Massiva explosioner av energi som utslungas vid en supernova
tusentals ljusår från jorden kan ha lämna spår i vår planets biologi och
geologi enligt ny forskning. Studien publicerades i november 2020 i
International Journal of Astrobiology. Supernovor är bland de mest våldsamma
händelserna i det kända universum. Under loppet av bara några månader kan ett
enda av dessa utbrott frigöra så mycket energi som solen ger under hela sin
livstid. En effekt som om supernovan finns ca 100 ljusår från oss skulle
utplåna jordiskt liv genom den strålning som skulle nå oss.
"Vi ser supernovors effekt i andra galaxer ",
säger Brakenridge, seniorforskare vid Institutet för arktisk och alpin
forskning (INSTAAR) vid CU Boulder. "Genom ett teleskop är en galax lång
därute en liten dimmig fläck. Då, helt plötsligt, dyker en stjärna därifrån upp
lika ljus som resten av galaxen." Då har en supernova uppstått.
En mycket närliggande supernova skulle kunna utplåna
den mänskliga civilisationen från jordens yta. Men även från längre bort kan
dessa explosioner fortfarande ge effekter på Jorden säger Brakenridge en av
studiens forskare och tillägger att
denna strålning kan skada vårt skyddande ozonskikt. För att studera dessa
möjliga effekter sökte Brakenridge i jordens trädringar (gammalt trä) efter avtryck av dessa avlägsna, kosmiska
explosioner under historisk tid i form av radioaktivt kol. Hans resultat tyder på att relativt nära
supernovor teoretiskt kan ha utlöst minst fyra störningar i jordens klimat
under de senaste 40000 åren.
Dessa händelser och deras potentiella
effekter verkar matcha trädringars förändringar enligt ovan. För att testa
hypotesen använde sig Brakenridge över en lista över supernovor som inträffade
relativt nära jorden under de senaste 40000 åren. Forskare kan studera dessa
händelser genom att observera de nebulosor de lämnade efter sig. Han jämförde
sedan de uppskattade åldrarna för dessa galaktiska fyrverkerier till trädringars
radioaktiva kollämningar vissa år i det förflutna och i markavlagringar.
Han fann att av de åtta närmaste supernovor alla verkade vara förknippade med oförklarliga spikar i radioaktivt kolrekord på jorden (och vissa års trädringar). Han anser att fyra av dessa är särskilt lovande kandidater. Ta fallet med en före detta stjärna i stjärnbilden Velas (seglets) konstellation.
Denna himlakropp, som en gång
fanns ungefär 815 ljusår från jorden övergick till en supernova vars strålning nådde jorden för ungefär 13000 år sedan. Trädringar och avlagringar
från denna tid visar en topp av radioaktiva kolnivåer med nästan 3% på jorden
vilket är en svindlande ökning för en kort tidsperiod.
Intressant och säkert resultat att ta på allvar (min anm.) men jag undrar varför man inte tog borrprov i isen på Grönland eller Antarktis också? Här har ju tagits prov i samband med klimatförståelse etc tidigare.
Bild från pixa.bay
