvandlas metanet i isen till tyngre kolväten och så småningom till rödaktig organiska material kallas tholins.

Se gärna NASAS artikel om upptäckten av Charon och där finns även en kort film om detta och Charon se länk här. 

Bilden har tagits av Hubbleteleskopet 1994 och visar Pluto och Charon.

Metan avdunstar från Pluto men en del hamnar på oväntad plats och ses där.

Hela tiden försvinner en liten del av Plutos metan och kvävgas ut i rymden. Detta fortgår hela tiden.

Ca 2,5% av denna metangas hamnar på månen Charons ytan där den sakta flyter fram. Detta gör att det över tid gett Charon dess rödaktiga yta. Först nu har man kommit fram till detta, vad som gett eller ger Charon dess rödaktiga yta  och bildat denna färg. 

Eventuellt har en liten mängd vatten även med detta att göra för att så ska kunna ske. 

Hydra, Plutos yttersta måne har rent och fruset vatten.

Hydra den yttersta av Plutos fem månar är istäckt. Charon är den andra månen vilken är isbelagd. Men till skillnad från Hydra är Charons is nedsmutsad av ett mörkt material.

Hydras is är däremot ren och reflekterar starkt ut i rymden. Kanske har avståndet till Pluto betydelse. Hydra finns nämligen längst bort från Pluto.

Något har förorenat Charon. Kan det ha varit damm vilket Plutos dragningskraft dragit till sig och en mängd av detta hamnat på Charon under något tillfälle?  Damm vilket virvlat förbi eller ej kommit i närheten av Hydra.

Det kan även vara vulkanutbrott på Charon under tidernas gång bakom nedsmutsningen av isen. Kanske Hydra inte har vulkaner utan att det är ett större nedslag av ett stenblock vilket gett detta damm.

Men varifrån kom då vattnet?

 Hur djupt är det kan det vara bara en tunn yta? Idag vet man inte. Men vad som i detta inlägg ska koncentreras på är kunskapen av att Hydras yta ät täckt av rent klart vatten. 

Vad som även kan uppmärksammas är att is och vatten som här kan finnas även på mycket oregelbundna månar. Formen är inte allt. 

Många tror säkert att en himlakropp ska vara rundformad för att inte vara bara ett klippblock och ha vatten eller istäckt yta. Men Hydra bevisar att så inte behövs.

Plutos månar med undantag av Charon kan ha bildats ur en katastrof.

Idag anses att Pluto och Charon kan ha bildats  likt de flesta andra system i solsystemets början. Charon har fångats in från Kuiperbältet och blivit en måne till Pluto.

Men övriga fyra oregelbundna månar runt Pluto kan ha  bildats ur en kollision.

En kollision mellan Pluto och en liknande i storlek stor himlakropp vilken delades i bitar. Här bildades då i resterna Styx,  Nix, Kerberos och Hydra.

Inte så konstigt om detta skett. Teorin om vår månes tillblivelse är även den av en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp.

Plutos måne Charon har bergskedjor och berg som verkar stå i vallgravsformationer. Pluto själv verkar ung i förhållande till Jorden.

Pluto har bergskedjor vilka är betydligt yngre än Jordens och i förhållande till solsystemets eller universums ålder mycket unga. Det skapar frågor som varför? Hur och när de bildats och vad som föregått bildandet. Kanske även frågan om hur gammal Pluto är.


Varifrån Pluto kommer och varför berg ses vilka ser ut att ligga i en tom vallgravsliknande sänka. Plutos måne Charon har även denna berg. Berg som ses stå i vallgravsliknande sänkor. Varför denna formation?


 Det blir många frågor att försöka besvara efterhand för morgondagens och dagens astronomer. Men nog är rymdforskningen spännande. I morgon ska jag beskriva ytterligare en gåta från Pluto.

Plutos fem spännande månar upptäcktes för inte så länge sedan. Styx först 2012.

Pluto upptäcktes 1930 men först 1978 upptäcktes den största månen runt Pluto,  Charon.  Skillnaden i storlek mellan månen och Pluto är inte mer än att de skulle kunna klassificeras som en dubbelplanet.

Därefter dröjde det till 2005 innan Hubbleteleskopet upptäckte ytterligare två månar runt Pluto.  Hydra och  Nix.

Men ytterligare två månar fanns runt Pluto. Hubbleteleskopet upptäckte först 2011 Kerberos en några tiotals km stor måne och slutligen 2012 upptäcktes Styx.

Fem månar som vi hoppas finna spännande formationer och upptäckter på och lära mer om  nu när bilder kommer från Pluto och dess månar.  En bildtolkning vilken kommer att ta flera år.

Ny upptäckt! Plutos måne Charon har en mystisk mörk fläck på sin yta.

Nya upptäckter kommer att strömma in den närmsta tiden från sonden vilken nu kretsat vid Pluto och dess månar.

En av dessa månar är  Charon vilken har en stor mörk yta på en del av sin kropp.

Vad det innebär eller är vet ingen ännu men det ska säkert komma någon teori snart.

I universum finns materialanhopningar på himlakropparna vilka inte är vanliga på Jorden. Därför kan överraskningar komma. Men att det är något slag av material som ger denna fläck på Charon kan vi vara övertygade om. Med all säkerhet ickeorganisk då kylan är stark på ytan.

Men det innebär inte att det är spännande. Nya upptäckter lägger en ny pusselbit till vår kunskap om universum och verkligheten runt oss.

Vi vet inte mycket men tror oss veta mycket genom vår erfarenhet från Jorden. Men Jorden är bara en av oräkneliga kroppar i ett gränslöst universum som kanske enbart är ett av många oräkneliga universum i tid och rum. Därför finns garanterat oräknelig kunskap att upptäcka bara i vårt universum och mycket i vårt solsystem. Mycket att lära och försöka förstå.

Ovanstående är en liten detalj.

Charon, Hydra, Kerbeos, Nix och Styx. Plutos månar vi snart kan förstå mer av.

I juli kommer Nasas rymdfarkost att vara i närheten av Pluto för att lära mer om månarna och Pluto. Två av månarna upptäcktes inte förrän i början av 2010 talet. Kerberos och Styx.

Charon  vilken upptäckts tidigare är hälften så stor som Pluto själv.

Kerberos är mörkare än de övriga och tillsammans med Hydra och Nix dansar de fram oregelbundet i sin omloppsbana runt Pluto.

Men mer information om dessa himlakroppar väntas i juli vi ser fram emot detta.