Medborgarforskare söker efter nya supernovor mm därute.

 

Bild https://warwick.ac.uk/news

Dr. Tom Killestein, Warwick Prize Fellow i gruppen för astronomi och astrofysik vid University of Warwick, är en av ledarna av projektet Kilonova Seekers.

Som en del av medborgarastronomiprojektet, "Kilonova Seekers", har astronomer vid University of Warwick och frivilliga forskare gjort sin första stora upptäckt. Ett exploderande stjärnsystem som upptäcktes i realtid. En upptäckt som inte skulle ha varit möjlig utan allmänhetens flitiga arbete.

"Kilonova Seekers är en möjlighet för allmänheten att ta del av äkta astrofysik i realtid som medborgarforskare. Anmärkningsvärt nog identifierade frivilliga denna stjärna som ett intressant objekt inom 3 1/2 timme efter att bilden togs av GOTO-teleskop (teleskop som finns till försäljning för amatörastronomer). Upptäckten kunde ha missats bland många andra objekt utan medborgarforskares medverkan.

Kilonova Seekers, som tidigare beskrivits som en astronomisk "spot the difference", där man erbjuder allmänheten att jämföra de senaste bilderna av en del av natthimlen med en bild av samma sektion av rymden som tagits tidigare nätter. Målet är att upptäcka nya stjärnor eller betydande förändringar i ljusintensitet som kan tyda på att något anmärkningsvärt har hänt i rymden. Projektet, som publicerats nyligen i Astronomy & Astrophysics,  har tillkännagivit sin första publicerade stora upptäckt. En extremt ljusstark exploderande stjärna som upptäcktes när den råkade komma i blickfånget.

Stjärnan upptäcktes när den ljusnade på natthimlen 2500 gånger starkare jämfört med när den fotograferades några dagar tidigare. Den snabba responsen och det viktiga arbetet från allmänheten gjorde det möjligt att studera och klassificera objektet tidigt i sin utveckling, identifiera det som en snabbt förändrad variabel stjärna. Den har fått namnet GOTO0650.

Sökning efter spår av supernovor.

 

Citerat fritt "En supernova är en exploderande eller en exploderad stjärna. Supernovorna hör till de våldsammaste händelserna i universum. I en supernova utvecklas oerhörda mängder av energi som lämnar reststjärnan i form av enorma neutrinoflöden, gasmassa och strålning vilket gör att dessa händelser under en viss tid kan lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol. Det är lika mycket som lyskraften i en hel galax" (vikipedia).

Loren Anderson, professor vid Eberly College of Arts and Sciences, astronom vid West Virginia University söker efter spår  i Vintergatan   efter spår supernovorna lämnat efter sig. Resterna efter de våldsamma explosioner som uppstår när massiva stjärnor dör.

Efter en supernovaexplosion expanderar det material som var en del av stjärnan utåt och bildar ett skal. Enligt Anderson är det viktigt att studera supernovarester för att förstå egenskaperna och dynamiken i vår galax.

Omkring 300 till 400 supernovarester har identifierats i Vintergatan men studier av liknande galaxer tyder på att närmare 1 000 supernovarester sannolikt finns oupptäckta i Vintergatan. Med 331170 dollar i National Science Foundation-finansiering hoppas Anderson att stänga det gapet. Han tror att han kan fördubbla antalet kända supernovarester i slutet av sin studie som beräknas pågå under tre år.

I samarbete med doktoranden Timothy Faerber från Potomac, Maryland, kommer Anderson att använda radiovåglängdsdata från VeryLarge Array (som finns i New Mexiko) och MeerKAT-teleskopen i Sydafrika för att identifiera kandidater av troliga supernovarester genom att kombinera maskininlärningsprogramvara med inskannad data.

Anderson astronomiprofessor och medlem av WVU Center for Gravitational Waves and Cosmology beskriver det som att nya data från MeerKAT möjliggör den mest känsliga sökningen efter supernovarester som hittills gjorts och arbetet har identifierat hundratals möjliga supernovarester som nu behöver bekräftas eller förfalskas. Vi har redan påbörjat en första sökning av några kvadratgrader GPS-data från MeerKAT-teleskopet och resultaten är lovande beskriver Anderson.

Han tillade att projektet också markerar en möjlighet att hitta supernovarester som är associerade med pulsarer. En pulsar är den ultratäta, roterande kärnan som återstår efter att en stjärna har exploderat som en supernova. Även om pulsarer och supernovarester båda skapas av supernovaexplosioner, finns de sällan i förening. 

Ovan är en sammanfattning av en nyhet från University Relations Communications West Virginia University. Publicerat 29 augusti. För mer info följ denna länk.

 Se gärna denna länk från vikipedia där en film på 48 sekunder finns med som visar hur en pulsar blir till. Det är fascinerande att se.

Bild vikipedia Resterna efter Keplers supernova, SN 1604.

Den omformsrikaste katalogen hittills över supernovor är klar.

 

Den omformsrikaste katalogen över relativt närliggande supernovor innehållande tre års data från University of Hawaiʻi Institute for Astronomys (IfA) Pan-STARRS-teleskop som finns på Haleakalā på Maui är nu tillgänglig via Young Supernova Experiment (YSE) för allmänheten. 

Projektet som startade 2019  undersökt mer än 1 500 kvadratgrader av skyn var tredje dag och upptäckte tusentals tidigare okända kosmiska explosioner och andra astrofysiska transienter, dussintals av dem bara dagar eller timmar efter att de exploderat från vår synvinkel sett (vi ser händelser som sker eller skett ljusår bort).

De nyligen publicerade uppgifterna innehåller information om nästan 2 000 supernovor och andra lysande variabla objekt i flera skilda färger. Det är också den första katalog som i stor utsträckning använder flerfärgsavbildning för att klassificera supernovor och uppskatta avståndet från oss.

Mer om vilka instrument som användes och arbetsgången kan den intresserade läsa  om i ovan länk.

Denna banbrytande insats till en förteckning är ett samarbete mellan UH, UCSC, DARK, NCSA och University of Illinois - Urbana-Champaign (UIUC) och University of Hawaiʻi. I samarbetet användes Hawaiʻis Pan-STARRS1-teleskop och datapipeline för att samla in och bearbeta bilderna, DARK: s analys av data av sitt datorklusterinsamlande, UCSCs organisation var en part av undersökningen och datahosting genom NCSA och UIUC: s analys.

Bild på resterna efter Keplers supernova, SN 1604.

Kan våra gamla träd ha minnen från supernovaexplosioner därute

 

Massiva explosioner av energi som utslungas vid en supernova tusentals ljusår från jorden kan ha lämna spår i vår planets biologi och geologi enligt ny forskning. Studien publicerades i november 2020 i International Journal of Astrobiology. Supernovor är bland de mest våldsamma händelserna i det kända universum. Under loppet av bara några månader kan ett enda av dessa utbrott frigöra så mycket energi som solen ger under hela sin livstid. En effekt som om supernovan finns ca 100 ljusår från oss skulle utplåna jordiskt liv genom den strålning  som skulle nå oss.

"Vi ser supernovors effekt i andra galaxer ", säger Brakenridge, seniorforskare vid Institutet för arktisk och alpin forskning (INSTAAR) vid CU Boulder. "Genom ett teleskop är en galax lång därute en liten dimmig fläck. Då, helt plötsligt, dyker en stjärna därifrån upp lika ljus som resten av galaxen." Då har en supernova uppstått.

 

En mycket närliggande supernova skulle kunna utplåna den mänskliga civilisationen från jordens yta. Men även från längre bort kan dessa explosioner fortfarande ge effekter på Jorden säger Brakenridge en av studiens forskare och tillägger  att denna strålning kan skada vårt skyddande ozonskikt. För att studera dessa möjliga effekter sökte Brakenridge i jordens trädringar (gammalt trä) efter  avtryck av dessa avlägsna, kosmiska explosioner under historisk tid i form av radioaktivt kol. Hans resultat tyder på att relativt nära supernovor teoretiskt kan ha utlöst minst fyra störningar i jordens klimat under de senaste 40000 åren.

Dessa händelser och deras potentiella effekter verkar matcha trädringars förändringar enligt ovan. För att testa hypotesen använde sig Brakenridge över en lista över supernovor som inträffade relativt nära jorden under de senaste 40000 åren. Forskare kan studera dessa händelser genom att observera de nebulosor de lämnade efter sig. Han jämförde sedan de uppskattade åldrarna för dessa galaktiska fyrverkerier till trädringars radioaktiva kollämningar vissa år i det förflutna och i markavlagringar.

 

Han fann att av de åtta närmaste supernovor alla verkade vara förknippade med oförklarliga spikar i radioaktivt kolrekord på jorden (och vissa års trädringar). Han anser att fyra av dessa är särskilt lovande kandidater. Ta fallet med en före detta stjärna i stjärnbilden Velas (seglets) konstellation.

 Denna himlakropp, som en gång fanns ungefär 815 ljusår från jorden övergick till en supernova vars strålning nådde jorden för ungefär 13000 år sedan. Trädringar och avlagringar från denna tid visar en topp av radioaktiva kolnivåer med nästan 3% på jorden vilket är en svindlande ökning för en kort tidsperiod.

Intressant och säkert resultat att ta på allvar (min anm.) men jag undrar varför man inte tog borrprov i isen på Grönland eller Antarktis också? Här har ju tagits prov i samband med klimatförståelse etc tidigare. 

Bild från pixa.bay

Hur ofta uppstår en Supernova? Svaret förvånar nog de flesta. Det handlar om sekunder.

En supernova är en exploderande stjärna. I en supernova utvecklas oerhörda mängder energi som lämnar reststjärnan i form av enormt kraftiga neutrinoflöden, gas och strålning. Detta får en supernova att under en viss tid lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol eller lika mycket som lyskraften i en hel galax sett från oss.

En supernova inträffar i varje galax ungefär en gång vart femtionde år. Men de flesta supernovor döljs av stoft och gas och kan inte observeras från oss. I Vintergatan räknar man med tre från jorden synliga supernovor statistiskt kan ses ske per tusen år. Övriga döljs i gas o damm.

Om en supernova skulle förekomma inom 100–200 ljusårs avstånd från jorden kunde det innebära jordens undergång.

Den senaste supernovan man har kunnat se med blotta ögat inträffade år 1987 i det Stora magellanska molnet. Supernovan SN 1987A. Stjärnan som exploderade var av typ II (jättestjärna) och blev en supernova efter endast 10 miljoner års existens. En låg stjärnålder vår sol beräknas exempelvis bli 12 miljarder år gammal innan katastrofen sker här. Skulle mot all förmodan mänskligheten då finnas bör den för länge sedan ha koloniserat till en annan sols planeter 100 -200 ljusår härifrån om den skulle överleva.

På tal om Kepler så har teleskopet med samma namn som den kände astronomen  med samma namn med sina känsliga instrument börjat söka ljusfenomen i universum vilka ger sken från supernovor inte bara här i vår galax utan i alla galaxer i universum.

Detta då det i universums otroliga mängd av galaxer och att det i varje sådan finns otroliga mängder stjärnor ger en statistik på att det sker en supernova per sekund i universum. Det är siffror som är otroliga men likväl trovärdiga.  

Bild Keplers stjärna vilken visade sig vara en supernova sedd första gången 1604 av astronomen Johannes Kepler. Den finns i stjärnbilden Ormbäraren i Vintergatan ca 20 000 ljusår bort från Jorden.

Volontärer hjälper till att söka efter supernovor

ANU (Australian National University) har fått hjälp av frivilliga volontärer över hela världen i sitt sökande efter supernovor.

Bland annat har dessa  funnit en supernova vilken exploderade för 970 miljoner ljusår  sedan.

Supernovor av slaget 1a (vilka har en kiselspektrallinje) vilket är det slag av supernova man i första hand intresserar sig för och vilket denna upptäckta är. 1a supernovor har betydelse för mätning av universums utvidgning och storleksbestämning.

För  information av supernovaklasser se här. 

Sju potentiella supernovor av rätt slag har hittats hittills och sökandet fortsätter.

Hittills har 1300 bilder klassificerats.  De första 24 timmarna av projektet kom det in 30 000 bilder. Sammanlagt finns nu ca 40 000 bilder att arbeta med.

Till sin hjälp för att få in bilder är SkyMapper involverad. Ett 1,3 m teleskopet på universitetet i Sidney.

Bilden är på en minisupersupernova med namnet 20150316 

Tre gånger minst har supernovor setts från Jorden.

Supernovor när stjärnor dör uppflammande och då i  på ett avstånd från Jorden där skenet ses lika starkt som från vår måne har skett tre gånger i relativ närtid.

Det har skett för 1,7 miljoner år sedan och 3,2 miljoner år sedan och  8 miljoner år sedan.

Under varje gång har Jorden  utsatts för radioaktivt järn 20 vilket hittats i avlagringar vilket visar på supernovahändelser under dessa tider. Avståndet var dock på 300 ljusår bort.

Men effekter på Jorden blev det. En  molnigare atmosfär och en avkylning av planeten blev det. Detta har forskare idag funnit tecken på. 

Säkert var  det t en otrolig syn att se för fåglar och den tidens däggdjur och kanske de allra tidigaste förfäderna till människan vilka troligen fanns redan då.  Det var däremot en tid då dinosaurierna för många miljoner år sedan redan var utdöda.  

Bilden ovan är av den utdöda fågelarten dront vilken troligen fanns redan då men vilken dog ut  ca 1640 slaktade av den tidens världsomseglande och upptäcktsresande  sjömän. Arten fanns enbart på Mauritius en ö utanför östra Afrika.