Gruvdrift efter guld eller andra mineral av värde på månen kan bli en ny anledning till konflikter i framtiden.

 

Flera länder och privata företag har ambitiösa planer på att söka och bryta mineral på månen. Det handlar inte om  en avlägsen framtid utan i nutid troligen det närmsta årtiondet. Som Martin Elvis, Alanna Krolikowski och Tony Milligan Senior Researcher in Ethics with the Cosmological Visionaries project, King's College Londonanges vilka nyligen publicerat en rapport i the Transactions of the Royal Society visar. Gruvbrytning kommer att utlösa spänningar mellan stater om vi inte hittar sätt att hantera situationen inom kort och skapa gränsdragningar.

Hittills har mycket av debatten kring utforskning och gruvdrift på månen fokuserat på schismer i rymden mellan statliga myndigheter och den privata sektorn. Men som vi ser det uppstår den akuta utmaningen på grund av begränsade strategiska resurser.

Den senaste lyckade landningen av Chang'e 5 från  Kina på en lämplig   landningsplats på månens baksida var bara en del av ett större, stegvis program av Kinas rymdmyndighet för slutmål månens sydpol 2024.

Indien försökte en mer direkt pollandning men misslyckades med  Chandraya-2 landaren som kraschade i samma region under 2019. Den ryska Roscosmos, som samarbetar med Europeiska rymdorganisationen riktar sig också mot den södra polarregionen för landning där i slutet av 2021 och, 2023 och då  vid Boguslavskijs krater. Därefter kommer Roscosmos att sikta på Aitkenbäckenet i samma region  för sökande av vatten i permanent skuggade områden. Ett antal privata företag har också ambitiösa planer för gruvdrift på månen i framtiden.

 

Strategiska resurser som inte finns i polarområdena tenderar att koncentreras snarare än jämnt fördelas. Torium och uran som skulle kunna användas för radioaktivt bränsle finns i 34 regioner i områden av mindre storlek än 80 km bredd. Järn till följd av asteroidnedslag kan hittas i bredare territorier från 30-300 km i diameter det finns cirka 20 sådana områden.

Säkert blir det schismer om vem som kom först och mutade in ett område för brytning och troligen kommer även militära zoner att upprättas av de större staterna på jorden. Kanske det behövs något slag av polismakt också på månen. Livsmedelsförsörjning, bränsle mm. Så nog finns många problem att lösa om vi inte som en gemensam planets befolkning tillsammans kan samarbeta på månen. Något jag inte tror människans inneboende egoism och programmerade (i flertalet stater i dag) individualism sätter stopp för.

Bild från pixabay.com. Illustration av romantik under månens sken. En dag kanske månen blir synonymt med konflikter mellan stater på jorden och den romantik man nu förknippar med denna blir motsatsen.