Alliansen styr med arbetslinjens mantra, som få förstår men många tror sig förstå. Äldre värderas inte.

Äldre får det sämre och sämre med alliansens politik. Då de inte arbetar räknas de inte, som det så riktigt står i artikeln här. De buntas ihop med arbetslösa och sjuka och ses som tärande, vilka privata aktörer ska kunna tjäna pengar på när de har så stort vårdbehov att inte anhöriga kan passa dem, vilket idag blivit allt vanligare på grund av alliansens politik.

Vi har läst om hemska privata vårdgivare som behandlat äldre illa på de vårdinrättningar där äldre till slut hamnar om anhöriga inte längre kan eller finns för att sköta dem.

Carema har varit i ropet med alla idiotier som hänt på deras skilda anrättningar för att spara pengar och istället få en så hög vinst som möjligt till att placera skatteförmånligt utanför Sverige. Säkert är de inte ensamma om dessa idéer, alla privata företag som tagit över vård och skola gör det i vinstintresse, likt alla anordnare av fas3 platser, vilka gör detta av vinstintresse.

Vad säger då alliansen? Jo, att dessa skatteplaneringar ska stoppas. 

Man koncentrerar sig på skatteflykten! Som jag skrev ovan, man bryr sig inte så mycket om de mänskliga missförhållandena på ex Carema. Reinfeldt ser det som enskilda fall och inte så mycket att reagera för. 

Det är skatteproblemet som är det stora problemet, då detta kan misskreditera alliansens privatisering av vård och omsorg. Den bör döljas för allmänheten.

Socialdemokraterna är så små numera att kritiken mot privata vårdföretag inte blir så allvarlig. Det är skatteproblemen som alliansen kommer att ta tag i så inte nästa jobbskatteavdrag får skjutas på än längre, på grund av skatteflykt från ex privata vårdföretag.

Det måste in pengar för jobbskatteavdragen och det kan vara svårt att redan nu minska ersättningen ytterligare för sjuka o arbetslösa. Visst, förslag är på väg. Minskning av socialbidragen andra halvan 2013 och på väg är även stopp för aktivitetsersättning för många av de unga sjuka. Men mer pengar behövs säkert för att genomföra mer förmåner för de med arbete.

En försoffad Reinfeldt styr ett försoffat svenskt folk.

Liknöjdheten och illusionslöshetens Sverige är här. Människor är nöjda med allt. Fas 3 och utförsäkringen är kvar fastän den svaga oppositionen har försökt väcka svenska folket har misslyckats.

Reinfeldt får inget motstånd och ser sig nu som förvaltare av det alliansen uppnått. Några saker önskar de dock göra mer denna mandatperiod, förändring av socialbidraget och ett femte jobbskatteavdrag (som det ser ut nu ska det bli en valfråga). I övrigt är det förvaltande av det nya Sverige som är målet.

Juholts affärer har gjort att Reinfeldt kan känna sig trygg inför valet 2014

och nu bör fundera ut något vallöfte mer än förvaltning av det nya tuffa Sverige. (dock verkar det femte jobbskatteavdraget bli denna ödesfråga i nästa val)

Idéerna är få, om några. Arbetslösheten har han gett upp och svenska folket opponerar sig inte. Tvärtom har de som hamnat längst bort från arbetsmarknaden, fas 3arna, sagt sig nöjda med sin placering och ersättning från försäkringen (de som nu inte blivit socialbidragstagare) i en undersökning gjord av arbetsförmedlingen.

De utförsäkrades fasa i sjukförsäkringen kunde inte oppositionen enas kring att försöka göra något åt. Men om så hade gjorts hade det knappast blivit någon förändring. De lyckades ena sig med att kräva ett stopp för fas 3 men vad hände?

Den finns kvar och alliansen - som lovat ta upp frågan i höst - gjorde ingenting och oppositionen brydde sig inte. Luften i frågan gick ur efter arbetsförmedlingens utfrågning av deltagarna i fas 3.

Hur valet 2018 kommer att gå vet vi inte, men någon förändring av det politiska läget sker säkert inte 2014, mer än att miljöpartiet troligast blir en regeringspartner i alliansen när något av de små borgerliga partierna faller under 4 % spärren.

Redan i dagarna har miljöpartietvisat var de hör hemma, genom att inte rösta mot fortsatt försäljning av statliga bolag utan stötta alliansens fortsatta försäljning av lönsamma bolag till privata intressen och därmed minska de offentliga inkomsterna i framtiden och den vägen än mer omöjliggöra för en ev annan regim att bygga upp ett solidariskt samhälle igen..