”Oppositionen hävdar att klyftorna i samhället ökar. Men det stämmer inte. Den största delen av den ökade relativa fattigdomen skedde fram till 2006/2007.”

Denna lögn tänker Folkpartiet och troligen alliansen försöka få svenska folket att tror på i valkampanjen 2014.

Sedan 2006 har a-kassan sänkts från 80 % av inkomsten till 65 % av inkomsten upp till en brytpunkt som legat still sedan 2002 för de som mest behöver den. De långtidsarbetslösa.

  

Varje år sedan 2006 har inflation och avgiftshöjningar gjort att socialbidrag och pensioner ökat med ett basbelopp varje år som ska motsvara att dessa som alliansen hånfullt kallar bidrag ligger på samma köpkraftsnivå som året innan. Det är ingen höjning, bara en höjning så inte reella värdet minskar.

Men inte så för den som går på a-kassa, här gäller inga basbeloppshöjningar utan en sänkning av köpkraften och den ekonomiska segregationen minskas år för år genom att a-kassan och sjukförsäkringen inte omfattas av basbeloppshöjningar.

Utöver det får den som har ett avlönat arbete avtalsenliga lönehöjningar årligen. Plus att de sedan 2006 hittills fått fyra jobbskatteavdrag.

Likväl påstår Erik Ullenhag integrationsminister och andre ordförande i Folkpartiet plus Carl B Hamilton ekonomiskt politiks talesman i Folkpartiet ovanstående som står i rubriken plus följande lögn.

Citat: Vissa vill i debatten skylla allt ont i samhället på ökade klyftor. Vi uppmanar alla att i stället begrunda vad som faktiskt har hänt under alliansregeringen. Vi har haft en djup finanskris utan att klyftorna ökat nämnvärt och många med låga inkomster har fått det bättre. Slut citat.

Hallå ni lögnare! Den som inte förstår att den arbetssökandes inkomst att leva av är arbetslöshetsersättning, den sjukes sjukpenning är en verklighetsförfalskare. Att jämföra inkomster enbart mellan de som har ett avlönat arbete blir verklighetsförfalskning!

Inkomstskillnaderna har ökat katastrofalt om man ser till de långtidsarbetslösa kontra de med en arbetsgivare. Den med en anställning ska även jämföras inkomstmässigt med den som inget arbete har. Annars blir det en värdering av människovärdet ett ”vi och dom”.

Betackar mig för de som gör skillnad på människors värde och varifrån en människa får sitt levebröd. Skäms ni två som skrev denna missvisande och vinklade text varifrån citatet ovan är taget!

Utsätt dig aldrig för Fas 3. Samhället gör dig då till ett offer

Inget är sämre för dina framtida möjligheter att få ett arbete än att vara i fas 3. Ca 1 % få riktigt avlönat arbete under denna fas. Det säger allt.

Att du redan varit  i fas 1-2 och inte fått arbete är inget du ska se dig som skyldig till. De skyldiga, de som misslyckats hjälpa dig, är arbetsförmedlingen och fördomarna i samhället mot arbetslösa och är du äldre diskrimineras du än mer.

Om du inte förstått detta ser du dig som ett offer som får skylla dig själv.      Men sanningen är att du är ett offer genom allmänhetens misstänksamhet mot arbetslösa och då i synnerhet arbetsgivares misstänksamhet. Utöver det har du troligen inte fått någon praktik (undantag finns kanske) under din tid i  fas 1-2.

Utbildning av något slag har du däremot troligen fått men utbildning öppnar inga portar om du är äldre eller får den genom arbetsförmedlingen.

Många av de arbetslösa har akademisk utbildning men inga kontakter och det gör att de är lika långt från arbetsmarknaden som den som en gång hoppat av grundskolan.

Men kontentan är, kämpa vad du kan mot att hamna i fas 3, slutstationen idag i vårt alliansälskande samhälle.

Klarar du det, bra. Om inte så behöver du inte ha dåligt samvete.

Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge, som Heidenstam så träffande sa en gång.

Varför och för vilka förändras samhället?

Svar: För marknadskrafterna. För handeln. Om inte marknaden hölls igång skulle ekonomin kollapsa och aktiemarknaden försvinna som sparalternativ.

Vi skulle få ett stagnerat samhälle utan utveckling. Inga nya köpmotiv eller varubehov skulle uppstå.

Inga nya arbeten, inga rationaliseringar för att öka lönsamheten. Ingen inflation, allt skulle stå still och vi skulle få ett samhälle likt samhället innan industrialiseringen. Dock inte utan de varor vi har i dag. Men inga nya skulle utvecklas, upptäckas eller skapas behov för.

Kanske det skulle vara ett nöjdare samhälle. Ingen stress eller press. Ingen vet då det ligger i många människors natur att konkurrera och begära mer och mer. Att aldrig vara nöjda.

Men förändring är något som accelererar när den väl fått fritt spelrum vilket vi alla upplever i nutid. Att den inte fanns förr beror mycket på religionens bevarande av det dåvarande och misstänksamhet mot nya idéer.

Vilken värld som passar mänskligheten låter jag var och en fundera över.

Vilken rang har du fått i samhället?

Liksom hos djuren har människan en rang eller hackskala.

1. Någon får företräde framför någon annan och värderas högre.

2. Någon får använda någon annan utan att denne får något för det.

3. Någon får diskrimineras medan någon annan absolut inte får det.

Den med beteckningen 1 är den som diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av ålder eller längden av arbetslöshet. Här tas ingen hänsyn till meriter eller referenser eller för den del person. Denne är svartlistad och läggs omedelbart åt sidan när denne söker arbete, oberoende av alla locktoner om statsbidrag för att anställa denne, i form av ex nystartsjobb.

Den med beteckning 2 är den som det är tillåtet att utnyttja och få betalt för som gratis arbetskraft, här gäller inga avtal utan bara lydnad. Praktik är ett exempel där en person används, med löfte om arbete efter en tid men som oftast får gå efter praktiktiden, under påståendet att denne inte passade in. Här ingår även de sämst sedda socialbidragstagare och de som är i steg 3 i jobb och utvecklingsgarantin, vilka lämnas helt av arbetsförmedlingen när en arbetsgivare i 2-årsetapper tagit emot en sådan mot provision. Ingen lön ingår, bara att personen får behålla ett lågt understöd av staten, plus att arbetsgivaren får ca 5000 kr i månaden för att se till att personen gör något.

Den med beteckningen 3 är samma person, de kan diskrimineras utan att det är olagligt, på arbetsmarknaden och ersättningsmässigt. Men skulle personen vara färgad eller ha en annan sexuell läggning än hetero, då får denne absolut inte diskrimineras för detta, det ses som mycket mer allvarligt att diskriminera detta än att en person diskrimineras ekonomiskt och känslomässigt inom beteckning 1 och 2.

Sverige av i dag är ett Sverige som varit omöjligt för inte så länge sedan, men som nu ses med glädje av flertalet av svenskarna. Segregation och diskriminering beror på person och bedöms utifrån vem du är och inom vad.

Ett bra samhälle fostrar goda människor, ett uselt onda människor.

Vad är vårt? Hur bedömer vi ont eller gott?

Kan man påstå att det någonsin funnits ett gott samhälle? Med gott menas ett där alla hjälps åt och hjälper och stöttar de som har det svårt. För att det ska kunna bli gott måste samhället ledas av personer som vill alla gott, inte bara sig själva. Många gånger är personer i maktställning där för att själva få fördel av sin position. Så har det alltid varit och så är det ännu.

Genom att gynna vissa grupper i samhället får vi ett segregerat samhälle, i dag gör alliansen detta mot de som de föraktfullt kallar bidragsberoende. För inte så länge sedan var det judar som misstroddes i Europa, i dag är det de bidragsberoenden, vilka egentligen är försäkringstagare vars försäkring de tvingats använda.

Men i ett gott samhälle skulle ingen behöva tigga eller få varken bidrag eller behöva försäkringar. Alla skulle få vad den behövde och själv skulle denne hjälpa till att stötta den som riskerade att hamna utanför.

Men då vi inte har och troligen inte kan få ett sådant idealsamhälle där alla betyder något positivt har vi det ondskans samhälle vi har. En ond regim och egoistiska samhällsmedborgare som stöttar dessa regimer för att förhoppningsvis vinna ekonomiskt på detta.

Att sedan andra får lida på deras bekostnad ursäktas med att alla inte är lika mycket värda och att den som hamnar utanför får skylla sig själv, då det ses som att alla har samma möjlighet till arbete och hälsa.

Vi har därmed inte ett bra samhälle för alla utan enbart för en utvald grupp. Utvaldheten görs av de styrande genom att de fått mandat att göra detta av sina väljare.

Samhällets utveckling har inget slutmål, bara förändringsiver.

Utveckling var tidigare, från 1700-talet och framåt, en utveckling för att göra livet enklare och mindre arbetsamt för människor.

Man började tro på att människan kunde bli herre över naturen och att allt kunde göras, bara kunskapen hittades.

Uppfinningarna kom slag i slag genom hela 1800-talet och en stor del in på 1900-talet.

Visst uppfanns mycket som var till en välsignelse för människor och levnadsstandardens ökning.

Men sedan fanns plötsligt det mesta som kunde förenkla och ge levnadsförbättringar.

Vad hände då, för nu är vi i vår tid? Jo, då inga behov fanns skapade man nya behov. Ex på detta finns inom alla områden.

För att ta ett ex. Alla nya konstruerade behov av att hela tiden vara uppkopplad och tillgänglig. Internets möjligheter till konstruerade behov som det numera populära Facebook. Nog klarade sig människan lika bra innan detta och liknande stressmoment kom.

Nya teveapparater, fler kanaler. Vem orkar se alla dessa kanaler? Vem har tid? Ingen, absolut ingen.

Vi var lyckligare och mer tillfredsställda när vi hade en enda kanal i teve eller för att inte säga ingen alls.

Allt detta är konstruerade behov. Det är ting som ej behövs för människan. Radion däremot är en uppfinning där människan har ett behov. Här kan man få samhällsinfo snabbt och lätt vid en krissituation i samhället. Bilder behövs inte då det ofta blir ett frosseri i andras olycka med skådandet av mänskliga katastrofer.

Jag påstår att vi redan har allt som behövs för mänskligheten, det handlar numera bara om fördelning så alla kan få användning av det som behövs. Behov av nya mobiltelefoner med design av skilda slag är ex på sådant som inte behövs men som är lönande att tillverka för konstruerade behov.

I dag är skapande till största del enbart förändringsiver som inte alltid förbättrar, tvärtom, men skapar nya behov för att ge lönande försäljning.

Detta är meningslöst.

Företagande kan istället koncentrera sig på att producera och sälja det som behövs. Livsmedel till tredje världen finns behov av, skolor mm.

Vi i västvärlden har det vi behöver, och mer än det. När många här kan konsumera lyx medan människor på andra platser inte kan få mat för dagen.

Då visar detta på hur fel kapitalismen är och hur usel människan är mot sina medmänniskor. Ondskans lakejer styr och har oftast gjort det genom historien fast människan är fri och kan välja en motsatt väg än den egoistiska.

Dock finns något där mycket av utveckling fortfarande brister och det är läkar- och medicinvetenskapen. Här blir vi aldrig i balans med människans behov.

Omvandling av samhället till något ingen ser meningen med.

Förändringar sker i allt snabbare takt mycket beroende på att avstånden har minskat. Möjligheten att snabbt ge och få nya idéer har accelererat med internet. Sekundsnabbt kan nya rön och idéer sändas till de som önskar göra karriär med dessa.

Detta gör samhället instabilt och den sociala miljön osäker och otrygg.

Men det är vår tids dilemma. Vi går mot en kollaps i förändringshänseende. Ingen önskar dessa snabba förändringar ändå har ledningar i olika organisationer detta på första plats i sina agendor.

Människan är förunderlig i grupp den blir då ofta farlig för sig själv och andra genom sin lockelse för uppmärksamhet.

Förändringar innebär i dag något negativt i de flesta fall till skillnad mot förr då de var positivt för flertalet.