Nu kan laserultraljud användas för att avslöja elasticiteten i meteoriter

 

Bild wikipedia En skivbit av Gibeonmeteoriten.

Forskare och ingenjörer vid University of Nottingham har för första gången mätt elasticiteten hos meteoriter.

Många meteoriter består av kristallina material bildade under exotiska förhållanden som inte kan replikeras på jorden. Elasticiteten hos de kristaller som utgör dessa material har historiskt sett varit svår att mäta och normalt kräver detta att forskare odlar en speciell kristall vilket i detta fall inte är möjligt.

Huvudförfattaren till en ny studie, Wenqi Li, från universitetets forskargrupp för optik och fotonik, beskriver: "Dessa material har utvecklats under unika förhållanden under miljontals år för att bilda dessa fantastiska strukturer och mönster. Meteoriter ger tillgång till information om hur planeter bildas och utvecklas som annars är svår att studera.

Den unika karaktären i dessa prover och deras relativa sällsynthet innebär att icke-destruktiva analystekniker behövs för att studera deras egenskaper. Att förstå  egenskaperna  ger oss förståelse för hur solsystemet och planeterna bildades.

Att studera dessa meteoriter kan också bidra till att utveckla en förståelse för legeringar som används till flyg- och industritillämpningar, lämpliga till att konstruera utomjordiska strukturer (månbaser exempelvis) vilket kan göra meteorer till en lämplig materialkälla för framtida tillverkning av ex baser i rymden.

I  studien användes laserultraljudstekniken spatialt upplöst akustisk spektroskopi (SRAS++), (som uppfanns vid University of Nottingham) för att mäta egenskaperna i Gibeon-meteoriten.

Docent Richard Smith förklarar: "SRAS++-maskinen använder laser för att skapa och detektera akustiska vågor som finns på materialets yta vilket innebär att vi inte behöver röra provet och inte skada provet på något sätt. Detta är viktigt för prover som det finns begränsad tillgång av.

– Det finns inga publicerade värden för att direkt jämföra resultaten av den här studien eftersom icke-destruktiva mätningar av enkristallelasticiteten på granulärt material tidigare inte har varit möjliga. Så vi jämförde våra resultat med teoretiska värden för konstgjorda järn-nickellegeringar. Vi beräknade också bulkegenskaperna från våra enkristalliska elasticitetsmätningar och jämförde dem med publicerade mätningar på Gibeon-meteoriten och de stämmer väl överens.

Studien är publicerad i Scripta Materialia där man beskriver hur man med hjälp av en ny teknik som utvecklats och patenterats vid University of Nottingham, för första gången mätt denna viktiga egenskap. 

Fyra intressanta formationer på Mars ska nu undersökas av rymdbilen Mars Rover

Marsbilen ska närmast undersöka fyra lager av en höjd i åtta våningar på berget Mount Sharp.

Projektet kallas Vera Rubin till minne av en känd astronom för sina arbeten av galaktisk rotation.

Åsen eller berget har setts innehålla ett lager av järnoxidminerat hematit vilket brukar bildas enbart under våta förhållanden.

Ovanför densamma ses det som lerlager och sulfatmineraler. Undersökningen är i sin början och dess utmaningar är stora för rymdbilen.

Men berget ska mer ses som en stenig ås än ett brant berg och bör därför kunna ge rymdbilen en möjlig väg upp till dessa lager av högintressant innehåll i jakten på fukt och eventuellt organiskt material eller fossil.

Visste du att duggregnens gåta förvånar och att NASA försöker lösa mysteriet.

Har du ställt dig frågan om varför inte alltid luftfuktighet och moln bildar regndroppar utan istället duggregn? Troligen inte.

Men just detta är ett mysterium vilket aldrig till fullo förståtts och inte eller när ett moln inte producerar regndroppar utan det  istället blir duggregn av det hela.

En vattendroppe bildas genom att aerosoler (små partiklar i en gas där fuktighet bildar vattendroppen) är regndroppens ursprung.

Men duggregn innebär att detta inte skett.

Låga moln över vatten får mer vattendroppar att bildas och regn istället för duggregn vilket istället är vanligast efter  fuktighet som stigit upp från land.

Regnmoln producerade över hav på låg höjd ger regn. Regnmoln producerade på högre höjd och över land ger ofta duggregn.

Forskningen om detta område ska ge mer troliga väderprognoser i framtiden. NASA bedriver forskning inom detta med hjälp av vädersateliter och statistik för att få fram mer tillförlitliga väderprognoser i framtiden.

Min egen fundering är om duggregn även kan ses som fuktighet där inte aerosoler av någon anledning (se ovan) är inblandade?