Universum kan ses som ett hologram

 

Hologram. Detta är i grunden ett tvådimensionellt objekt som kodas för att se ut som en tredimensionell bild. Enligt denna teori då det gäller universum och verkligheten kan hela det tredimensionella universumet (där vi finns) vara "kodat" på ett tvådimensionellt gränssnitt. Det kanske inte låter lika spännande som att leva i en simulering (en fantasi eller drömvärld av någon större intelligens) men det har fördelen att det är en vetenskapligt testbar teori. Vid en forskningsinsats under 2017 vid University of Southampton, Storbritannien, visades att teorin kunde överensstämma med det observerade mönstret av CMB-variationer. Den kosmiska bakgrundsstrålningens variationer. 

 

Den holografiska principen är en teori inom kvantfysiken och då inom strängteorin där man säger att beskrivningen av en rymd (en volym) finns, eller kan tänkas, kodifierad på något som kan beskrivas som rymdens gränssnitt eller gravitationshorisont.  Teorin beskrevs först av Gerard 't Hooft, men den specifika strängteori - tolkningen lanserades av Leonard Susskind.

I ett större perspektiv säger teorin i förklarande syfte att hela universum kan ses som en tvådimensionell informationsstruktur som "målats" på den kosmologiska horisonten.  Teorin kan utöver det härledas till en svarta håls informationsparadox vilket innebär  paradoxen ( en icke överensstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar vilket man kan tolka som att något är fel i mätresultatet eller i den accepterade fysiken) utgående från en kombination av kvantmekanik och allmän relativitetsteori.

Paradoxen säger att fysisk information kan försvinna permanent i ett svart hål och därmed möjliggöra för många olika kvantmekaniska tillstånd att omvandlas till vad som helst utan samband med tidigare fysiska tillstånd eller skeende.

Teorin är kontroversiell eftersom den bryter mot den allmänna vetenskapliga föreställningen att en komplett information om ett fysiskt system (tillstånd) vid en viss tidpunkt bestämmer dess status vid varje annan tidpunkt efter denna i en lång händelsekedja.

Innebärande att vi ser det som självklart att något måste ske för att något annat ska ske men det som skedde, skedde, på grund av ett tidigare skeende. Det som skett ger möjlighet eller måste tvinga fram nästa skeende.  Det kan ses som den då kallade dialektiken i filosofin. 

 

Bild flickr.com.