Nya bevis av att vi lever i en tvådimensionell verklighet i ett hologramupplevt 3 dimensionellt upplevt landskap

Det är på universitetet i Southhampton forskare nu lyckats bevisa att vi lever i en platt värld men upplever den som tredimensionell. Vi skulle därmed leva i en verklighet av bredd och längd men ingen höjd eller rymd. Den sista dimensionen är enbart en av människan skapad fantasi.

Jag anser dessa tankar vara omöjliga att realisera i verkligheten. Tvärtom anser jag att vi kan leva i en mycket mer dimensionrik verklighet. Se strängteorin

Här anses att det kan finnas uppåt 10 olika dimensioner. At ta bort höjden i en verklighet med kvantmekanik mm är något jag anser vara att ha förlorat sig i fantasins värld.

Vi skulle leva som tecknade figurer i en tvådimensionell verklighet.

Den intresserade kan se några av de nyaste teorierna om att vi lever i ett hologram här.

Idéer jag anser aldrig kommit om vi inte levt i en tid av datorfrälstas verklighet. 

Nobelpristagaren Arvid Carlsson beskriver ett skräckscenario som ofta infaller i dödsögonblicket.

Teorin Arvid Carlsson utgår från är läkares upplevelser av att patienter efter döden plötsligt får en mycket vaken hjärna några minuter efter dödsögonblicket innan allt stannar av.

Under dessa minuter verkar hjärnan löpa amok av vakenhet och aktivitet.

Arvid Carlsson misstänker att människor då upplever en verklighet utan tidsuppfattning och därför en tid av evighet. En evighet som i hjärnan upplevs som utan slut. Evigt liv.

Det låter konstigt men är inte omöjligt. Men en så subjektiv känsla där tiden enbart är några minuter är skrämmande anser jag. Andra tycker tvärtom att en subjektiv känsla under denna korta tid kan upplevas som evigt liv måste kännas bra och tryggt att obemärkt sluta leva. Men det är ju en hallucination vilket jag anser skrämmande.

Vad som upplevs i denna för subjektet eviga tid kan ju även vara individuellt. En paradisisk eller fasansfull evighet.

Ca 80%  verkar uppleva denna evighetskänsla av hallucination medan 20% inte upplever något alls eller vars hjärna inte skenar.

Vilket är bäst? Vilkas hjärna skenar? Vilkas inte?

Är religionens dogmer inblandade? Vad är sant eller inte av verkligheten? Vad är en människa?

Spökskjutsen en vanlig syn. Min syn som tonåring på landsvägen.

Citat: Någonting oformligt svart gör vägen förbi Lohärads kyrka osäker om natten. Det sägs att det är en mördad man som gång på gång gör sin sista färd i en hästskjuts. Slut citat

Hästskjutsar är en vanlig syn på spökfronten. Förr sågs ofta hästar vägra gå vidare där något tragiskt hänt.

Själv har jag för många år sedan sett ett par klädda som i början av 1800-talet. Kvinnan med solparasoll mannen i klädedräkt av modernt snitt från den tiden.

Jag var i tonåren och cyklade på en väg där tidigare människor troligen tagit kvällspromenader från ett sedan länge nedlagt gästgiveri.

De var inte mörka utan mer som tydliga dimfigurer. När jag skulle köra förbi dem med cykeln bara ca 10 meter framför  mig mötte mig strålkastarskenet från en bil och dimfigurerna upplöstes i billjuset i intet. Jag kan garantera att jag aldrig glömmer detta och rädd var jag när jag kom hem till mina föräldrar och berättade vad jag varit med om.

Allt är inte möjligt att förklara. Fast man i vår tid vägrar tro på det övernaturliga eller på religion.

Diamantjakt kommer troligen i Jämtland att bli en upplevelseindustri.

Säkert kommer det för turistnäringens skull att konstrueras diamantjaktturer i Jämtland efter fynden.

Fjällvandringar med möjlighet att finna diamanter kan bli en stor attraktion i Jämtlands fjäll i framtiden. Det handlar bara om att en kreativ person tar tag i detta och får ut informationen i Europa.

Därefter kommer diamantjägarna.  Om det blir så eller fynden faller i glömska och inget händer vet vi ännu inte. Men möjligheten att tjäna pengar på diamantturer finns, om någon tar tag i detta.

Troligen kan det finnas mycket värdefulla diamanter här likväl som mindre värdefulla.

Kyla och Värme, två upplevelser som upplevs olika av skilda människor.

Vissa klagar på värmen vissa på kylan. Mycket beror det på stressfaktor eller kroppshydda.

Det en tycker är för kallt tycker andra är för varmt. Flertalet är dock värmedyrkare och älskar sol och värme. Jag ser dock höst med dess mörker som trevligast.

Men sedan finns det konstigare folk. De som tycker sig ha ont av all form av luftrörelser och då i första hand inomhus.

De klagar på drag även om det kan vara stekande hett i ett rum får det ej öppnas något fönster så det blir vinddrag.

Vad är detta mer än inbillningssjuka? Svalka eller luftkonditionering är inget för dessa kufar utan de sitter i sitt anletes svett och accepterar hellre detta än ett vinddrag som svalkar.

Jag har funderat mycket över hur konstigt djur människan är. Alla sorters fobier och inbillningar finns hos människan och det är kanske även bra.

Evolutionsteorin skapar ju all slags konstigheter där det bäst lämpade sprids vidare för släktets utveckling, för vad kan man dock fråga sig. Men även fobier kan kanske bli början till en ny utveckling om tillräckligt många har den eller ärver den.

En upplevelse leder inte alltid till Tro

Pascal irriterade Descartes. Pascal förde nämligen fram åsikten till motsats till Descartes att hävda att tomrum existerade. Det var något Descartes inte kunde hålla med om.
Descartes blev riktigt irriterad på Pascal som vågade sticka upp med en sådan åsikt enbart 23 år gammal. Det enda tomrum som finns sa Descartes, finns i Pascals huvud.

Nåväl Pascal var inte så dum som Descartes ansåg då han var den vetenskapsman som lyckades bevisa att det fanns lufttryck. Detta resultat irriterade högeligen den aristoteliska vetenskapen som fortfarande var på modet. Detta då luften enligt Aristoteles befinner sig vid sin naturliga plats och därför saknar strävan neråt.

Men natten mellan 23 och 24 november 1654 hände något som förändrade Pascal. Han fick en religiös upplevelse som fick till följd att han lämnade sitt sedan lång tid rikliga sällskapsliv och drog sig undan för meditationer. Sina sista år tillbringade han med sitt mest kända verk Tankar från 1670 där han försvarar den kristna läran. Verket blev aldrig helt klart men gavs ut efter hans död.

Denna religiösa fanatism som Pascal ägnade sig åt efter den där natten är förunderlig. Man kan undra vad Descartes hade sagt om han fått uppleva den enligt honom irriterande Pascals omvändelse från vetenskap till religionsgrubblerier. Ingen vet Descartes dog 1650 några år innan den konstiga natten.

Människan är förunderlig. Den mest materialistiske kan plötsligt bli religiös och tvärtom exempel på detta har nog många av oss upplevt bland sina bekanta och kanske även själva upplevt.

En religiös upplevelse är troligen något många av oss troende har upplevt. I många fall var det denna som fick upp ögonen på oss att det som prästen sa, som i mitt fall när jag blev troende, var fakta inte bara ord. Det finns många sätt att få en religiös uppenbarelse på. Men jag är övertygad om att det finns en mening med dem. En kallelse. Upplevelsen kan komma till olika människor på skilda vis. Några får den när de upplever att deras tillvaro slagits i spillror medan andra får den när de upplever sitt liv på toppen av lycka och framgång. Ett råd är från mig som upplevt det är att ta vara på den fly inte från den. Kanske det låter konstigt? Men även vid en religiös uppenbarelse finns valmöjligheten kvar att ta den till sig eller fly och låta den falla i glömska. Frälsning är inget tvång det är en möjlighet som kan komma som en religiös uppenbarelse eller som en kamp. Men valmöjligheten att ta den till sig eller inte finns alltid.

Ett exempel på hur det kan förverkligas är beskrivit i denna artikel.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=149982 där en av Sveriges enligt mig bästa sångerskor Carola Häggkvist, blev den utlösande faktorn med sin utstrålning och sång.

Vecka 8 upplevelse, Så blev Framtiden

Ja det var mycket man lärde som barn och som man trodde var fast kunskap. Man trodde att arbete var självklart att få och så var det på 60-talet. Ville man ha ett jobb fick man det och då oftast där man önskade. Allt var möjligt och lönerna steg år från år. Produktiviteten också. Något man i dag förstår var sanning då men i dag kan ses som en relativ och tidsmässig kunskap för inte är det så i dag.

Men det var inte det denna tanke det skulle handla om. Istället är det vintern. Man lärde som barn att efter höst kommer vinter, sedan vår och därefter sommar. Det var naturlagar. Visst var det så ännu under 60-talet de år som jag gick i skolan och kom ut i arbetslivet. I mitten av detta decennium upplevdes mycket kalla vintrar. Jag var då ny fabriksarbetare som tog mig fram per moped under vissa dagar i tjugo graders kyla och det i södra Sverige. Kanske bäst att säga det så ingen tror det handlar om Norrland.

Nostalgi och längtan tillbaks är något vi som upplevde den tiden lätt råkar ut för. Inte är dagens samhälle lätt att förstå för oss som var med då. En tid av framtidstro är borta.

Unga i dag har däremot inga referenser bakåt och accepterar det samhälle vi äldre till stor del misslyckats med att bygga upp. Däremot var våra föräldrar de som byggde upp ett välfärdssamhälle för alla en generation som vi ska se upp till. Tyvärr har vi 50-talister inklusive 40-talister egoistiskt byggt upp ett samhälle där nästa generations framtidsmöjligheter på arbetsmarknaden inte gäller alla.

Vi klarade inte av rollen som framtidsbyggare. I dag har vi fått en ny generation 60-talister i regeringsställning och deras framfart med oss när vi ser hur de fördelningsmässigt fördelar statens kaka är skrämmande. Deras förfäder skulle vända sig i graven om de såg hur de nedmonterade det dessa med blod och tårar byggt upp. Ett samhälle för alla oberoende om de var sjuka eller arbetslösa är borta och det gick på ett enda år.

Men tid är ett relativt begrepp och även vad som ses som rätt och fel. Människan har behandlat medmänniskan utefter tidsandan. I dag finns en annorlunda anda än för bara 20 år sedan. Vi äldre som upplevt omtanke och moral när det gäller omhändertagande ser nu en annorlunda värld växa fram.

Men vår tid har varit och hur den generation som nu bygger upp ett annorlunda samhälle tänker kan många av oss inte förstå. Men vi måste förstå att det byggs upp något dessa tror på. Vad vi ser och upplever är betydelselöst. Vi har inte ett styre av gammalt slag där de äldres råd gäller. Det var länge sedan vi hade det. Liksom det var länge sedan vi hade en riktigt gammaldags vinter i södra Sverige. Barndomens vintrar är borta.

Skrämd blev jag!

Ja det är några år sedan nu men jag glömmer det inte. Jag var ute och gick med min dotter som då inte var så gammal.

Det var vid en byggnad där vi skulle stå och vänta ett tag på, vad kommer jag inte ihåg. Men några meter från byggnaden gick en yngre man runt, runt i cirkel och talade högt för sig själv och inte nog med detta han gestikulerade med.

Jag blev mer och mer orolig för att vi hamnat vid en mindre dåre som kunde hitta på vad som helst. Han såg inte konstig ut men hans oavbrutna samtal som jag tog som att han talade med en osynlig fantasifigur var obehagligt att se. Jag har en del psykologisk utbildning så jag var snart inne på att detta var en person i en allvarlig psykos http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos
Min dotter brydde sig inte så mycket. Men som far var jag orolig för vad som kunde hända. Det konstiga var även att personen hade en sladd hängande runt halsen och framför munnen en konstig liten sak. Jag ryste av obehag.

Det var skönt när vi senare kom därifrån. En upplevelse jag aldrig glömmer. Men som många i dag inklusive mig själv ser dagligen men som då var skrämmande och mindre vanlig.
I dag förstår jag vad det var jag sett. Inte var det den psykos utan en handsfreetalande person. Handsfree är i dag vanligt till mobiler och då man förr förvånade sig över att personer öppet kunde tala i dessa om sina problem inför allmänheten är i dag handsfreen snart var mans och kvinnas egendom.

Skillnaden är endast att nu ser man ingen mobil utan som mest en lite plastbit i örat och kort sladd till en ännu mindre mikrofon. Man möter folk på stan eller i bussen som talar högt och ljudligt till för sig själv något man fört bara några år sedan inte trodde skulle bli en del av dagens samhälle. Det har även fått till följd att man inte tänker på det längre så en vacker dag kanske man möter en psykossjuk person utan att förstå det.

Nog har mobilen tagit över myckket av människans vardag och mer och mer accepterat blir det i snart sagt alla situationer http://www.idg.se/2.1085/1.145641

Men är det så vi vill ha det? Kan det inte vara skönt att ha eller få fredade zoner? Så viktiga är väl ändå inte alla att de måste vara tillgängliga för det där samtalet eller eventuella sms:et. Man kan fråga sig hur det blivit så. Det var inte länge sedan en telefon av vanligt väggfast slag var höjden av kontaktmöjligheter. Så blev denna veckas händelse eller kanske bättre utryckt tanke uppevelse publicerad. Den kom ur en bussresa där jag återerinrade mig ovanstående händelse.

Vecka 3:2008 Upplevelse: Blåshålsmystik

Storm i helgen men denna gång drabbades inte Sydsverige så farligt. Men ändå tillräckligt med blåst för att jag åter skulle uppleva ett av stadens mystiska blåshål.

På en mycket begränsad yta kan man uppleva att där ökar vinden i styrka varje gång det blåser. Det kan vara en plats man minst anar men som kännetecknas av att där är vinden alltid hårdare än på övriga platser runt omkring.

Begränsad yta menar jag med att det rör sig om kanske en 10-15 meters yta arealmässigt.

Här där jag bor i min stad finns minst en plats. Den jag menar finns utmed en gångbana intill ett höghus där järnvägen stryker förbi ett femtiotal meter bort.

Det finns öppna ytor men även hus runt omkring. Inget som visar något annorlunda mot någon annan plats i närheten.

Plötsligt när man kommer närma huset blir det hård blåst och det gäller att ta ner paraplyet om man vid regn har det uppspänt annars vänder det på sig blixtsnabbt i vindarna.

Min upplevelse ger följande undran. Hur uppstår blåshål? Vad är de? Man kan få förnimmelse till det som ockulta kallar portar.

Platser där man kan få kontakt med andra dimensioner. Kan det vara samma sak?

Tänk på detta nästa gång du är ute och plötsligt hamnar på en plats där vinden plötsligt ökar på en begränsad yta varje gång du går förbi. En tankeväckande upplevelse om man är uppmärksam för omvärlden när man promenerar på sin väg mot eller från något av dagens mål.