Hon kom till världen c:a 650 f.kr o blev en mycket uppskattad dikterska som ärades med sin bild på mynt redan under sin levnad. På Lesbos levde hon i stark vänskap med andra kvinnor och man har genom senare historia feltolkat denna vänskap som lesbisk vilket man i dag betvivlar starkt. Ön Lesbo har dock gett namn åt lesbisk.
I dag anser man att den kärleksdiktning hon uppmärksammades för under sin tid och efteråt inte kan ses som en kärleksförklaring till kvinnor i betydelsen sexuell attraktion. Istället bör den ses som symbolisk diktning av samma slag som den som finns i Höga Visan i bibeln.
Här är ett smakprov på hennes diktning:
”Till en väninna inför hennes bröllop”
Du säger att du fruktar bröllopsdagen,
då över tröskeln till det rum du måste gå
där sängen står, och maken enligt lagen
din ungdoms ljuva oskuld måste få.
Jag svarar dig till tröst, att också jag
av Zeus (det svär jag på) en enda oskuld fick
som jag fick offra på min bröllopsfest.
Dock frejdigt in i kammaren jag gick
där Hera kommenderat jungfruns död,
och därför vill jag inge mod och glöd.
Min kära flicka, sa jag högt och glatt,
den första natten var så ljuv, var inte rädd!
För du ska veta, i din bröllopsbädd
är smärtan kort, men lång din vällusts natt.
När man läst denna dikt förundras man över hur någon kunnat tolka Sapfo som lesbisk.
I övrigt vill jag nämna i dag att man inte ska bedöma en människa utifrån kläder och utseende. Ett bevis på att Gud kallar alla slags människor för att predika och vittna är Markus frikyrkopräst.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155641Genom sin något extrema stil får han kontakt med människor som knappast vanliga korrekt klädda pastorer får. Gud väljer och kallar alla slags människor och det finns anledning till detta. Gud önskar profeter som är olika för att människor är olika. Men budskapet är detsamma för alla.