En supernova är en exploderande stjärna. I en
supernova utvecklas oerhörda mängder energi som lämnar reststjärnan i form av
enormt kraftiga neutrinoflöden, gas och strålning. Detta får en supernova
att under en viss tid lysa upp till hundra miljarder gånger starkare än vår sol
eller lika mycket som lyskraften i en hel galax sett från oss.
En supernova inträffar i varje galax ungefär en gång
vart femtionde år. Men de flesta supernovor döljs av stoft och gas och kan inte
observeras från oss. I Vintergatan räknar man med tre från jorden synliga
supernovor statistiskt kan ses ske per tusen år. Övriga döljs i gas o
damm.
Om en supernova skulle förekomma inom 100–200
ljusårs avstånd från jorden kunde det innebära jordens undergång.
Den senaste supernovan man har kunnat se med blotta
ögat inträffade år 1987 i det Stora magellanska molnet. Supernovan SN 1987A.
Stjärnan som exploderade var av typ II (jättestjärna) och blev en supernova
efter endast 10 miljoner års existens. En låg stjärnålder vår sol beräknas
exempelvis bli 12 miljarder år gammal innan katastrofen sker här. Skulle mot
all förmodan mänskligheten då finnas bör den för länge sedan ha koloniserat till
en annan sols planeter 100 -200 ljusår härifrån om den skulle överleva.
På tal om Kepler så har teleskopet med samma namn
som den kände astronomen med samma namn med sina känsliga instrument börjat söka ljusfenomen
i universum vilka ger sken från supernovor inte bara här i vår galax utan i alla
galaxer i universum.
Detta då det i universums otroliga mängd av galaxer
och att det i varje sådan finns otroliga mängder stjärnor ger en statistik på
att det sker en supernova per sekund i universum. Det är siffror som är
otroliga men likväl trovärdiga.
Bild
Keplers stjärna vilken visade sig vara en supernova sedd första gången 1604 av
astronomen Johannes Kepler. Den finns i stjärnbilden Ormbäraren i Vintergatan
ca 20 000 ljusår bort från Jorden.
