Skrämd blev jag!

Ja det är några år sedan nu men jag glömmer det inte. Jag var ute och gick med min dotter som då inte var så gammal.

Det var vid en byggnad där vi skulle stå och vänta ett tag på, vad kommer jag inte ihåg. Men några meter från byggnaden gick en yngre man runt, runt i cirkel och talade högt för sig själv och inte nog med detta han gestikulerade med.

Jag blev mer och mer orolig för att vi hamnat vid en mindre dåre som kunde hitta på vad som helst. Han såg inte konstig ut men hans oavbrutna samtal som jag tog som att han talade med en osynlig fantasifigur var obehagligt att se. Jag har en del psykologisk utbildning så jag var snart inne på att detta var en person i en allvarlig psykos http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos
Min dotter brydde sig inte så mycket. Men som far var jag orolig för vad som kunde hända. Det konstiga var även att personen hade en sladd hängande runt halsen och framför munnen en konstig liten sak. Jag ryste av obehag.

Det var skönt när vi senare kom därifrån. En upplevelse jag aldrig glömmer. Men som många i dag inklusive mig själv ser dagligen men som då var skrämmande och mindre vanlig.
I dag förstår jag vad det var jag sett. Inte var det den psykos utan en handsfreetalande person. Handsfree är i dag vanligt till mobiler och då man förr förvånade sig över att personer öppet kunde tala i dessa om sina problem inför allmänheten är i dag handsfreen snart var mans och kvinnas egendom.

Skillnaden är endast att nu ser man ingen mobil utan som mest en lite plastbit i örat och kort sladd till en ännu mindre mikrofon. Man möter folk på stan eller i bussen som talar högt och ljudligt till för sig själv något man fört bara några år sedan inte trodde skulle bli en del av dagens samhälle. Det har även fått till följd att man inte tänker på det längre så en vacker dag kanske man möter en psykossjuk person utan att förstå det.

Nog har mobilen tagit över myckket av människans vardag och mer och mer accepterat blir det i snart sagt alla situationer http://www.idg.se/2.1085/1.145641

Men är det så vi vill ha det? Kan det inte vara skönt att ha eller få fredade zoner? Så viktiga är väl ändå inte alla att de måste vara tillgängliga för det där samtalet eller eventuella sms:et. Man kan fråga sig hur det blivit så. Det var inte länge sedan en telefon av vanligt väggfast slag var höjden av kontaktmöjligheter. Så blev denna veckas händelse eller kanske bättre utryckt tanke uppevelse publicerad. Den kom ur en bussresa där jag återerinrade mig ovanstående händelse.