Det kan finnas spår av tidigare liv från det forntida Mars.

 

Bild wikipedia. Elektronmikroskopibild som avslöjar kedjestrukturer som liknar levande organismer i meteoritfragment  ALH84001 som kommer från Allan Hills 84001 är en meteorit som hittades i Allan Hills i Victorias land, Antarktis den 27 december 1984. 

 Mars kan ha kryllat av liv för miljarder år sedan. Mars är nu  kall, torr och avskalad från vad som en gång var ett potentiellt skyddande magnetfält. Forskare vill få svar på om Mars en gång hade liv på sin yta och i så fall när.

Frågan "när" har särskilt drivit forskarna vid Harvards Paleomagnetics Lab vid institutionen för geo- och planetvetenskaper. I en ny artikel i Nature Communications lägger forskare fram sitt mest övertygande argument hittills för att Mars magnetfält (som bör ha funnits om liv funnits på Mars) kan ha funnits fram till för cirka 3,9 miljarder år sedan, jämfört med tidigare uppskattningar på 4,1 miljarder år – alltså hundratals miljoner år senare.

Studien leddes av Sarah Steele, student vid Harvard university och Kenneth C. Griffin Graduate School of Arts and Sciences vilka använt datorsimulering och datormodellering för att uppskatta åldern på Mars troliga globala magnetfält. Magnetfält som som kommit till av konvektion i planetens järnkärna likt på jorden. Tillsammans med Roger Fu, John L. Loeb Associate Professor of the Natural Sciences, har forskarlaget arbetat fram en teori som de först argumenterade om i fjol över Mars magnetfält. Där man visar hur fältet kunde avleda skadlig kosmisk strålning längre i historien än vad rådande uppskattningar hävdat hittills.

Teorin  utvecklade de från experiment som simulerade kylnings- och magnetiseringscykler i enorma kratrar på Mars yta. Dessa välstuderade nedslagsbassänger, som är kända för att i dag vara svagt magnetiska, har fått forskare att anta att de bildades efter att magnetfältet försvann.

Ovan tidslinje formulerades med hjälp av grundläggande principer från studiet av en planets förhistoriska magnetfält med hjälp av dataorsimuleringar. Forskare vet att ferromagnetiska mineral i sten anpassar sig till omgivande magnetfält när berget är varmt, men dessa små fält blir "låsta" när stenen har svalnat. Detta förvandlar effektivt mineralerna till fossila magnetfält, som kan studeras miljarder år senare. 

Efter att ha sett på bassänger på Mars med svaga magnetfält antog forskarna att de ursprungligen bildats bland het sten under en period då det inte fanns något magnetfält omkring Mars - med andra ord efter att planetens dynamo hade försvunnit.

Harvard-teamet beskriver att denna tidiga avstängning inte är nödvändig för att förklara de till stor del avmagnetiserade kratrarna. Snarare, hävdar de, att kratrarna kan ha bildats medan Mars dynamo upplevde en polaritetsomkastning ( då nord- och sydpolen bytte plats) vilket genom datorsimulering kan förklara varför dessa stora nedslagsbassänger bara har svaga magnetiska signaler idag. Magnetiska polvändningar inträffar också på jorden med några hundra tusen års mellanrum.

Deras resultat bygger på tidigare arbete som först vände upp och ner på befintliga tidslinjer för livsmöjlighet på Mars. De använde en berömd marsmeteorit, Allan Hills 84001 och ett kraftfullt kvantdiamantmikroskop i Fus laboratorium, för att dra slutsatser om ett längre långvarigt magnetfält fram till för 3,9 miljarder år sedan genom att studera olika magnetiska populationer i tunna skivor av stenen.

Nu har spåren efter den kraftigaste solstormen i modern tid hittats i Lappland

 

Carringtonhändelsen 1859 är den största registrerade solstormen under de senaste två århundradena. Den sågs som vita ljusbloss i en gigantisk solfläcksgrupp och resulterade i bränder vid telegrafstationer och störningar i geomagnetiska mätningar, samt norrsken i tropikerna. En solstorm motsvarande Carrington-händelsen i modern tid skulle störa el- och mobilnät och orsaka stora problem för satellit- och navigationssystem vilket skulle leda till problem för bland annat flygtrafiken.

Solstormar  mindre än Carringtonsolstormen kan numera  undersökas med mätinstrument och satelliter, medan än större solstormar i det förgångna  kan undersökas till exempel genom att mäta kolhalten i träds årsringar.

Hittills har det däremot inte varit möjligt att studera specifikt medelstora solstormar som Carrington-händelsen, som inte har inträffat i modern tid med hjälp av konventionell radiokolteknik. Den nya studien öppnar nu upp för ett potentiellt nytt sätt att undersöka frekvensen av stormar av Carrington-storlek vilket kan bidra till att bättre förbereda sig för framtida hot.

Vid undersökningen som gjorts av Helsingfors universitet, Naturresursinstitutet och Uleåborgs universitet upptäcktes för första gången tecken på en ökning av radiokolhalterna efter Carrington-stormen i träds årsringar. Tidigare har spår av radioaktivt kol bara upptäckts från betydligt kraftigare solstormar i det förflutna. Resultaten tolkades med hjälp av en numerisk modell för produktion och transport av radioaktivt kol som utvecklats av forskare vid Uleåborgs universitet.

"Denna dynamiska modellen för koltransport i atmosfären har utvecklats särskilt för att beskriva geografiska skillnader i fördelningen av radioaktivt kol i atmosfären", beskriver forskardoktor Kseniia Golubenko från Uleåborgs universitet.

Det som var betydelsefullt och som beskrivs i den nyligen publicerade studien var hur radioaktiv kolhalt i träd i Lappland skilde sig från halten i träd på lägre breddgrader. De första mätningarna gjordes i Helsingfors universitets acceleratorlaboratorium, medan upprepade mätningar gjordes i två andra laboratorier för att minska risken för felresultat.

Upptäckten kan bidra till att bättre förstå atmosfärens dynamik och kolcykeln från tiden före människans utsläpp av fossila bränslen vilket möjliggör utvecklingen av allt mer detaljerade kolcykelmodeller.

"Det är möjligt att överskottet av radioaktivt kol som orsakades av soleruptionen i första hand transporterades till den lägre atmosfären på nordliga områden, tvärtemot den allmänna uppfattningen om detta slag av rörelser", funderar doktorand Joonas Uusitalo från Kronologiska laboratoriet. Den nyligen publicerade undersökningen genomfördes som ett samarbetsprojekt mellan Kronologiska laboratoriet vid Helsingfors universitet, institutionen för fysik och Naturresursinstitutet. Forskare från Uleåborgs universitet, Nagoya universitet, Yamagata universitet och ETH Zürich bidrog också till studien. Forskningen finansierades av Finlands forskningsråd, Suomen Kulttuurirahasto och Emil Aaltonens stiftelse.

Bild vikipedia Illustration av ett område av en stark solvind når jorden och ger upphov till en geomagnetisk storm som bland annat trycker ihop magnetosfären.

Sökning efter spår av supernovor.

 

Citerat fritt "En supernova är en exploderande eller en exploderad stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda mängder av energi som lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden, gasmassa och strålning vilket gör att dessa händelser under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax" (vikipedia).

Loren Anderson, professor vid Eberly College of Arts and Sciences, astronom vid West Virginia University söker efter spår  i Vintergatan   efter spår supernovorna lämnat efter sig. Resterna efter de våldsamma explosioner som uppstår när massiva stjärnor dör.

Efter en supernovaexplosion expanderar det material som var en del av stjärnan utåt och bildar ett skal. Enligt Anderson är det viktigt att studera supernovarester för att förstå egenskaperna och dynamiken i vår galax.

Omkring 300 till 400 supernovarester har identifierats i Vintergatan men studier av liknande galaxer tyder på att närmare 1 000 supernovarester sannolikt finns oupptäckta i Vintergatan. Med 331170 dollar i National Science Foundation-finansiering hoppas Anderson att stänga det gapet. Han tror att han kan fördubbla antalet kända supernovarester i slutet av sin studie som beräknas pågå under tre år.

I samarbete med doktoranden Timothy Faerber från Potomac, Maryland, kommer Anderson att använda radiovåglängdsdata från VeryLarge Array (som finns i New Mexiko) och MeerKAT-teleskopen i Sydafrika för att identifiera kandidater av troliga supernovarester genom att kombinera maskininlärningsprogramvara med inskannad data.

Anderson astronomiprofessor och medlem av WVU Center for Gravitational Waves and Cosmology beskriver det som att nya data från MeerKAT möjliggör den mest känsliga sökningen efter supernovarester som hittills gjorts och arbetet har identifierat hundratals möjliga supernovarester som nu behöver bekräftas eller förfalskas. Vi har redan påbörjat en första sökning av några kvadratgrader GPS-data från MeerKAT-teleskopet och resultaten är lovande beskriver Anderson.

Han tillade att projektet också markerar en möjlighet att hitta supernovarester som är associerade med pulsarer. En pulsar är den ultratäta, roterande kärnan som återstår efter att en stjärna har exploderat som en supernova. Även om pulsarer och supernovarester båda skapas av supernovaexplosioner, finns de sällan i förening. 

Ovan är en sammanfattning av en nyhet från University Relations Communications West Virginia University. Publicerat 29 augusti. För mer info följ denna länk.

 Se gärna denna länk från vikipedia där en film på 48 sekunder finns med som visar hur en pulsar blir till. Det är fascinerande att se.

Bild vikipedia Resterna efter Keplers supernova, SN 1604.

Meteoriter i Australien viktiga i sökandet efter tidigt liv på Mars

 

Undersökningen av meteoriter från Nullarbor Plain öknen i sydvästra Australien  har gjorts av ett team där Dr Andrew Langendam från australiensiska Synchrotron medverkade. Dessa meteoriter  innehöll organiska spår av mikrofossi bevarade i vener i stenen.

 

– Det här är en plats för att hitta meteoriter på sedan 1980-talet. De mörka järnrika meteoriterna sticker ut mot den vita kalkstenen och den röda jorden på slätten, säger Dr. Langendam. Analysen av sten visade en mängd av fossila mikroorganismer, kiselalger, bakterier och svampar i vener av kalcit och gips.

 

Röntgenfluorescensmikroskopi vid australiensiska Synchrotron under övervakning av instrumentforskare Dr. Jessica Hamilton (då doktorand vid Monash) och Dr. David Paterson båda medförfattare till studien, bekräftade att redox aktiva metaller, såsom mangan och järn fanns i venfyllda sprickor i meteoriten.

”Placeringen och mängden av kalcium, järn och mangan kunde avgränsas vid analysen av materialet genom den känsliga tekniken. Det visade sig att manganberikningen fanns i kanten av kalcit-gipsvener, säger Dr. Hamilton.

Forskargruppen noterade även att meteoriter kan bevara en svit av mikrofossiler, organiska biosignaturer och näringsämnen genom tiden under de torra förhållandena som existerar i Nullarboröknen.

Medförfattare till artikeln som är publicerad i Geochemica et Cosmochemica Acta and Frontiers in Microbiology, Dr. Alastair Tait från Monash University's School of Earth, Atmosphere and Environment, säger i en nyhetsrapport på Monash webbplats,

Detta är ett viktigt forskningsprojekt då det visar att mikroorganismer kan interagera med astromaterial på ett sätt som är avgörande för deras ämnesomsättning." Liknande sker och har skett med jordiskt material så det nya är egentligen att sammalunda kan ske i sten från rymden. Kanske inte helt överraskande (min anm.) men likväl viktigt att förstå.

 

Medförfattaren Prof Gordon Southam vid University of Queensland's School of Earth and Environmental Sciences sa i en nyhetsrapport på UQ:s webbplats: "Detta ger en ny dimension i sökandet efter liv på Mars med inriktning på jämförbara meteoriter på den röda planeten."

I huvudsak ger dessa meteoriter från Nullarbor-slätten  som nu undersökts en tidskapsel av tidigare biologisk aktivitet i dessa stenar säger, säger professor Southam.

 Mars har en extrem miljö jämfört med jorden. Temperaturen på den röda planetens ökenartade yta är ungefär -62 grader Celsius. Atmosfären är mycket tunn och består  av 96 procent koldioxid. Atmosfären på Mars är mycket tunnare än jordens atmosfär och har ett lågt atmosfärstryck (om atmosfären i det förflutna varit betydligt tätare diskuteras inom astrofysiken (min anm.)).

– Genom att studera hur meteoriter på jorden förändras av vittring och mikrobiell aktivitet kan det hjälpa oss att veta vilka kemiska signaturer man ska leta efter när vi studerar meteoritmaterial på Mars och som kan ha vittrats och potentiellt förändrats av eventuellt liv i dem historiskt. Att se meteoritkemi som ett potentiellt sätt att jämföra processer på jorden med material på andra planeter är ny och spännande, säger Dr. Hamilton.

Bild från Bild vikipedia på en regnbåge över Nullarbor-slätten öknen som omtalas i inlägget ovan.

Avsökningen av 10 miljoner stjärnsystem visade inga tecken på främmande teknik

 

Astronomer har nyligen använt Murchison Widefield Array (MWA) teleskop i Australien  för att utforska hundratals gånger större område av rymden än något tidigare sökande efter utomjordiskt livs teknikspår. Forskningen utfördes av CSIRO astronom dr Chenoa Tremblay och professor Steven Tingay, från Curtin University node av International Centre for Radio Astronomy Research (ICRAR).

Dr Tremblay sa att teleskopet letade efter kraftfulla radiovågsutsläpp vid frekvenser som liknar FM-frekvenser som kan tyda på närvaron av en intelligent källas radiotrafik.

Dessa möjliga radiovågor kallas "teknosignaturer".

 

"MWA i sig är ett unikt teleskop med ett utomordentligt brett avsökningsfält som gör det möjligt att observera miljontals stjärnor samtidigt," sa Chenoa Tremblay och tillägger. ”Men även om detta var en riktigt stor studie var storleken av stjärnhopen vi tittade på liten i förhållande till Vintergatans stjärnor. Man kan jämföra det något som att försöka hitta något i jordens oceaner men bara söka en slumpvis utvald volym vatten som motsvarar en stor pool”.

”Eftersom vi inte riktigt kan anta hur möjliga främmande civilisationer kan utnyttja teknik måste vi söka på många olika sätt. Med hjälp av radioteleskop kan vi utforska ett åttadimensionellt sökutrymme.

"Även om det är en lång väg att gå i sökandet efter utomjordisk intelligens kan teleskop som MWA fortsätta att tänja på gränserna i sökandet vi måste fortsätta att leta." säger Tingay.

"Vi observerade denna gång himlen runt stjärnbilden Vela (Stjärnseglet)  i 17 timmar och såg mer än 100 gånger bredare och djupare än någonsin tidigare.

"Men vi hittade inga teknosignaturer– inga tecken på intelligent liv."

Professor Tingay sade även om detta var den bredaste sökningen tills nu men han var inte förvånad över resultatet.

"Som Douglas Adams noterade i Liftarna Guide to the Galaxy, 'rymden är stor, riktigt stor'."

Bild från pixabay.com ännu är ingen tekniskt avancerad livsform upptäckt därute. Kanske det en gång fanns en men som nu ligger i ruiner därute. Om sökandet är förgäves vet vi inte. Sanningen finns därute.

Spår av vad? NASA foto.

Hur många förstår vad det är för spår vi ser på bilden ovan tagen från en satellit från NASA?

Det är kusten utanför Spanien och Portugal vi ser. Spåren fanns i molnen över Atlanten  när fotot togs.

Det är spåren av föroreningar från passerade fartyg  på vattenytan. Föroreningar vilka ses som streck följande fartygens rutt och  ses från rymden som streck genom molnen.

Det är Aqua-satelliten  en satellit vilken undersöker vattnets kretslopp  på Jorden med sina instrument som tagit bilden.  

Ovanstående effekt av avgaser, vatten och temperatur ger denna bild av fartygsrutter från denna satellits instrument.

En Stor översvämning har för mycket länge sedan skett på Mars (eller är det spår av vind o sand min anm.)?

En stor översvämning ses finnas spår av på Mars. En översvämning och en stor flods framfart en gång för mycket länge sedan.

Här kan man läsa om denna upptäckt. Men jag anser personligen att spåren istället kommer från sandflykt och är spår av sand och vind. Men det är min personliga uppfattning. Forskare i artikeln anser sig däremot ha funnit bevis på stora mängder vatten på Mars i det förflutna.

Spår av de första stjärnorna kan ses men det finns mycket där ute som förvirrar.

13,8 miljarder ljusår var det sedan allt kom till i Big Bang ur ingenting.

Idag kan vi se spår av de första stjärnornas byggstenar genom att studera moln av gas av helium och syre ca 12 miljarder ljusår bort. Här bildades de första stjärnorna vilka inte innehöll  tunga grundämnen. När de åldrats och exploderat bildades genom fusion nya stjärnor av materialet och då kom de tyngre grundämnena till.

Vi ser spår av detta händelseförlopp i universum. Problemet är inte att det finns för få spår utan istället för mycket spår. Moln av stoff vilka skiner genom yngre moln av stoff i spektret och förvirrar vad som är sant i ett händelseförlopp i tid och rum.

Men enligt fysikens lagar och teorins möjligheter anses det vara spår av ett troligt händelseförlopp vi ser där ute enligt ovan konstruktionsmall.

Någonstans där ute ljusår bort finns kanske spåren av hur liv uppkom. Men var?

Forskning pågår av var i universum livets byggstenar uppkom. Kan vi se de stjärnor eller galaxer där livet en gång uppkom? Vilka kluster som hade dessa möjligheter och varifrån allt spreds i tidernas begynnelse?

Kanske skapades dessa  i samma ögonblick som Big Bang inträffade. I så fall spreds dessa byggstenar åt alla håll och kan aldrig förklaras eller hittas som källa i ett redan expanderande universum.

Då kommer sökandet efter källan aldrig att finnas då denna inte finns. Big Bang var då källan och denna kan heller aldrig finnas bara försökas förstå. En punkt vilken var början på allt i vårt universum som vi försöker förstå vilken aldrig kan finnas.

Men bland annat japaner försöker finna källan till var livets byggstenar först uppstod. Kanske de inte fanns i första expansionen i Big Bang utan uppkom i ett något skede av expansionen, kanske nanosekunden efteråt eller än kortare.

 Då kan kanske källan vara detta skedde i tid och rum och kan ha funnts eller tros ha funnits. Men det vet vi inte. Inget är omöjligt att söka men däremot troligen inte alltid möjligt att finna. Det gäller även det som en gång fanns.