Förändras mörk energi över tid?

 

Bild wikipedia (engelsk) Uppskattad uppdelning av den totala energin i universum i materia, mörk materia och mörk energi baserat på fem års WMAP-data (Content of the Universe – Pie Chart". Wilkinson Microwave Anisotropy Probe. National Aeronautics and Space Administration. Archived from the original on 18 August 2018. Retrieved 9 January 2018.).

Mörk energi är begreppet som  används för att beskriva allt som får universum att expandera i en ökande takt och som är ett av universums största mysterier. Den mest accepterade teorin för närvarande är att mörk energi är konstant och att energin i den tomma rymden är anledningen till universums ökande acceleration av expansion.

2024 väckte resultaten från Dark Energy Survey och Dark Energy Spectroscopic Instrument nya tankar inom kosmologin genom att insamlad data tydde att mörk energi kan vara på väg att utvecklas.

"Detta skulle vara vår första indikation på att mörk energi inte är den kosmologiska konstant som introducerades av Einstein för över 100 år sedan, utan ett nytt, dynamiskt fenomen", beskriver Josh Frieman, professor emeritus i astronomi och astrofysik vid University of Chicago.

I en ny artikel kombinerar Frieman och Anowar Shajib, Einstein Fellow i astronomi och astrofysik vid UChicago, insamlad data från en mängd olika sonder och finner att dynamiska modeller av utvecklande mörk energi kan förklara data bättre än den kosmologiska konstanten. 

Om så är fallet kan det finnas en oupptäckt partikel där ute som är många storleksordningar mindre än en elektron. Frieman beskriver: Vi vet nu exakt hur mycket mörk energi det finns i universum, men  har ingen fysikalisk förståelse för vad det är. Shajib beskriver: Till artikeln samlade vi in alla viktiga data från Dark Energy Survey, Dark Energy Spectroscopic Instrument (se ovan)  inklusive Sloan Digital Sky Survey, Time-Delay COSMOgraphy, Planck och Atacama Cosmology Telescope och kombinerade dem för att få den mest begränsande mätningen av mörk energi hittills.

Alla dessa data kommer från omfattande experiment, så på ett sätt representerar de den kollektiva kunskap som det kosmologiska samfundet har samlat som helhet tills i dag. Studien beskrivs här 

Så anses galaxer förändras över tid

 

Nu kan forskare ha svaret på en fråga sedan decennier  som handlar om galaxutveckling. De har använt artificiell intelligens (AI)  för att komma framåt i sin forskning och har nu kanske svaret på frågan.

Ända sedan astronomen Edwin Hubble 1926  klassificerade galaxers utvecklingsfaser och gav upphov till  Hubble-sekvensen är galaxmorfologi  ett forskningsområde inom astronomi. Nu har området utvecklats vidare med tillhjälp av AI (artificiell intelligens).

Obs förväxla inte Hubbleteleskopet med den som gett upphov till detta namn och som nämns ovan. Astronomen Edvin Hubble (1889-1953). 

Redan på 1970-talet hade forskare bekräftat att ensamma galaxer tenderar att ha en spiralform och de som finns i galaxhopar var elliptiska eller linsformade. 

I dagarna har i tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, publicerats en ny forskningsstudie under ledning av astronomer vid International Centre for Radio Astronomy Research (ICRAR) som handlar om orsaken till dessa skillnader i form.

Huvudförfattaren till studien är Dr Joel Pfeffer vid University of Western Australia-noden i ICRAR som här diskuterar över "morfologi-densitetsrelationen" – konkret om att galaxer i kluster verkar ha mjukare och mer funktionslös form än de ensamma galaxerna.

"Vi har upptäckt att det händer några unika saker när det finns många  galaxer tillsammans", sa Dr Pfeffer.

– Spiralarmarna på galaxer är ömtåliga och när man går till högre densiteter som i galaxhoparna börjar spiralgalaxer förlora sin gas ( förtydligat då många galaxer samlas förlorar spiralgalaxen sin gas och ombildas till en klot eller linsgalax).

"Denna förlust av gas får dem att" släppa ifrån sig sina spiralarmar och galaxen får en lins (klot)form."

Galaxsammanslagningar där två eller flera spiralgalaxer kraschar ihop bildar en stor elliptisk galax." För studien användes  kraftfulla EAGLE-simuleringar för att analysera en grupp galaxer i detalj, med hjälp av en AI-algoritm för att klassificera galaxer efter deras form. 

Den neurala nätverksbaserade algoritmen baserad på AI-intelligens tränades av ICRAR-doktoranden Mitchell Cavanagh. Algoritmen kan klassificera nästan 20000 galaxer per minut och komprimera vad som annars skulle ta minst en timme till upp till veckor.

Simuleringarna matchar nära nog vad som har observerats i universum vilket ger forskarna självförtroendet till att använda simuleringsresultaten för att tolka observationer av galaxhopars utveckling över tid därute.

Studien identifierade även flera linsformiga galaxer utanför regioner med hög densitet där de annars normalt förväntas. Datamodelleringen tyder på att dessa skapades genom sammanslagning av två galaxer.

Dr Pfeffer sa " Det har kommit många förslag över tid", sa han. "Men det här är det första arbetet som verkligen sätter ihop alla pusselbitar."

Bild En visuell representation av AI som klassificerar galaxer baserat på data från EAGLES-simulering. Upphovsman: ICRAR (The International Centre for Radio Astronomy Research) i Australien.

Hjärnan förändras ute i rymden. Ska astronauter vara oroliga vid framtida längre rymdfärder

Den grå hjärnsubstansen förändras i volym därute. Gravitationskrafter tros vara anledningen.

Det är forskare vid universitetet i Michigan som undersökt detta och kommit fram till att förändringens storlek beror på längden av rymdvistelse.

Kunskapen är ny och nu ska det utvärderas om möjligt vilka effekter det får på människan och vad det kan innebära för framtida resor exempelvis till Mars.

Den röda fläcken på Jupiter börjar nu oväntat förändras efter att ha setts likadan ut i minst 300 år. Varför?

Röda fläcken på Jupiter  observerades troligen först av astronomen Cassini 1665. sedan dess har den varit ett blickfång på Jupiter. Storleken på det som är en superstorm i den gasbestående jätteplaneten är lika mycket som tre jordklot.

Allt har varit stabilt stormen har snurrat vidare. Men de senaste åren har något börjat ske. Stormens öga har minskat och formen rundats. Forskare förundras och följer intresserat vad som sker.

 Kan det vara början på slutet av stormen vi ser? Kan det vara en tillfällig nedgång i aktiviteten? Ingen vet men stormen bedarrar just nu. Varför vet ingen likväl som ingen vet varför den en gång startade eller om den alltid funnits och då lika stor eller genom åren fluktuerat och detta är något som sker nu igen.