Hur forntida européers arvsanlag förändrades till sina miljöer under 7 000.

 

Bild https://cns.utexas.edu/

"Genom att studera forntida DNA kan vi nå tillbaka i tiden och spåra evolutionära förändringar direkt i historiska populationer", beskriver forskaren Vagheesh Narasimhan, biträdande professor i integrativ biologi och statistik och datavetenskap vid UT Austin. "Vi avslöjar genetiska signaturer som till stor del har försvunnit eller maskerats i dagens arvsmassa."

Forskarna studerade mer än 700 prover från arkeologiska platser i Europa och delar av det som idag är Ryssland. Proverna sträcker sig från den neolitiska perioden (cirka 8 500 år sedan) till den sena romerska perioden (cirka 1 300 år sedan). Forskare kunde avslöja spår av naturligt urval – tecken på genetisk anpassning till miljöpåfrestningar  som inte går att upptäcka i moderna européers DNA. Dessa fynd ger inte bara en inblick in i ett avlägset förflutet utan illustrerar även hur genetiska egenskaper som är gynnsamma för överlevnad och välbefinnande kan försvinna över tid.

Studier av moderna genetiska prover står inför utmaningar när det gäller att upptäcka forntida naturliga selektionshändelser. Det naturliga urvalet lämnar subtila signaturer i vår arvsmassa signaturer spm kan erodera över generationer på grund av rekombination där DNA-segment blandas och späds ut. Dessutom kan uråldriga anpassningssignaler maskeras av genetisk drift – slumpmässiga fluktuationer i frekvensen som att gener dyker upp – och populationsblandning sker vilket gör att vissa adaptiva egenskaper försvinner från genpoolen. Forntida DNA ger en direkt inblick i genomet hos individer som levde närmare i tiden till dessa händelser, vilket gör det möjligt för forskare att observera evolutionära förändringar innan de gick förlorade. På så sätt hjälper forntida DNA forskarna att rekonstruera den historiska dynamiken i mänsklig anpassning.

Forskargruppen använde ett nytt statistiskt tillvägagångssätt som är unikt lämpat för att undersöka forntida DNA-data. Denna nya teknik gjorde det möjligt för teamet att upptäcka tecken på naturligt urval mer effektivt än traditionella metoder. Teamet grupperade proverna i fyra tidsperioder: yngre stenåldern, bronsåldern, järnåldern och historisk tid. Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt för dem att spåra genetiska förändringar som svar på förändringar i livsstil, till exempel övergången från jakt, fiske och samlande till jordbruk.

– Vår metod ger en tydligare bild av hur och när vissa egenskaper valdes ut, särskilt när dessa signaler har gått förlorade i moderna genom, säger Devansh Pandey, doktorand i cell- och molekylärbiologi och medförfattare till artikeln.

Genom att studera människans anpassning under övergången från jakt och samlande till jordbruk samt utvecklingen av samhällen på statlig nivå kunde forskarna observera hur gener förändrades när människor levde närmare varandra och domesticerade djur.

Totalt identifierade studien 14 regioner i genomet (arvsmassan) som verkar ha genomgått ett betydande naturligt urval under dessa tidsperioder. Till exempel visade gener som är associerade med egenskaper som att det blev möjligt för tidiga européer att producera D-vitamin och smälta mjölk i vuxen ålder starka tecken på selektion,  egenskaper som  uppstod under de senaste tidsperioderna. Medan ljus hudpigmentering sannolikt hjälpte tidiga jordbrukare att producera D-vitamin i mindre soliga klimat, gjorde förmågan att smälta animalisk mjölk det möjligt för människor att använda mjölk som näringskälla efter att kor och mjölkproduktion blev vanlig i Europa.

"Det är möjligt att denna förmåga att smälta mejeriprodukter var viktig för att överleva under perioder av missväxt, matbrist och sjukdomar", beskriver Narasimhan.

Forskarna fann också att immunrelaterade gener utsattes för selektivt tryck under flera tidsperioder, sannolikt när forntida befolkningar anpassade sig till nya sjukdomar som introducerades av jordbrukets spridning och efterföljande migrationer. Intressant nog kunde ungefär hälften av dessa adaptiva signaler bara upptäckas under de äldsta tidsperioderna, vilket innebär att de senare försvann på grund av genetisk drift eller maskerades av omfattande populationsblandning.

Forskningen ger en oöverträffad bild av hur europeiska befolkningar har anpassat sig till miljöutmaningar under årtusenden vilket hjälper oss att förstå hur vissa egenskaper har bestått och andra försvunnit eller förändrats över tid. Fynden visar vikten av forntida DNA för att rekonstruera mänsklig historia och visar hur egenskaper som en gång gav en överlevnadsfördel hos tidiga européer försvunnnit i dagens genetiska landskap.

Mariana Harris och Nandita Garud från UCLA som var medförfattare till artikeln som publicerats  i tidskriften Natur Kommunikatio. Forskningen finansierades av Paul G. Allen Family Foundation, Good Systems Fellowship for Ethical AI vid UT Austin, Paul G. Allen Foundation, Research Corporation for Science Advancement, University of California Hellman Fellowship, National Science Foundation och National Institutes of Health.

Nasa diskuterar om att sända små simmande robotar till havsvärldarna i vårt solsystem

 

Nasa har nyligen meddelat att de önskar avsätta US $ 600.000 till  finansiering av en studie om möjligheten att skicka svärmar av miniatyrrobotar för att utforska oceanerna under de isiga ytorna i några av vårt solsystems "oceanvärldar".

Det handlar om små simmande robotar vilka ska simma likt grodor dessa vatten. Troligen kommer dessas form att vara triangulärt kilformade.

Dvärgplaneten Pluto är ett exempel på en sannolik havsvärld av intresse. Utöver Pluto riktas intresset i första hand mot Jupiters måne Europa och Saturnus måne Enceladus. Dessas hav är av stort intresse inte bara för att de innehåller så mycket flytande vatten (Europas hav har förmodligen ungefär dubbelt så mycket vatten som alla jordens hav tillsammans) utan för att kemiska interaktioner mellan sten och havsvatten troligen kan stödja enkla livsformer där. Faktum är att miljön i dessa hav kan vara mycket lik den på jorden vid den tidpunkt då livet började på jorden.

En spännande tid blir det när detta realiseras själv ser jag fram mot vilka resultaten blir. Men tiden då detta sker ligger långt fram i en okänd framtid.

Bild vikipedia på Saturnus måne Encecladus i sin naturliga färg. En av de havsvärldar därute som är intressant att komma ner i vattnet på.

Sju bra platser att söka efter liv på i vårt solsystem

 

Om mänskligheten någonsin ska hitta liv på en annan planet i solsystemet är det förmodligen bäst att veta var man ska leta. Många forskare har ägnat många, många timmar åt att fundera över just den frågan och många har kommit med motiverin för att stödja en viss plats i solsystemet som den mest sannolika att ha potential att hysa liv som vi känner det. Men platserna skiftar och har skiftat.

 Nu har ett team lett av Dimitra Atri från NYU Abu Dhabi utarbetat en metod för att rangordna de intressanta platserna att söka på. Metoden, som publicerades i ett nytt preprintpapper i arXiv, är inriktad på en ny variabel - Microbial Habitability Index (MHI). MHI är tänkt att mäta hur livsmöjlig en specifik miljö är för de olika typer av extremofiler som finns på extrema platser här på jorden.  (Organismer som utmärker sig på så sätt att de lever eller överlever under extrema livsförhållanden som är skadliga för de flesta liv på jorden (min anm.).

De platser som r togs fram som möjligast för liv är Mars, Europa, Enceladus, Titan, Ganymedes, Callisto och Pluto.

Mars forskare har visat att Mars har ett något jordliknande klimat med 120 000 års mellanrum och då rinnande vatten. Detta beror på att Mars axel tidvis lutar mycket kraftigt och stora mängder is då smälter vid polerna. Att liv kan finnas här i någon form eller ha funnits är inte omöjligt.

Europa är Jupiters fjärde största måne. Den tycks vara täckt av is, vilket skulle förklara varför den nästan helt ses sakna kratrar. Under istäcket tror man att ett det finns vatten (och kratrar). Ett hav av framför allt vatten.

Enceladus är en av Saturnus månar. Här finns bergsklyftor, slätter, veckad terräng och andra deformationer av ytan som pekar på att månen fortfarande kan ha ett flytande innandöme. Nytagna bilder visar formationer som är slående lika de i Europas yta och det kan tyda på att månen har stora hav under den frusna ytan.

Titan är Saturnus största måne och den näst största månen i solsystemet och i storlek större än planeten Merkurius dock har Titan lägre densitet. Den består till hälften av fruset vatten och till hälften av olika bergarter. Månen är förmodligen uppdelad i flera lager med en 3400 kilometer tjock kärna av bergarter som omges av flera lager bestående av olika former av iskristaller. Titans inre kan fortfarande vara varmt. Titan är den enda kända månen med en fullt utvecklad atmosfär som består av annat än spårgaser Titans atmosfär är tätare än jordens med ett tryck vid ytan som är mer än en och en halv gånger högre. Atmosfären består till 98,4 % av kväve – den enda kväverika atmosfären i solsystemet förutom jordens – de resterande 1,6 % består av metan med endast spår av andra gaser som kolväten, argon, koldioxid, kolmonoxid, vätecyanid och helium. Här finns sjöar bestående av etan och metan. Sjöarna uppskattas vara upp till 200 meter djupa.

Ganymedes är den största av Jupiters många månar och den största månen i hela solsystemet. Ganymedes densitet är  1,936 g/cm3 vilket tyder på att den består av sten och vatten (främst i form av is). Ganymedes är den enda månen i solsystemet som är känd för att ha en magnetosfär.

Callisto är den åttonde i storlek av Jupiters kända månar och den näst största endast något mindre än Merkurius. Callisto består till ungefär 40 % av is och 60 % av sten och järn. Callisto består av ungefär lika stora mängder berg och is. Dess densitet är ca 1,83 g/cm3 vilket är den lägsta densiteten och ytgravitationen hos Jupiters större månar. Här finns vattenis, koldioxid, silikater och organiska föreningar. Analys av mätningar och bilder från Galileo-rymdfarkosten som besökte månen 2001 visade att Callisto kan ha en liten silikatkärna och eventuellt ett underjordiskt hav av vatten på ett djup större än 100 km under ytan.

Pluto är en dvärgplanet i Kuiperbältet tidigare benämnd planet. Det är möjligt att en uppvärmning i dess inre existerar som misstänks ske genom radioaktivitet och därigenom kan ett underjordiskt hav av vatten finnas på ett djup av100 till 180 km under ytan.

Bild från vikimedia på så kallade extremofiler. Här visas hypertermofila organismer färgar en varm källa i Yellowstone nationalpark i bjärta färger.

Enceladus och Europa två månar som misstänks ha liv på och under sin yta.

De två intressantaste månarna att leta liv på är Saturnus måne Enceladus och Jupiters måne Europa. De anses båda ha hav under sin yta (av vatten) och har sannolikt steniga kärnor vilket möjliggör en mängd komplexa kemiska reaktioner.


Det finns en stor möjlighet att små varelser simmar runt i det mörka, iskalla haven på Enceladus och Europa enligt en del forskare. Månarna är därför intressanta att i en framtid sända robotar till och då  ner i dessa hav säger bland annat Emily Klonicki, en planetskyddsingenjör vid NASA: s Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, Kalifornien.

NASA har redan planerat ett uppdrag till Europa med en sond som heter Europa Clipper och är planerad att sändas iväg i mitten av 2020-talet. Denna ska medföra robotar för undersökning i Europas hav.


 Månen Europas inre är rätt likt stenplaneternas sammansättning (likt jordens mfl) det är huvudsakligen uppbyggt av silikater och sten. Månen har ett yttre lager av vatten som tros kunna vara omkring 100 kilometer tjockt (som frusen is på dess yta delvis som en flytande ocean under isen).


Några av dessa prospekteringsstrategier skulle även kunna användas på Enceladus.  Dennes hav kan vara betydligt mer tillgängligt än Europas. Enceladus södra polarregion har dussintals gejsrar som spränger frusen igenom is på ytan och ger gejsar där organiskt material kan komma fram (om det finns). Här bör det vara lättare att ta prov än att borra sig ner i isen till fritt vatten som på Europa. Vi ska tänka på att när vi borrar ner oss i isen på Europa fryser denna direkt i kylan från ovan och då behövs en borrning underifrån också för att få upp en robot. Temperaturem här är -225C.





Forskare och ingenjörer utvecklar därför teknik som kan utnyttja det betydligt enklare och bekväma kryphålet för provtagning på. Men ännu är inget bestämt om en färd till Saturnus måne Enceladus enbart en plan finns för besök till Jupiters måne Europa.

Själv (min anm.) tvekar jag till att man finner organsikt material på dessa månar. 

Vatten säkert men inte med liv det anser jag behöver mer förutsättningar än vatten för att uppstå. Ingen kan säkert veta vad, fast många forskare tror sig ha teorier om möjliga händelser som kan skapa detta. Men inga bevis för om så kan ske har visats.

Bild 1 Encelaudus  tagen av Cassini,. Bild 2 Europa

Saltvatten av samma slag som i Jordens hav finns på månen Europa

Jupiters måne Europa är en främmande istäckt värld med underjordiskt hav. Nu har det upptäckts att det finns natriumklorid här (vanligt bordsalt). Vilket gör att havet under ytan är ett saltvattenhav.


Det är därmed möjligt för havslevande fiskar likt våra på jorden att leva här. Om det finns liv där vet vi inte men chansen finns.

Möjligheten att en gång plantera in fisk från jordens hav i detta hav ökar och även växter.


Upptäckten av natriumklorid på Europa ökar denna möjlighet markant. Vi har hittat salt i isen på Europa och då bör det även kunna finnas i havet under isen och därmed saltvatten. Men bevis för detta är i nuläget inte möjligt.


Det var rymdteleskopet Hubble som bevisade att det fanns en gul yta och detta visade en kemisk signal som representerade bordssalt.
  

Mike Brown, rapportmedförfattare och Richard och Barbara Rosenberg Professorer i planetärastronomi vid California Institute of Technology var de som kom fram till resultatet och nyligen publicerad rapporten om upptäckten.


”Nog vore det en fördel om det visade sig att det stämde. Havsvattnet kanske inte har liv i dag på Europa men vi skulle kunna odla fisk där till föda för kommande kolonisationer på månarna vid Jupiter. Ja även för proviantering för resor längre ut” min åsikt. 


Bild naturtrogen bild av ytan på månen Europa.

Vi ska ner under isen på månen Europa säger forskarna då här finns en av de mest intressanta platserna för liv utanför Jorden.

Europa Jupiters fjärde största måne är täckt av is.


Mellan 1995 och 2003 gjorde NASA: s Galileo rymdfarkoster  flera förbiflygningar över månen Europa. Observationerna av månen visade att det troligen finns en ocean av flytande vatten under Europas isiga yta.
 


Havet, tror forskarna kan hysa mikrobiellt liv eller bevis om ett nu utdött mikrobiellt liv. Man vill därför komma under isen och samla prover mellan is och botten i det vatten som finns här. Problemet är att komma under ytan.


”Uppskattningar av tjockleken av isen varierar mellan 2 och 30 kilometer  och är ett stort hinder för att komma åt fritt vatten som vi tror kan innehålla liv på Europa ”säger Andrew Dombard, docent i jord och miljövetenskap vid University of Illinois at Chicago.


En atomdriven tunnelsmältarsond vilken även kan styras i vatten när den väl kommit ner och sedan komma upp igen är lösningen på problemet driven av en liten kärnkraftsreaktor.


Tekniken för detta finns och kan konstrueras och användas på plats den dag uppdraget ska genomföras. Något forskarna hoppas sker snarast. Men tidsmässigt är inget ännu bestämt och inte heller kostnaderna.


Men nog blir det ett spännande uppdrag och analysen efteråt kan säkert ge svar på om det finns eller har funnits liv i vattnet under isen på Europa. En av de intressantaste månarna i vårt solsystem.

På månen Europas underjordiska saltvattenhav tornas det upp ca 15 meter vassa isflak. Landningsproblem befaras för framtidens farkoster.

Jupiters fjärde måne i storleksordning är Europa. En istäckt måne vilken saknar kratrar (åtminstone synliga sådana). 


Under istäcket antas ett saltvattenhav finnas där det kan finnas någon form av liv. Sammantaget är istäcket inklusive detta hav ca 10 mil tjockt.   Jupiters starka magnetfält och den vulkaniska aktiviteten under Europas yta kan ge värme till havet vilket ger möjligheter till att liv kan ha bildats. 


På Europas yta är temperaturen  -140° C till -190° C. Ytan är utsatt för kraftig solstrålning på grund av den ytterst tunna atmosfären samt stark partikelstrålning. 

Detta leder till fotolys (ombildandet av syrgas till ozon)  och radiolys (en kemisk spjälkning av molekyler genom joniserande strålning). Om det hade funnits organiskt material på ytan skulle det brytas ner.  Inget organiskt material har påvisats på ytan. 


På ytan finns knappast förutsättningar för liv och därigenom kan eventuella livsformer under ytan inte få tillskott av organiskt material från ytan. Möjligheten till att det finns liv under ytan är starkt kopplad till frågan om det finns flytande vatten under isytan chansen för detta är vad man vet stor. Det antas inte att det är ett tio mil tjockt istäcke som ligger här. Vad som motsäger bottefrysning är att isflak av nedanstående slag en gång måste ha varit rörliga och kanske så är ännu. 


Vid en framtida landning på Europa kan problem uppstå om vi inte först vet mer om ytans beskaffenhet. Isen i sig är knappast ett problem den håller säkert.


Men isens ytskikt är enligt nya rön inte jämn utan är full av upp till 15 meter upprättstående vassa isflak. Bladliknande konturer med kortsidan uppåt. Detta gör en landning mycket svår. Hur den ska gå till vet man inte.


En så taggig yta blir svår att landa på. Kanske behövs enligt mig något slag av konstgjord issmältning först där landningen ska ske. Men om detta är möjligt eller om denna då utjämnade yta för landning blir bestående under en rymdfarkosts uppdrag vet man inte. 

Men omöjligt tror jag inte det skulle vara, isflaksformationerna på ytan kanske är gamla och nya uppstår troligen inte under korta tidsrymder.

Bild: visar hur en genomskärning av Europa antas se ut.

En av de intressantaste månarna är Europa men vi kan missa ev livsformer där även när vi söker efter det på plats.

Det kommer under 2020-talet att sändas en sond till en av de intressantaste platserna i vårt solsystem i sökandet efter liv. Jupiters istäckta måne Europa.

Is under vilket vatten uppvärmt av vulkanism finns och vilket kan ha en temperatur vilket gör att liv kan finnas där.

Knappast i högre form men enklare livsformer.

Prover i detta vatten är målet för den sond som kommer dit under nästa decennium om planerna håller. Det gäller då att ta prover på isen men även komma under isens täcke för provtagning.

Livsformer kan finnas bara några cm ner i vattnet men risken finns att man måste gå djupt ner för att finna det. Ner till botten då det kan finnas enbart där (om det finns) och kanske enbart på några platser. Det blir då ett lotteri eller slumpartat om vi finner det eller inte (om det finns).

Detta kan göra att det är slumpen som avgör om vi borrar och tar prover på rätt plats. Om inte missar vi det liv som kan finnas.

Det är därför möjligt att det liv som kan finnas inte hittas vid en undersökning på plats. Slump, tur och beräkningar av trolig plats är därför viktigt vid att bestämma var prover ska tas. Men likväl kan allt få det att bli fel plats på fel tidpunkt och vi därmed inte hittar det som söks och finns om det existerar.

Bilden är på månen Europa och dess istäckta ytan med alla dess issprickor.

Månen Europa anses så spännande att gamla data om denna nu åter undersökts.

Europa är en av de intressantaste månarna i vårt närområde där den ligger i en bana runt Jupiter.

Den är  täckt av is och under detta istäcke anses att det sedan länge att ett det finns ett   hav av vatten. Kaskader eller gejsrar av vatten har setts uppstå ibland från dessa isar.

Nu har gamla data från Galileo  vilken flög förbi här för 21 år sedan undersökts av mer högupplösta instrument. Vattengejsrarna har nu bekräftats som vattenkaskader vilket man tidigare antaget de var men inte helt var säkra på. Det kunde varit en annan slags vätska som ex metan.

 Det har funnits osäkra data från vissa uppgifter som inte fullt ut kunnat förstås tidigare.

Men nu har man blivit säker och en tur dit kan ske med start 2022. Intresset riktar sig till om det finns liv under istäcket vilket är mycket möjligt med de uppgifter vi har idag. 

Möjligheter att liv kan finnas inte att det verkligen finns. Men vi vill som nyfikna människor ha svar på den eviga frågan om vi och liv är en unik produkt vilken enbart finns på Jorden.

Tips på ett semestermål i sommar för den rymdintresserade i Europa.

ESO Supernova är ett samarbete mellan ESO, det Europeiska sydobservatoriet i Chile.

Den 26 april 2018 var det invigning på planetariet och besökscentret ESO Supernova i München.  Ett perfekt semestermål för den rymdintresserade då här erbjuds besökare en astronomisk helhetsupplevelse där ESO:s forskningsresultat presenteras  bland annat det digitala planetariet med den senaste visualiseringstekniken ger en otrolig upplevelse för besökarna. 

Planetariet visar många olika föreställningar och andra kulturella evenemang.

 Mellan april och juni 2018 kan besökaren välja mellan åtta planetarieföreställningar, från den prisbelönta animerade filmen The Secrets of Gravity, om Albert Einsteins upptäckter, till storbildsdokumentären Hidden Universe.

ESO Supernova har öppet kl 09-17 onsdag-fredag och kl 12-17 lördag och söndag varje vecka. Föreställningar och evenemang kan bokas online och går att trycka ut vid ankomst på centret. Men under 2018 är allt gratis.

Bilden visar anläggningen i Tyskland.

Saturnus kan vara anledning till de möjligen beboeliga månarna runt Jupiter

Jupiters fyra största månar, Io med sin relativt unga yta där vulkankratrar och vulkaner sänder upp varmare lava än på Jorden bestående av järn och nickel och där lava troligen flyter på ytan.

Europa, Ganymedes och Callisto den näst största av månarna runt Jupiter och vars yta består av 40 % is och 60 % sten och järn Bild nedan Callisto

är också kända som de Galileiska månarna då de är uppkallade efter Galileo Galilei vilken upptäckte dem 1610.

Alla fyra är större än Pluto. Ganymedes är en stenig kraterfylld måne se nedanstående bild 

är även den största månen i solsystemet, större än planeten Merkurius.

 Forskare föreslår nu att de Galileiska månarna kan ha bildats genom påverkan från Saturnus den planet som ligger bortanför Jupiter. Materialet till månarna kan ha kommit därifrån.

Forskning visar att Saturnus kärna kan ha  bildats inom denna reservoar av material i form av asteroider, sten och grus och därmed även alla månarna som finns runt denna och Jupiter. Resterna kan vi se som ringar runt Saturnus idag och som asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.

Jupiter den största planeten i vårt solsystem med dess 

stora dragningskraft vid Saturnus bildande kan ha skapat dessa månar och genom att fånga in dem som fanns i närområdet av det material dess dragningskraften hade möjlighet till. Jupiter är den största planeten i solsystemet och som sådan har den en stor dragningskraft.

Ovanstående är en ny teori utarbetad vid Aix Marseille University i Frankrike. Kan man tro den? Jag anser att denna likt gårdagens teori om Mars jag beskrev då är en  onödigt krånglig teori.

Kan det inte likväl vara så att månarna vilka finns i stort antal både runt Saturnus (62 st) inklusive ringarna och Jupiter (69 st) är insamlade genom dragningskraften efter en krasch mellan några eller flera större objekt vid solsystemets bildande. Resterna skulle då vara det som finns i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars och ringarna runt Saturnus.

OBS den intressantaste månen där liv kan finnas av de fyra nämnda ovan är Europa.

En istäckt värld där man misstänker att en ocean finns under isen. En av de absolut intressantaste månarna i solsystemet att söka liv på. 

Bilden ovan är på Saturnus

Nya rön om Jupiters måne Europa där liv antas kunna finnas

Europa är den fjärde största månen runt Jupiter. En helt istäckt måne där man ser sprickor över hela ytan och där man antar det ska finnas ett hav under isens yta.

Liv kan mycket väl finnas i detta vatten. Därför är denna måne högintressant att utforska under ytan.

Nya rön visar dock på svårigheter vid en framtida landning. Isytan verkar mycket porös och har jämförts med jordisk kvicksand i hållbarhet för en landande kropp.

Mineral av is mindre tät än nyfallen snö har enligt nyare forskning visat sig vara den yta vi ser härifrån. I så fall skulle en landare sjunka rätt ner i det underliggande havet när ytan passerats.

Då planer på en landning på Europa planeras till 2020-talet måste nu ingenjörer fundera ut hur en landning ska se ut så den inte blir en ren katastrof. Kanske en farkost som flyter på denna ytstruktur är svaret.

Det finns dock andra forskare som tvivlar på dessa nya rön om en långt ifrån fast yta. Men så länge vi inte varit där vet vi inte vem som har rätt. Idag verkar dock forskningsresultat visa på en mycket lös och porös yta vilket då ger stora bekymmer för konstruktionen av en landare på en yta av detta slag.

 Bilden är från NASA på månen Europa

De två intressantaste havsvärldarna i vårt solsystem ska nu undersökas noggrannare

Det är månarna Europa helt istäckt med all säkerhet med ett stort hav under ytan vid Jupiter och Enceladus (se bild ovan) med sina vattensprutande gejsrar (se gårdagens blogginlägg) vid Saturnus  som nu ska undersökas närmre av James Webb rymdteleskop.  Dessa månar är vattenvärldar i så motto att de har stora hav av vatten.

Under ytan kan livsformer finnas och det är detta som nu ska undersökas med teleskopet och då med hjälp av högupplösta bilder med målet att i dessa finna varma områden vid lavanärhet mm under ytan.

Därefter kan infrarött ljus i olika våglängder användas för att söka sammansättningar under ytan.

Här kan finnas liv eller organiskt material och framtiden får utvisa vad som hittas. Tyvärr kan människan ännu inte på plats undersöka detta.

Jupiters måne Europas yta är ett enda ishölje med ett jättehav under denna av is. Liv kan finnas här.

Ett hav där liv kan finnas eller ha funnits det är vad som finns på Europa en av Jupiters månar. Svårigheten har varit att bekräfta eller förneka detta liv. Men nu har forskare hittat belägg för eller ytterligare bevis för att det kanske inte är så svårt att hitta belägg för liv eller ickeliv där utan att komma under isytan.

Vattengejsrar har misstänkts länge spruta upp från sprickor i isen då och då. Belägg har funnits syner av detta likaså. Men inga direkta bevis.

Men nu har bevis kommit med direkta foton av händelser av detta slag. Genom detta kan det bli lättare att söka liv i Europas vatten. En sökning i det vatten som kommer ur gejsrarna.

Detta genom rymdfarkoster vilka ska samla in data från dessa vattengejsrar direkt över ytan istället för att landa borra och hämta under ytan. Det ska inte behövas en landning utan allt ska kunna ske ovan ytan.

Jupiters måne Europa har gejsrar här kan liv kanske upptäckas från de jättehav som finns under ytan.

Jupiters måne Europa har ett saltvattenshav under sin yta. I volym har denna måne vilken är mycket mindre än Jorden ett hav av dubbelt så mycket vatten som Jordens alla hav tillsammans. Vid sydpolen av sprutar ibland gejsrar av vatten upp.

Detta kan få följden att vi kan undersöka detta vatten för att spåra liv. En betydligt enklare sak att göra än att borra ner under ytan på den tjocka is som omger Europas yta,

Sedan är knappast något liv levande i detta utsprutande vatten vilket kanske det hade varit i det vatten vi borrat upp. Men spår av dna eller liv bör finnas kvar i det vatten som gejsrar sprutar ut om liv finns under Europas yta. När dessa experiment sedan kan ske är tills vidare skrivit i stjärnorna.

Värme på månen Europa gör förhoppningen om liv i dess jättehav av vatten än intressantare att försöka undersöka.

Månen Europa Jupiters fjärde i storlek största måne är varmare än man tidigare trott.  Isplanetens yta är en mosaik av is och sprickor.

Under ytan på ett djup av ca 10 mil finns ett hav större än Jordens hav. Det är detta hav som tros göra planeten varmare än vad man tidigare ansett.

Vatten behöver någon värmekälla för att hålla sig isfritt och vattnet här av en storlek större än hela Jordens yta och har en värmekälla. Säkert av samma slag som alla andra planeter en varm inre kärna och vatten som värms av varma källflöden.

Europa finns runt Jupiter och är dess fjärde i storlek största måne och en av de intressantaste objekten i vårt solsystem i jakten på liv.

Ryssland och Europa samarbetar nu för att söka liv på Mars. Raketen för detta steg den 14 mars.

Den 14 mars steg den upp farkosten vilken ägs av Europa och Ryssland tillsammans och vilken ska söka efter liv på Mars.

Raketen  ska testa en ny landningsteknik. Dess huvudsakliga uppdrag är däremot att leta efter tecken på metan i atmosfären. Metan kan betyda biologiska effekter.

Men redan 2018 ska en ny farkost sändas upp. Då med en rymdbil vilkens uppdrag blir att borra i utvalda avsnitt av Mars yta för att söka efter tecken på nuvarande eller dåtida liv. 

Jupiters måne Europa kan ha mer vatten än haven på Jorden tillsammans. Liv misstänks.

Europa Jupiters fjärde största måne är ungefär  lika stor som vår måne. Men där upphör likheten. Europa har troligen ett jättehav under sin isiga yta. Ett hav med ett djup av ca 10000 meter och en mängd kanske dubbelt så stor som på vår Jord.

Självfallet är forskare nyfikna på vad som kan dölja sig i dessa djup. Forskning har visat att det bör vara saltvatten under ytan och att månen innehåller kolföreningar vilket ger än mer intresse och möjligheter för liv.

En ny sond planeras sändas iväg under 2016 för att den vägen göra mätningar och en gång för alla få veta om förutsättningen för liv verkligen finns på Europa.

Fotosyntes existerar inte men eventuellt kan black smokes finnas under ytan vilket värmer upp vatten. Vulkanisk aktivitet vilken värmer vattnet. Detta livsskapande finns på Jorden.

Tyvärr kommer svaret från sonden inte att komma förrän på 2020-talet och då är svaret enbart om förutsättningen för liv finns. Ingredienserna ser ut att finnas redan idag men värmen som behövs vet vi inget om förrän om några år om nu pengar finns för uppskjutandet nästa år av sonden. Sedan kommer det säkert at ta åtskilliga år innan vi söker aktivt på Europa efter liv. Kanske nästa generation kan få svar på frågan om det finns liv på Europa.

I många år skulle Europa bevisas som skapelsens och kulturens vagga. Men att rita och måla är troligen något som finns och har funnits i alla människor sedan skapelsen.

Citat: Men redan för ett år sedan fanns det mycket som talade emot att européer uppfann konsten. Till exempel det faktum att enklare typer av dekorationer, i form av ristade sicksackmönster på en sten, har hittats i Blombos i Sydafrika och daterats till minst 70 000 år. I både Marocko och Israel har hittats pärlor, genomborrade för att bli smycken, som är ännu äldre.

Man kan inte komma ifrån det faktum att arkeologer har varit väldigt mycket mer aktiva i Europa än i andra delar av världen. För att hitta något måste man ju leta. Och fynden måste dateras med de bästa metoder som står till buds.

--- människor på olika håll utvecklade sin egen konst, oberoende av varandra.

Andra namnkunniga experter, som Chris Stringer i London, menar däremot att människan måste ha haft med sig konsten redan från Afrika och Mellanöstern.

Några fortsatte åt öster och hamnade i Indonesien och Australien. Andra gick åt nordväst och Europa.

Det är vad jag tror. Oavsett riktning hade vi musik, konst och abstrakt tänkande med i vår lätta packning. Slut citat.

Troligast är konsten att skapa målningar lika universell bland mänskligheten som konsten att gå på två ben eller att tala.

Att då vetenskapen i första hand letat efter bevis för att detta uppkom i Europa har politiska förtecken, inte vetenskapliga. Vetenskaparna köptes förr eller var helt enkelt politiker och stolta nationalister och mångas mål var att bevisa att civilisationens vagga var Europa.

Även i Sverige fanns forskare som på allvar ansåg att all kultur och utveckling kom från Skandinavien.

 

Hur kan förtroendet för Fredrik Reinfeldt vara så högt när alliansen lånar till femte jobbskatteavdraget!?

När han hånar de rödgröna för att vilja stoppa fas 3 och förbättra ekonomin för arbetssökande - vilka inte fått ett öre mer sedan 2002 - stoppa utförsäkringarna av sjuka, stoppa privatiseringen av vård, omsorg o skola.

Det är sannerligen en gåta.

7 % har fortfarande förtroende för Fredrik Reinfeldt! Otroligt, enda förklaringen är att många är politiskt ointresserade och ser alliansens politik som en kortsiktig men lönande politik i egna fickan genom att man utöver årliga lönepåslag även får jobbskatteavdrag efter jobbskatteavdrag.

Man ser inte sig själv som möjlig att bli arbetslös och har tron på privata sjukförsäkringar och privata pensionsförsäkringar och fria skolval där man kan ta sina barn ur en skola som man inte är nöjd med, på ungefär samma sätt som att man slutar handla i en butik där servicen inte är till belåtenhet.

Jag förvånas över det höga förtroende alliansens partiledare har fast de segregerat svenska folket i snart åtta år.

Men hatet mot detta finns i samhället och det är skrämmande, vi är på väg mot ett helt nytt samhälle ett som senare generationer i Sverige aldrig upplevt.

Kan de rödgröna ta makten 2014? Ja, kanske. Men sedan kommer alliansen tillbaks - med Sverigedemokraternas hjälp - det är mitt tips.

Samhällsutvecklingen och människosynen är på väg mot ett mycket kallt samhälle, där arbetssökande o sjuka blir syndabockarna.

Vad det innebär framåt är skrämmande, historien visar vad vi har att vänta.

Läs om 1930-talets Europa.