Borg anser det för dyrt att stoppa fas 3 och meningslösa arbeten, istället ser han det som billigt med jobbskatteavdragen.

Bort med fas 3 och in med välfärdstjänster där arbetslösa får avtalsenlig lön men även möjlighet att söka arbete på denna tid de ska få lön. Socialdemokraterna fick ju majoritet i riksdagen 2011 om att skiten skulle bort, dock var alliansens demokratitänkande inte rumsrent och allt föll i glömska till moderaternas glädje. Något misstroende mot sittande regim för att de inte följde demokratiska beslut vågade - av någon anledning som bör komma fram i framtiden - inte oppositionen göra.

Men ett nytt förslag att ta bort fas 3 vågar sig nu Socialdemokraterna på att göra kanske med vetskap att det aldrig kan realiseras då alliansens skötebarn fas 3 aldrig tas bort av dessa kufar inom politiken.

Citat: Att Socialdemokraterna vill avskaffa fas 3 är känt sedan tidigare.

- - - Att Anders Borg lär säga att det är för dyrt borde gå att bortse från. Det enda Borg inte tycker är för dyrt, är ineffektiva jobbskatteavdrag som urholkar statskassan och flyttar pengar från dem som har minst till dem som tjänar bäst.

- - - när Sverige har en arbetslöshet på runt åtta procent måste den hanteras. Att slussa in extra händer i välfärden kan vara en del av lösningen. Men arbetslösa får inte ersätta ordinarie personal, utan ska vara just en extra resurs på arbetsplatserna. Slut citat.

Men blir det verkligen en avtalsenlig lön för de som omfattas av detta? Jag misstänker en förflyttning av fas 3 are från meningslös sysselsättning eller riktiga arbeten till dessa tjänster som kan ses som liknande de såkallade plusjobben som fanns för några år sedan. Dessa var lågavlönande jobb, troligen blir dessa detsamma.

Citat: – Fas 3 är en typ av förvaring med en ersättning som inte går att leva på. Det försätter människor som redan hamnat i underläge i en ovärdig situation som bryter ner dem ytterligare. Det måste bli slut på det! Slut citat.

Vad säger då Socialdemokraternas talesperson, jo följande: Kostnaden samt en uppskattning av hur många långtidsarbetslösa som kan utföra extratjänster i välfärden återkommer Socialdemokraterna till efter sommaren.

– Exakta kostnader och exakt storlek kommer i höst. Det kostar inte jättemycket eftersom de här människorna redan i dag försörjs av samhället samt att de som ordnar fas 3 får 5,000 kronor i månad. Extrakostnaden är inte jättehög, säger Magdalena Andersson. Slut citat

Jag tolkar det som att det handlar om ett antal fas 3 are som erbjuds detta, inte alla. Så fas 3 försvinner inte, de som innefattas i skiten blir segregerade i två kast de som får en låg avtalsenlig lön och de som får fortsätta med försörjningsstöd eller 65 % av den a-kasse ersättning som legat fast värdemässigt sedan 2002.

Förslaget är dock något som inte kan realiseras inom de närmsta åren, då alliansen bromsar allt som förbättrar ekonomin för fas 3 are.

Varför får Borg möjlighet att fortsätta förstöra människors liv?

Är ”arbetslinjen” ett mantra som kan ses som en religionssymbol? Något Borg m.fl. lutar sig mot när politiken misslyckats och tror ska innefatta en lösning i framtiden?

Troligen är det så då ”arbetslinjen” skallar ur hjärtats djup i alla möjliga och omöjliga sammanhang när alliansens mäktiga män och kvinnor uttalar sig, oberoende av vad de uttalar sig om.

Just genom denna tro på en linje - som vi som inte delar detta mantras tro på helighet - kan regimen strunta helt i de som krossas ekonomiskt av en fortlöpande minskning av a-kassans ickeinflationsskyddade belopp och göra utfall om ett femte jobbskatteavdrag utan att skämmas.

Citat: Anders Borgs mål är enkla: lägre skatter, mindre stat. Hans medel är kraftigt minskade resurser till a-kassa, sjukförsäkring och välfärd. Han besväras inte på allvar av arbetslösheten. Inte för att han tror att den är omöjlig att påverka, utan för att han inte bryr sig. Slut citat.

Svaret på frågan i rubriken - Varför får Borg möjlighet att fortsätta förstöra människors liv? - är att svenska folket mutats med jobbskatteavdrag och är rädda för skattehöjningar. Svenska folket vill konsumera.

Att sedan Borg med flera lustigkurrar tror att detta inte gäller de arbetslösa och utförsäkrade är en annan sak. I fördomens namn ”arbetslinjen” ses dessa som nöjda med låg levnadsstandard och bör därför få än lägre i förhållande till de med arbete.

Frågan i rubriken kunde därför vändas och kanske bli mer realistisk enligt följande: Varför låter de utförsäkrade och arbetslösa Borg behandla dem som parias och onämnbara med medias och statens godtycke?

Borg har inga tankar på att förbättra för arbetslösa eller sjuka. Tvärtom!

Han förfasar sig istället över att de ska få mer i socialdemokraternas skuggbudget.

”Arbetslinjen” flumbegreppet alliansens hela politik vilar på, är allt som gäller.

Arbetslinjen innebär att ingen ska få ett öre i förbättring ekonomiskt som är sjuk eller som är långtidsarbetslös. Ersättningen efter sänkningarna av dessa försäkringar efter valet 2006 ska ligga konstant fast och urholkas år för år.

Jag hoppas denne Borg snart får sparken tillsammans med sina lika människofientliga meningsfränder från all slags arbeten som påverkar människors liv.

Människor av denna kaliber krossar folk!

Hur de kunde lura svenska folket med att de är ett parti för alla valet 2006 är en gåta. Idag vet vi sanningen och likt en bulldozer kör de på med samma usla krassa människosyn. Läs bara var Borg sa efter socialdemokraterna skuggbudget.

Det behöver inte kommenteras, läs och förstå vilken människosyn ett uttalande av detta slag innebär:

 citat ”Budgeten består av kraftiga satsningar på att bygga ut a-kassan, sjukförsäkring och förtidspension och det finansernas av relativt kraftiga skattehöjningar på arbete. Det slår mot sysselsättning och arbete. De föreslår att vi ska montera ner arbetslinjen och bygga ut bidragssystemen” säger Anders Borg. (följ blåtonad länk)

Lägg märke till att detta är Borg emot! Läs denna kommentar efter det att ni läst informationen ovan.

Tänk sedan efter vad det innebär för de sjuka och de långtidsarbetslösa som ingen anställer!

Borgs välfärd innebär ett femte jobbskatteavdrag och ingenting åt de sjuka och arbetslösa.

”Vi ska stärka välfärden” sa han i samband med vårbudgetens presentation.

Men välfärd i Borgs agenda innebär bättre villkor för de med arbete. Inte ett öre mer för arbetslösa, fortsatt utförsäkring av sjuka och härmed fortsatt ekonomisk segregation av svenska folket.

Att Borg tar ordet välfärd i munnen är en skam när han inte förklarar vad han menar med detta.

I socialdemokraternas agenda har det tidigare betytt bättre ekonomi för utsatta, sjuka och arbetslösa, idag vet jag inte om det gör det. 

Moderaterna har ju fått arbetslöshetsersättning och sjukpenning att framstå som bidrag och bidrag som ett fult och skamligt ord - utom när företag får just bidrag för fas3:are…

Motsatsen till arbetslinjen som har fått svenska folket att se ner på de som uppbär dessa som de kallar bidrag. Därför vet man inte om socialdemokraterna vågar höja dessa försäkringar vid maktskifte. Det ses idag som skamligt och fel att hjälpa de sjuka och arbetslösa ekonomiskt och svenska folket har i två val visat sin avsky för de arbetslösa och sjuka.

Grymhetens ansikten har lett mot oss sedan valet 2006 och de personer som styr har ingen misskund med människor som inte kan arbeta eller inte får ett arbete.

Borgs falska ord om inkomstskillnader.

Visst ökar inkomstklyftorna i Sverige, men där de ökar allra mest är bland de med arbete och de utan arbete. De utan får sin ersättning minskad år för år, genom att deras ersättning är statisk sedan 2006 och minskningen till 65 %

a-kassa, och återupprepade jobbskatteavdrag för de med arbete som får än mer.

Och skäms Borg! Inga höjningar enligt basbeloppet, vilket ska kompensera något de prishöjningar och den inflation som sker årligen.

Borg uttrycker att det är oroväckande att inte hela Sverige är med i välfärdsökningen. Men han menar då, att de som halkat efter är de med låg inkomst av arbete. Dessa ska facket hjälpa med lönehöjningar, anser jag.

Men Borg låtsas som vanligt att han inte vet, han bryr sig inte om de utförsäkrade och de utan arbete, de som idag är lika mycket utanför arbetsmarknaden som när moderaterna - med gap och skrik - lovade att bryta utanförskapet redan vid valet 2006.

Ett fiasko som vi vet idag och som endast hade som mål att sänka a-kassan och segregera de arbetslösa och sjuka ekonomiskt - i tron att dessa då fick arbete.

Indoktrineringen lyckades, att få svenska folket att inte låtsas om de långtidsarbetslösas situation, de göms i dag i fas3.

De utförsäkrade möts med en gäspning av de med arbete och friska kroppar.

Borgs o Reinfeldts allians har sitt pris för andra partier. Miljöpartiet erbjuder då sin hjälp.

Genom sin Allianspolitik - vilken är moderatpolitik - har de övriga borgerliga partierna ingen profil längre. De har blivit stödpartier för moderaterna.

De såkallade nya moderaterna är iskalla strategiker som lockat till sig godtrogna väljare, men även partier i sin helhet vars uppgift är att stötta dem.

Detta har varit en lyckosam väg då den moderata partipiskan gällt alla inom Alliansen, ”ta vårt beslut eller vi faller som regim” har varit ledstjärnan.

Resultatet av denna politik kallad jobblinjen, där segregering av arbetslösa och uppbyggnaden av misstänksamheten mot dessa och de sjuka varit en ledstjärna och jobbskatteavdragen den andra ledstjärnan, har resulterat i att man glömt att Alliansen består av fler än moderater.

Idag ser få skillnaden mellan de borgerliga partierna och därav har moderaterna ökat medan övriga är på väg under riksdagsspärren vid nästa val, om inte vissa moderater stödröstar på dessa partier, vilket troligen sker. Men om tre partier ska stödröstas på är risken att något parti får för lite röster.

Men nu har Miljöpartiet börjat vädra morgonluft och ger sig ut med budskapet att de kan tänka sig att regera med moderaterna om de får igenom något av sin miljöpolitik. Även dessa anser därmed att segregation av arbetslösa och sjuka är en bra politik.

De har därför börjat dra sig ifrån socialdemokraterna och ett samarbete med dessa och slutat intressera sig för en politik där sjuka och arbetslösa även ses som människor med behov av konsumtion och liv utan försörjningsstöd.

Vi har därför troligen en fortsatt borgerlig allians även efter nästa val då troligen det femte jobbskatteavdraget gått igenom sista budgeten i valperioden och jobbskatteavdrag sex blir största valfrågan under nästa valkampanj.

Där då Alliansen åter misstänkliggör sjuka och arbetslösa och skriker ut sitt budskap ”det ska löna sig att arbeta, bidragsberoende ska inte ha mer pengar de ska söka arbete, att de sedan aldrig får något är inte alliansens fel utan de sjuka och arbetslösas.”

Ju sämre ersättning de har desto större chans är det att de får arbete, tycks Allianspartierna tro och nu även miljöpartiet. Ack ja.

Förståelse och empati är två begrepp som blivit fula i dagens Sverige.

Borg ljuger: Inga åtstramningar i Sverige nästa år säger han. Det är LÖGN.

Med anledning av turbulensen i USA och återvärkningar på världsekonomin och hur det kan drabba Sverige sa Borg: Hushållen behöver inte räkna med några åtstramningar.

Med detta menar han att inga åtstramningar kommer nästa budgetår. Olofsson har påstått att reformer kan få vänta om läget försämras.

Med detta menar hon jobbskatteavdraget för de med arbete.

Borgs lögn består i att det inte blir några åtstramningar eller försämringar för hushållen, med undantag för ex långtidsarbetslösa. Dessa får fortsatt mindre med pengar att röra sig med. Oberoende av inflation.

Basbeloppets förändring, avgiftshöjningar etc förändrar inte beloppet arbetslösa eller sjuka får (för pensionärer höjs dock pensionen med basbeloppet och lika så för de med socialbidrag) men för arbetslösa och sjuka är det stillaliggande ersättningsbelopp sedan 2006 och sänkningen av a-kassan.

Detta innebär fortsatt sämre ekonomi nästa år för dessa.

Borg  säger inte hela sanningen när han påstår ovanstående.

Men i hans och alliansens värld ses långtidsarbetslösa som icke-medborgare och bara som en belastning som man ska tala så lite som möjligt om och som ska tiga och med mössan i hand ta emot den lilla ekonomiska möjlighet de har.

Att kalla jobbskatteavdrag för reformer kan stämma. Men inte i den betydelse reformer hade förr. Att utjämna ekonomiska skillnader mellan sjuka-arbetslösa och de med arbete. Tvärtom.