Hydra, Plutos yttersta måne har rent och fruset vatten.

Hydra den yttersta av Plutos fem månar är istäckt. Charon är den andra månen vilken är isbelagd. Men till skillnad från Hydra är Charons is nedsmutsad av ett mörkt material.

Hydras is är däremot ren och reflekterar starkt ut i rymden. Kanske har avståndet till Pluto betydelse. Hydra finns nämligen längst bort från Pluto.

Något har förorenat Charon. Kan det ha varit damm vilket Plutos dragningskraft dragit till sig och en mängd av detta hamnat på Charon under något tillfälle?  Damm vilket virvlat förbi eller ej kommit i närheten av Hydra.

Det kan även vara vulkanutbrott på Charon under tidernas gång bakom nedsmutsningen av isen. Kanske Hydra inte har vulkaner utan att det är ett större nedslag av ett stenblock vilket gett detta damm.

Men varifrån kom då vattnet?

 Hur djupt är det kan det vara bara en tunn yta? Idag vet man inte. Men vad som i detta inlägg ska koncentreras på är kunskapen av att Hydras yta ät täckt av rent klart vatten. 

Vad som även kan uppmärksammas är att is och vatten som här kan finnas även på mycket oregelbundna månar. Formen är inte allt. 

Många tror säkert att en himlakropp ska vara rundformad för att inte vara bara ett klippblock och ha vatten eller istäckt yta. Men Hydra bevisar att så inte behövs.

Plutos månar med undantag av Charon kan ha bildats ur en katastrof.

Idag anses att Pluto och Charon kan ha bildats  likt de flesta andra system i solsystemets början. Charon har fångats in från Kuiperbältet och blivit en måne till Pluto.

Men övriga fyra oregelbundna månar runt Pluto kan ha  bildats ur en kollision.

En kollision mellan Pluto och en liknande i storlek stor himlakropp vilken delades i bitar. Här bildades då i resterna Styx,  Nix, Kerberos och Hydra.

Inte så konstigt om detta skett. Teorin om vår månes tillblivelse är även den av en kollision mellan Jorden och en annan himlakropp.

Plutos fem spännande månar upptäcktes för inte så länge sedan. Styx först 2012.

Pluto upptäcktes 1930 men först 1978 upptäcktes den största månen runt Pluto,  Charon.  Skillnaden i storlek mellan månen och Pluto är inte mer än att de skulle kunna klassificeras som en dubbelplanet.

Därefter dröjde det till 2005 innan Hubbleteleskopet upptäckte ytterligare två månar runt Pluto.  Hydra och  Nix.

Men ytterligare två månar fanns runt Pluto. Hubbleteleskopet upptäckte först 2011 Kerberos en några tiotals km stor måne och slutligen 2012 upptäcktes Styx.

Fem månar som vi hoppas finna spännande formationer och upptäckter på och lära mer om  nu när bilder kommer från Pluto och dess månar.  En bildtolkning vilken kommer att ta flera år.

Charon, Hydra, Kerbeos, Nix och Styx. Plutos månar vi snart kan förstå mer av.

I juli kommer Nasas rymdfarkost att vara i närheten av Pluto för att lära mer om månarna och Pluto. Två av månarna upptäcktes inte förrän i början av 2010 talet. Kerberos och Styx.

Charon  vilken upptäckts tidigare är hälften så stor som Pluto själv.

Kerberos är mörkare än de övriga och tillsammans med Hydra och Nix dansar de fram oregelbundet i sin omloppsbana runt Pluto.

Men mer information om dessa himlakroppar väntas i juli vi ser fram emot detta.