BepiColombo har fått problem.

 

Från vikipedia ”BepiColomboBepiColombo, är en rymdsond som sköts upp med en Ariane 5-raket den 20 oktober 2018. Sondens buss (MTM: Mercury Transfer Module) kommer färdas till Merkurius med två rymdsonder som ska placeras ut och kretsa kring Merkurius: en europeisk som ska kartlägga planetens yta (MPO: Mercury Planetary Orbiter) och en japansk som ska studera dess magnetosfär”  fritt citerat.

BepiColombo är ett  uppdrag och samarbete mellan ESA och Japan Aerospace Exploration Agency (JAXA) med destination MerkuriusMerkurius. Den minst utforskade planeten i det inre av solsystemet. 

Uppdraget består av två rymdfarkoster som kommer att placeras i skilda omloppsbanor runt Merkurius: ESA:s Mercury Planetary Orbiter och JAXA:s Mercury Magnetospheric Orbiter. Båda fungerar just nu som beräknat. Båda är fullpackade med vetenskapliga instrument och utformade för att studera Merkurius sammansättning, atmosfär, magnetosfär, historia och för att ta itu med frågor om bildandet och utvecklingen av vårt solsystem.

BepiColombo, ESA:s och JAXA:s gemensamma uppdrag till Merkurius, har dock haft ett problem som hindrar rymdfarkostens styrpropellrar från att fungera med full effekt. BepiColombo i sig är en tredelad bestående  av två vetenskapliga sonder (se ovan) och Mercury Transfer Module som är den som bär ovan farkoster utformade för att separeras från varandra som en del av uppdraget. Den 26 april, när BepiColombo skulle påbörja sin en manöver, misslyckades Mercury Transfer Module med att leverera tillräckligt med elektrisk kraft till rymdfarkosten BepiColombo styrpropellrar.

Ett kombinerat team från ESA och uppdragets industripartners började då arbeta i samma ögonblick som problemet identifierades. Den 7 maj hade de återställt BepiColombos dragkraft till cirka 90 procent av den tidigare nivån. Överföringsmodulens tillgängliga effekt är dock fortfarande lägre än den borde vara och därför kan full dragkraft ännu inte återställas.

Teamets nuvarande prioriteringar är att upprätthålla en stabil framdrivning av rymdfarkosterna på nuvarande effektnivå och att uppskatta hur detta kommer att påverka kommande manövrer. Arbetet fortsätter parallellt för att identifiera grundorsaken till problemet och för att maximera den kraft som är tillgänglig för propellrarna.

Flygkontrollteamet BepiColombo, som arbetar vid ESA:s ESOC-kontrollcenter i Darmstadt, Tyskland, har ordnat ytterligare passager till Jorden för att kunna övervaka rymdfarkosten på nära håll och reagera snabbt om det behövs.

Om den nuvarande effektnivån bibehålls bör BepiColombo anlända till Merkurius i tid för sin fjärde gravitationsassistans till de två modulerna  i september i år. Den slutliga omloppsbanan runt Merkurius är planerad till december 2025 och starten av rutinmässiga vetenskapliga operationer till våren 2026.

Bild vikipedia på BepiColombo.

BepiColombo Europas första farkost till Merkurius skjuts upp 19 oktober 2018

Merkurius är den planet som ligger närmst solen och den planet vi vet minst om. Men nu ska detta ändras.

BepiColombo blir Europas första rymdfarkost och den ska stå för detta kunskapssökande av Merkurius. Avgången blir den 19 oktober 2018. Framkomst under slutet av 2025.

Här kommer den att möta en temperatur på över 350 C. Uppdraget  kan förlängas ett år vid behov från mer data från de två farkoster vilka ingår i uppskjutningen.

De två rymdfarkosterna Mercury Planetary Orbiter (MPO) och Mercury Magnetospheric Orbiter  (MMO).

 BepiColombo är i sig ett gemensamt uppdrag mellan ESA och Japan Exploration Agency (JAXA) under ESA-ledning. 

Planeten Merkurius är  liten, mycket tät och antas ha bildats under förhållanden som gör att den innehåller mycket mindre oxiderat material än de närliggande planeterna Venus, Jorden och Mars.

Forskningen från ett team vid universitetet i Aix-Marseille tyder på att två faktorer kan förklara Merkurius täthet.

För det första bör planeten ha bildats mycket tidigt i solsystemets historia av kondenserad ånga från planetmaterial. För det andra kan det finnas mer järn i Merkurius mantel än som mätningar av ytan antyder.

”Vi tror att mycket tidigt i solsystemet kan Merkurius ha bildats från material uppångat genom den extrema temperaturen vid solen och därmed vid planetbildningen gett Merkurius dess extrema täthet säger Ronnet en av forskarna. ”Dessutom kan vi utesluta att Merkurius bildats av material längre utifrån solens närområde då detta i så fall hade gett en mer oxiderad yta

En månad innan den planerade lanseringen av det gemensamma ESA-JAXA BepiColombo uppdraget till Merkurius belystes två nya studier innehållande teorier om när den innersta planeten i vårt solsystem bildats och dess troliga sammansättning.

 Resultaten presenterades av Bastien Brugger och Thomas Ronnet på den europeiska Planetary Science Congress (EPSC) 2018 i Berlin.

Ännu vet vi inte så mycket om Merkurius och spänningen på vad vi kan få veta får vi vänta ytterligare några år på.

Bilden är på storleksförhållandena mellan Merkurius, Venus, Jorden och Mars.