Det kan finnas spår av tidigare liv från det forntida Mars.

 

Bild wikipedia. Elektronmikroskopibild som avslöjar kedjestrukturer som liknar levande organismer i meteoritfragment  ALH84001 som kommer från Allan Hills 84001 är en meteorit som hittades i Allan Hills i Victorias land, Antarktis den 27 december 1984. 

 Mars kan ha kryllat av liv för miljarder år sedan. Mars är nu  kall, torr och avskalad från vad som en gång var ett potentiellt skyddande magnetfält. Forskare vill få svar på om Mars en gång hade liv på sin yta och i så fall när.

Frågan "när" har särskilt drivit forskarna vid Harvards Paleomagnetics Lab vid institutionen för geo- och planetvetenskaper. I en ny artikel i Nature Communications lägger forskare fram sitt mest övertygande argument hittills för att Mars magnetfält (som bör ha funnits om liv funnits på Mars) kan ha funnits fram till för cirka 3,9 miljarder år sedan, jämfört med tidigare uppskattningar på 4,1 miljarder år – alltså hundratals miljoner år senare.

Studien leddes av Sarah Steele, student vid Harvard university och Kenneth C. Griffin Graduate School of Arts and Sciences vilka använt datorsimulering och datormodellering för att uppskatta åldern på Mars troliga globala magnetfält. Magnetfält som som kommit till av konvektion i planetens järnkärna likt på jorden. Tillsammans med Roger Fu, John L. Loeb Associate Professor of the Natural Sciences, har forskarlaget arbetat fram en teori som de först argumenterade om i fjol över Mars magnetfält. Där man visar hur fältet kunde avleda skadlig kosmisk strålning längre i historien än vad rådande uppskattningar hävdat hittills.

Teorin  utvecklade de från experiment som simulerade kylnings- och magnetiseringscykler i enorma kratrar på Mars yta. Dessa välstuderade nedslagsbassänger, som är kända för att i dag vara svagt magnetiska, har fått forskare att anta att de bildades efter att magnetfältet försvann.

Ovan tidslinje formulerades med hjälp av grundläggande principer från studiet av en planets förhistoriska magnetfält med hjälp av dataorsimuleringar. Forskare vet att ferromagnetiska mineral i sten anpassar sig till omgivande magnetfält när berget är varmt, men dessa små fält blir "låsta" när stenen har svalnat. Detta förvandlar effektivt mineralerna till fossila magnetfält, som kan studeras miljarder år senare. 

Efter att ha sett på bassänger på Mars med svaga magnetfält antog forskarna att de ursprungligen bildats bland het sten under en period då det inte fanns något magnetfält omkring Mars - med andra ord efter att planetens dynamo hade försvunnit.

Harvard-teamet beskriver att denna tidiga avstängning inte är nödvändig för att förklara de till stor del avmagnetiserade kratrarna. Snarare, hävdar de, att kratrarna kan ha bildats medan Mars dynamo upplevde en polaritetsomkastning ( då nord- och sydpolen bytte plats) vilket genom datorsimulering kan förklara varför dessa stora nedslagsbassänger bara har svaga magnetiska signaler idag. Magnetiska polvändningar inträffar också på jorden med några hundra tusen års mellanrum.

Deras resultat bygger på tidigare arbete som först vände upp och ner på befintliga tidslinjer för livsmöjlighet på Mars. De använde en berömd marsmeteorit, Allan Hills 84001 och ett kraftfullt kvantdiamantmikroskop i Fus laboratorium, för att dra slutsatser om ett längre långvarigt magnetfält fram till för 3,9 miljarder år sedan genom att studera olika magnetiska populationer i tunna skivor av stenen.

Risken finns att vi sprider jordens organismer ut i rymden eller tvärtom.

 

I en nyligen publicerad artikel i den internationella tidskriften BioScience har ett team forskare där bland annat Dr. Phill Cassey, chef för institutionen för ekologi och evolutionsbiologi vid University of Adelaide efterfrågat ett  erkännande av biosäkerhetsrisker i rymdindustrin.

"Förutom regeringsledda rymduppdrag har i dag ankomsten av privata företag som SpaceX inneburit att det nu finns fler aktörer inom rymdutforskning än någonsin tidigare", säger docent Cassey. "Vi måste därför vidta åtgärder för att minska dessa risker."

Rymdbiosäkerhet handlar även om både överföring av organismer från jorden till rymden och tvärtom. Medan forskningen påpekar att risken för att främmande organismer överlever resan ut i rymden för närvarande är låg är den inte omöjlig.

Jag citerar nedan från rymdstyrelsen.se ”Under en rymdfärd 2008 visade en svensk-tysk forskargrupp att björndjur kan överleva extrem uttorkning och strålning i rymdens vakuum. Det var Ingemar Jönsson vid Högskolan i Kristianstad tillsammans med en svensk och tre tyska forskarkollegor som visade att björndjuren som var en del av uppdraget Foton-M3 som sändes upp från kosmodromen i Baikonur i Kazakstan den 14 september 2007 överlevde resan. 

 

Om forskarna kan ta reda på vad som gör björndjuren så motståndskraftiga mot extrema förhållanden kan den kunskapen ge spridningseffekter både inom rymdforskning och inom tillämpningar på jorden. Kunskaperna kan exempelvis komma till nytta inom livsmedels- och läkemedelsindustrin för att förbättra lagring av biologiskt material,  mat, mediciner och vacciner. Källa: Esa."

Dr. Cassey sa: "Risker som har låg sannolikhet för förekomst men har potential för extrema konsekvenser är kärnan i biosäkerhetshanteringen. För när saker går fel går de riktigt fel."

Forskningen ger tydliga bevis på hur människor har spridit organismer till de mest avlägsna regionerna på jorden och havet och till och med ut i rymden.

Risken är kanske än större då vi har med oss mikroorganismer som människor eller i material vid framtida landning med människor på Mars att vi sprider biomaterial där. Material som växer till sig och kanske muterar och senare blir livsfarliga för människan. (Min anm.)Frågan är hur detta ska kunna undvikas Människan i sig är full av bakterier och svamp exempelvis. Vi vet inte heller om det finns bakterier eller virus på Mars vi inte har någon kännedom om.

Bild från https://duluthreader.com/articles/2020/11/12/116306-lowly-limericks

På björndjuret eller som det även kallas trögkryparen. Det har visat sig kunna överleva nästan var som helst även i rymden. Det är ett litet djur som vi kan utan att vi vet om det sprida på Mars exempelvis.