Ny idé för att spåra stora stjärnskepp därute

 

Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory(LIGO) är utformat för att öppna fältet för gravitationsvågsastrofysik genom att ge direkt detektering av gravitationsvågor något som förutspåddes finnas enligt Einsteins allmänna relativitetsteori och som kunde bevisas den 14 september 2015. Upptäckten gav nobelpriset i fysik 2017. LIGO:s gravitationsvågsdetektorer används i en flera kilometer stor skala i laserinterferometri för att mäta de små krusningar i rumtiden som orsakas av att gravitationsvågor som passerar oss från katastrofala kosmiska händelser som ex kolliderande neutronstjärnor eller mellan svarta hål eller från supernovor. LIGO består av två vitt åtskilda interferometrar i USA en i Hanford, Washington och den andra i Livingston, Louisiana de drivs unisont med syftet att upptäcka gravitationsvågor.

Ett team av fysiker anslutna institutioner i USA har nyligen samarbetat med en rapport där man diskuterar möjligheten att använda Laser Interferometer Gravitational Wave Observatory (LIGO) i sökandet efter  utomjordingars färder i enorma stjärnskepp i Vintergatan. Gruppen har lagt upp sin studie på arXiv preprint-servern. Men om dessa skepp finns därute något vi inte vet. 

Forskare har noterat att baserat på de miljarder planeter som antas finnas i beboeliga zoner runt stjärnor i universum och det faktum att livet finns på jorden så borde det finnas liv på fler platser. Men hittills har sökandet inte gett resultat.

Problemet kallas Fermi-paradoxen. 

Framstående forskare har alltmer börjat fundera ut nya och mer exotiska sätt att söka på.

I studien noterar forskarna att vetenskapen har avancerat till den grad att gravitationsvågor kan detekteras av den teknik som LIGO förfogar över. De föreslår vidare att det är möjligt att stjärnskepp kan lämna gravitationsvågor i sitt kölvatten (likt en båt gör på havet) och att dessa vågor skulle kunna upptäckas med hjälp av LIGO.

Fascinerade av denna idé föreställde sig forskarna de faktorer som bör stämma för att dessa skepp ska upptäckas.  Först måste  stjärnskeppen vara av en viss storlek. De fann att det måste vara riktigt stora för att generera gravitationsvågor starka nog för att nå jorden - kanske i storlek som Jupiter. Det låter som  att det måste vara en hel planet som reser därute.

Utöver det måste vågorna för att inte vara för svaga för att upptäckas  stjärnskeppen röra sig t snabbt enligt beräkningar minst i en hastighet av 1/10 av ljusets hastighet. Utöver det får de inte finnas för långt från oss. Det antas att vågrörelser kan upptäckas om skeppen är högst 326000 ljusår från jorden.

Forskarna noterar också att om utomjordingar använder varpdrivning av skeppen borde forskare på jorden kunna upptäcka dem med samma teknik, eftersom  en sådan farkost skulle generera gravitationsvågor.

Varpdrivning är en teoretisk framdrivning som kanske kan fungera men det låter otroligt, Se mer om denna fascinerande framdrivningoch hastighet här. 

Bild flickr.com på en modell av det fiktiva stjärnskeppet Enterprise användes i den veckovis timslånga TV-serien "Star Trek", som sändes från september 1966 till juni 1969 på NBC-TV.

Aliens kan kolonisera universum utan att äga stjärnskepp

 

Astronomer har sökt efter utomjordiska civilisationer i andra planetsystem nu i sextio år  utan resultat. I en rapport nyligen publicerad i International Journal of Astrobiology, Cambridge University Press med titeln "Migrating extraterrestrial civilizations and interstellar colonization: Konsekvenser för SETI och SETA", föreslår Irina K. Romanovskaya vid Houston community college att sökandet efter utomjordisk intelligens (SETI) kan ha fler chanser att bli framgångsrik om man inkluderar sökandet efter migrerande utomjordiska civilisationer.

Utomjordiska civilisationer kan ha lämnat sin hemplanets solsystem när de står inför existentiella hot. Ett av sätten att göra det på är att åka med fritt flytande planeter i den interstellära rymden. Fritt flytande planeter kan erbjuda utrymme och resurser och skydd mot rymdstrålning för mycket stora befolkningar som ger sig ut på interstellära resor. Det är troligtvis tekniskt möjligt att även stora rymdskepp, kallade världsskepp, kan erbjuda detsamma. Misstankar fanns och finns kanske ännu att objektet Oumuamua var en farkost från stjärnorna. 

Utomjordiska civilisationer kan även använda fritt flytande planeter därute för att skicka biologiska eller postbiologiska arter för att kartlägga interstellära rymd-, stjärnor och planetsystem eller för att etablera nya kolonier i fler planetsystem för att bevara och expandera sin civilisation redan innan de står inför existentiella hot på sin hemplanet.

I sin uppsats diskuterar Romanovskaya hur utomjordiska civilisationer kan haka på en fritt flytande planet som sveper förbi deras hemplanetsystem, eller så kan de rida på planetliknande objekt som kastas ut från sitt hemplanetsysstem exempelvis om deras sol är på väg att få brist på energi och snart kan svälla upp till en röd jätte. Här kan man åter tänka på Oumuamua (min anm.). 

Annars kan utomjordiska civilisationer även använda framdrivningssystem och gravitationshjälphändelser för att omvandla ett ex Oort-molnobjekt eller Kuiperobjekt för att göra en jämförelse med vårt solsystem i sina planetsystem till fritt flytande dvärgplaneter  eller större asteroider och ge sig iväg ut bland stjärnorna.

När de närmar sig nya solsystem efter kanske många tiotusentals år kan de styra  in med sin dvärgplanet i det nya solsystemets till detta systems ex Oort-moln och kanske döljas där under en tid i och därifrån sedan kolonisera större planeter i det inre av solsystemet som Jorden.  

För att upptäcka utomjordingar som åker med fritt flytande planeter föreslår Romanovskaya att man ska söka efter vissa teknosignaturer som elektromagnetiska utsläpp producerade av utomjordisk teknik på de fritt flytande planeterna och i dess närhet - och i vissa fall tecken på terraformning som potentiellt indikerar att en civilisation färdas på fritt flytande planeter.

Om astronomer upptäcker teknosignaturer från en fritt flytande planet utan att upptäcka den fritt flytande planeten själv, kan de misstolka ursprunget till teknosignaturerna. Till exempel, den 15 augusti 1977, upptäckte astronomer den berömda Wow! signalen i konstellationen Skytten. Ännu idag fortsätter forskare att försöka förstå varför signalen aldrig återupprepades.

Enligt Romanovskaya, skulle utomjordingar som skickade Wow! signal från en oupptäckt fritt flytande planet och planeten rörde sig bort från observationslinjen, sedan Wow! signalen upptäcktes inte upptäckas längs den observationslinjen igen. Således bör astronomer söka efter fritt flytande planeter i linje med observationer av ovanliga och potentiellt konstgjorda signaler  från rymden.

Bild från https://www.eso.org/public/sweden/news/eso1245/ bilden är tio år gammal och tagen från en lika gammal artikel. Men ovan resonemang och inlägg är från nyligen producerad forskning se ovan länk. Astronomer har med hjälp av ESO:s Very Large Telescope samt Canada-France-Hawaii Telescope identifierat vad som sannolikt är en planet som rör sig genom rymden ensam i mörkret.

Miljardären anser att minisegelskepp kan nå Alpha Centauri inom 20 år. Men går det att att bromsa in farkosten när den kommer fram?

Minisegelfarkoster med en hastighet av 20% av ljushastigheten kan enligt vissa kunna byggas och nå Alpha Centauri vilkets stjärnsystem ligger 4,37 ljusår från oss på en stjärnresa på 20 år.

Vid målet finns en jordliknande planet vilken är högintressant att undersöka Proxima B. Men att komma till stjärnsystemet handlar även om att bromsa in farkosten i tid och lyckas med det om inte denna ska svepa förbi  stjärnan Proxima Centauri i superfart och försvinna ut i det okända.

Just bromsa och styra är problemet. En farkost som sveper iväg utan att kunna bromsas in skulle enbart svepa in i stjärnsystemet utan någon mening för någon och fortsätta i evighet ut från detta och vidare. Tänk vilken hastighet det handlar om i jämförelse skulle det ta 6 sekunder från Jorden till Månen i denna hastighet.

Se medföljande länk hur det skulle se ut vid denna inbromsning genom medföljande film och läs mer utförligt hur man tänkt sig detta. Det finns nämligen tankar om att även detta ska kunna lösas.

Med hjälp av strålningen från stjärnor när den når fram skulle inbromsning kunna ske och styrning av farkosten kunna ske enligt en ny teori Men alla har rätt att tvivla på hela äventyret. Jag måste nog säga att jag tillhör dessa.

Kanske stjärnfarkoster där restiden är mänskligt rimlig kan skapas i framtiden.

Med den teknik vi har idag tar en resa till vår närmsta stjärngranne Alpha Centauri 19-81000 år beroende på om det är jonmotorer eller konventionell raketmotor som används.

Detta är inget för människan vilken lever högst ca 100 år.

Nu har forskare snart möjlighet att sända farkoster med en hastighet av en tjugondel av ljushastigheten vilket skulle göra att vår närmsta stjärna skulle mötas upp efter ca tjugo år.

Nanokraft kallas färdmedlet och här har laser en stor del i möjligheten. Driften blir en envägsdrift. Att komma tillbaks är omöjligt med den teknik som idag teoretiskt fungerar.

Farkoster av detta slag kommer att troligen sändas ut svärmvis för undersökning. De blir är små och liknar mest ett chips och vikten blir ca 1 gram.

Det är en början och troligen om allt fungerar och returdrift kan skapas kommer denna driftmöjlighet i framtiden att kunna användas för mycket större farkoster och kanske även med mänskligt innehåll en gång i framtiden. Kanske Stjärnskepp kommer att bli möjliga i framtiden och kolonisation av andra planeter därute.

För mer information om driften med nanokraft se medföljande filmsnutt och artikel här.