Lick- observatoriet skadat av vindbyar upp till 184/h

 

Bild  wikipedia Lick-observatoriet på Mount Hamilton vid Joseph D. Grant County Park i Californien. 

1888 var året då  Lick-observatoriet kom i gång. I dag ger det  UC-astronomer tillgång till världsledande optisk-infraröd observationsutrustning. Lick Observatory ägs och drivs av University of California. Det har en viktig plats i University of California Observatories (UCO) och dess verksamhet.

Lick observatoriet startade sin verksamhet 1888 som en del av University of California. Den grundades genom ett testamente från James Lick en fastighetsentreprenör och Kaliforniens rikaste medborgare då. Licks gåva på 700 000 dollar var den största filantropiska gåvan i vetenskapens historia och skulle uppgå till 1,2 miljarder dollar enligt dagens peningvärde.

Idag betjänar Lick astronomer från alla nio UC-astronomicampus (Berkeley, Davis, Santa Cruz, Santa Barbara, Los Angeles, San Diego, Irvine, Riverside och Merced) samt två nationella laboratorier (Lawrence Berkeley Lab och Lawrence Livermore Lab). Lick observatoriets användare varierar i ålder från grundutbildningsstudenter till de mest seniora och framstående astronomerna vid University of California. Vid varje given tidpunkt studerar över 100 observatörer vetenskapsprogram vid Lick.

Lick fungerar också som UC:s främsta testbädd för att utveckla nya instrument och ny teknik till optisk astronomi. De tekniska faciliteterna vid UC Santa Cruz och UCLA uppgraderar befintliga instrument och utvecklar nya instrument till Lick Observatoriet.

Lick har också ett uppdrag att förmedla kunskapen och kunskap kring astronomi till studenter och  allmänhet. Trettiofem tusen vuxna och barn besöker området årligen. Kvällen med stjärnans program innehåller föreläsningar av välkända astronomer och tillåter besökare att se kosmos direkt genom den 36-tums Great Refraktorn. Music of the Spheres-konserterna som uppförs där lugnar både hjärtat och sinnet. Huvudbyggnaden har iögonfallande, informativa utställningar och anordnar lärarutbildningsworkshops för lärare i grundskola och gymnasiet.

Vårt uppdrag för utbildning och samhällskontakt (EPO) är att upptäcka och dela universums mysterier från toppen av Mount Hamilton.

Men torsdagen den 25 december drog kraftiga vindbyar på upp till 180 kilometer i timmen över Mount Hamilton. En flera ton tung lucka föll utåt på taket av Stora salen och krossade flera bärande balkar.

Great Refraktorteleskopet skadades inte under incidenten, men dess precisionslinser och elektriska system blev  sårbara för regn.

Att återställa kupolen kommer att ta månader och observatoriet välkomnar bidrag för återställandet. https://www.lickobservatory.org/

Jupiters röda storm (fläcken) är linsformad och går djupare ner i Jupiters atmosfär än man tidigare trott.

 

Den stora röda fläcken  på Jupiter är ett stort röd- brunfärgat anticykloniskt stormsystem i planeten Jupiters atmosfär vid 22:a breddgraden söder om Jupiters ekvator. En storm som har pågått i minst 191 år och kanske så mycket som 356 år (eller längre ändå men inga tidigare mänskliga observationer finns gjorda). Stormen är så stor att tre jordklot skulle kunna rymmas i den. Nya studier av stormen har visat att det meteorologiska fenomenet går djupare ner i atmosfären än vad man tidigare trodde och  är format som en platt lins med en diameter av  cirka 25800 km.

 

Virvelstormen, den största av många sådana likande på Jupiter men betydligt mindre finns i Jupiters atmosfär. Den stora röda sträcker sig ner till ca 820 km i atmosfären vilket är ca 16 mil djupare ner än tidigare analyser indikerat. Två grupper av forskare publicerade nyligen sin nya analys av data från juno-rymdfarkosten  i den vetenskapliga tidskriften Science.

 

Ett team från Southwest Research Institute i San Antonio satte ihop en 3D-karta över Jupiters atmosfär vilket gav forskare en förståelse för hur Jupiters  våldsamma atmosfär fungerar, säger Scott Bolton  SWRI:s forskare och författare till en av studierna.

Juno, som lanserades 2011  har funnits i omloppsbana runt Jupiter sedan juli 2016 och har skickat och skickar ännu tillbaka värdefull data till forskare på Jorden.

Bild vikipedia där man ser den cykliska rörelsen på den stora röda fläcken, avbildad av Cassini-rymdfarkosten.

En brun dvärgstjärna där jetströmmarna sveper.

 

Luhman 16 (WISE 1049−5319)  är en stjärna i stjärnbilden Seglet på den södra stjärnhimlen. Det är en dubbelstjärna där båda är bruna dvärgstjärnor. En brun dvärg är en misslyckad stjärnbildning här har aldrig kärnfusionen kommit igång. Den kan ses som stadiet mellan gasplanet och stjärna.

Luhman 16  är den bruna stjärna (egentligen dubbelstjärna och egentligen inte stjärna) som finns närmast vårt solsystem 6,5 ljusår bort. Här viner liksom på gasplaneten Jupiter starka jetströmmar och stormar.

Då bruna dvärgar inte genererar sitt eget ljus är de svåra att iaktta. Det är därför inte mycket känt om den atmosfäriska dynamiken hos dessa.

"Vi undrade om bruna dvärgar liknar Jupiter med sina bälten och band formade av stora, parallella, längsgående jetströmmar av stormvindar eller domineras av ett ständigt föränderligt mönster av gigantiska stormvirvlar likt de som finns på Jupiters poler?" säger huvudförfattaren Daniel Apai i en ny rapport. Apai är docent i astronomi vid University of Arizona. Resultatet av studien visade att Jupiter-liknande band fanns runt Lohmar 16b.  Den bruna dvärg av dubbelsystemet som kunde iakttas.

Vindmönster och storskalig atmosfärisk cirkulation har ofta djupgående effekter på planetariska atmosfärer som jordens klimat till Jupiters utseende och nu vet vi att sådana storskaliga atmosfäriska händelser också formar bruna dvärgatmosfärer, säger Apai. För att förstå hur undersökningen gick till och hur vindarna ser ut se denna länk där en kort film visar detta. 

En sammanställning av den svagare komponenten i dubbelstjärnsystemet (två bruna dvärgar så kallade misslyckade stjärnor), Luhman 16b. Bild från Vikipedia.

Stormen viner på exoplanet R 8799e. Hör även Katie Boumans rdogörelse för hur hon lyckades fotografera ett svart hål

Nya data från European Southern Observatory (ESA) visar tecken på  att en storm rasar där  moln av järn och silikater virvlar runt på en avlägsen Exoplanet därute.

Exoplaneten det handlar om har namnet HR 8799e och kretsar kring en ung stjärna med beteckningen HR 8799. Denna stjärna (sol) är cirka 1,5 gång storleken av vår  sol och finns ca 129 ljusår från jorden i riktning mot stjärnbilden Pegasus.


R 8799e upptäcktes 2010 och är den innersta planeten  runt solen HR 8799 s. Denna sol är enbart ca 30 miljoner år gammal. HR 8799e har ungefär nio gånger massan av Jupiter och tar cirka 45 jordår på sig för att runda sin sol.


”Vår analys visar att HR8799e har en atmosfär som innehåller långt mer kolmonoxid än metan”, säger Sylvestre Lacour forskare från den franska byrån CNRS  

(länken här från CNRS innehåller även en bild på den under onsdagen i världspressen publicerade bilden på ett svart hål. För mer om denna upptäckt se även artikel här. Här ses även Katie Bouman kvinnan som gjorde fotot möjligt berätta om hur hon gjorde.

 Själv tar jag inte upp det i bloggen då det skrivs om detta i all press och nyhetsmedia och knappast någon kan ha missat det.)

  

och är huvudförfattare till en rapport om solsystemet därute. ”Vi kan bäst förklara detta överraskande resultat av atmosfär höga vertikala vindar i atmosfären vilka förhindrar att kolmonoxid reagerar med väte för att bilda metan”. Säger han vidare i rapporten.


Nya data visar även att exoplanetens atmosfär innehåller moln av järn och damm av silikat vilket i kombination med ett överskott av kolmonoxid är anledningen till den storm vi ser härja där.


Mer och mer detaljer ser vi av händelser på exoplaneter därute.


Bild från vikipedia som visar: HR 8799 e enligt en konstnärs intryck av hur den ser ut.

Iskalla regn utlöses på Saturnus måne Titan och översvämningar blir följden

Likt på Jorden stormar det rejält även på Titan. Sjöar översvämmas och floder forsar över annars snustorra slätter.

Inte är det ofta men ca vartannat Titanår sker det vilket innebär ca en gång vart 50:e jordår. Ett titan-år är 29,5 jordår.

Skillnaden är att det inte är vatten som regnar här utan metan. Iskall metan. I övrigt är det samma sak där som här det regnar och stormar ibland.

För mer information om hur regn uppkommer på Titan se följande länk. Bilden visar hur det kan se ut från en sjöstrand på Titan med Saturnus i skyn ovanför.

I slutet av året blir det som vanligt storm på Mars. Maven finns då på plats.

I slutet av vårt år 2016 inte marsår kommer det att bli en storm på Mars. Mars genomlider årstidsbundna stormar likt Jorden även gör i väderhänseende ex i USA.

Hos oss är vissa årstider på många platser mer hemsökta av svåra stormar än andra.

På Mars ska farkosten Maven finnas på plats i dess atmosfär för att lära mer om Mars återkommande stormar och en av dessa ska upprepas i slutet av året.

I slutet av oktober ska Mars vara som varmast då den då ligger som närmast solen och det är nu starka stormar kan bli följden.

Intresset ligger på hur dessa sandstormar bildas och uppträder i Mars tunna atmosfär.

Den röda fläcken på Jupiter börjar nu oväntat förändras efter att ha setts likadan ut i minst 300 år. Varför?

Röda fläcken på Jupiter  observerades troligen först av astronomen Cassini 1665. sedan dess har den varit ett blickfång på Jupiter. Storleken på det som är en superstorm i den gasbestående jätteplaneten är lika mycket som tre jordklot.

Allt har varit stabilt stormen har snurrat vidare. Men de senaste åren har något börjat ske. Stormens öga har minskat och formen rundats. Forskare förundras och följer intresserat vad som sker.

 Kan det vara början på slutet av stormen vi ser? Kan det vara en tillfällig nedgång i aktiviteten? Ingen vet men stormen bedarrar just nu. Varför vet ingen likväl som ingen vet varför den en gång startade eller om den alltid funnits och då lika stor eller genom åren fluktuerat och detta är något som sker nu igen.

Det fanns en sjö på Mars. Den röda fläcken på Jupiter är fortfarande en gåta. Vad utlöste denna mastodontstorm och har den ett slut i tid?

Sedan den upptäcktes har den röda fläcken förundrat människan. Varför existerar den?

Kan den röda fläckens innehåll på gasblandningen Jupiter består av ha betydelse för den storm med vindar på 400m/sek som verkar evig ha med saken att göra? Hur länge har stormen pågått? Finns det ett slut på stormen nu när den en gång uppstått? Varför uppstod den? Kan det varit något som kom in i Jupiters atmosfär eller ner på dess yta som utlöste stormen?

Har den röda fläckens gas betydelse för stormens fortsatta liv? Har fläcken alltid funnits och då även stormen?

Är fläcken en skapelse  senare Jupiters liv och då den uppstått även stormen?

På Mars har nu bevis för en tidigare sjö funnits. Vad som funnits flytande i denna vet vi inte. Det kan ha varit vatten. Men även annan vätska är möjlig. Vätska som lyckats bestå en tid men sedan avdunstat.

Om det varit vatten med förutsättning för liv eller ej vet ingen.

Vecka 3:2008 Upplevelse: Blåshålsmystik

Storm i helgen men denna gång drabbades inte Sydsverige så farligt. Men ändå tillräckligt med blåst för att jag åter skulle uppleva ett av stadens mystiska blåshål.

På en mycket begränsad yta kan man uppleva att där ökar vinden i styrka varje gång det blåser. Det kan vara en plats man minst anar men som kännetecknas av att där är vinden alltid hårdare än på övriga platser runt omkring.

Begränsad yta menar jag med att det rör sig om kanske en 10-15 meters yta arealmässigt.

Här där jag bor i min stad finns minst en plats. Den jag menar finns utmed en gångbana intill ett höghus där järnvägen stryker förbi ett femtiotal meter bort.

Det finns öppna ytor men även hus runt omkring. Inget som visar något annorlunda mot någon annan plats i närheten.

Plötsligt när man kommer närma huset blir det hård blåst och det gäller att ta ner paraplyet om man vid regn har det uppspänt annars vänder det på sig blixtsnabbt i vindarna.

Min upplevelse ger följande undran. Hur uppstår blåshål? Vad är de? Man kan få förnimmelse till det som ockulta kallar portar.

Platser där man kan få kontakt med andra dimensioner. Kan det vara samma sak?

Tänk på detta nästa gång du är ute och plötsligt hamnar på en plats där vinden plötsligt ökar på en begränsad yta varje gång du går förbi. En tankeväckande upplevelse om man är uppmärksam för omvärlden när man promenerar på sin väg mot eller från något av dagens mål.