Juholt misstros, men Reinfeldt kan säga vad som helst, han älskas ändå av svenska folket.

I Sverige har vi en av Europas sämsta a-kassor. Här ses arbetslösa som förvaringsobjekt i fas3, om de inte får ett nytt arbete inom rimlig tid. Arbetslösheten ses idag som något den arbetslöse ska lösa själv och om denne inte klarar detta så får han skylla sig själv.

Att många arbetslösa blivit det under en lågkonjunktur är betydelselöst, den arbetslöse får skylla sig själv. Arbetsförmedlingen hjälper inte till med förmedling av arbete. De bara fyller i papper och administrerar siffror på arbetssökandes antal. Ger ev. bidrag till en och annan arbetsgivare som kan tänka sig anställa - och hör och häpna - säger till den arbetslöse att söka jobb.

Nog förstår den arbetslöse det ändå. Ingen önskar leva på smulor från den rikes bord, vilket a-kassenivån är idag.

Vad säger då Reinfeldt? Jo, att under den senaste lågkonjunkturen, då människors trygghet raserades, levde han och Borg gott.

I artikeln finns även en fråga till Reinfeldt som han inte kunde besvara. Frågan: varför blir det inte mer jobb med arbetslinjen?

Men frågan är omöjlig att svara på för alla, då jobblinjen inte har instiftats för fler arbeten, utan för att segregera svenska folket i arbetande och tärande.

Jobblinjen är inte politik, utan ideologi.

Varför älskas det kletiga, söta och klibbiga av så många?

Kletigt och sött, en synonym för godis i många fall. Men varför är människan så glad för sött? Är det medfött? Knappast, troligare är att det är konstruerat och det är i ökande.

Anledningen till detta är den nya generationen av föräldrar, vilka är godisälskare i mycket större grad än deras föräldrar var. Vilka i sin tur var det mer än sina.

Godis och sötsaker har inte alltid varit lätta att få tag på. Sötsaker i form av frukt, grönsaker och björkkåda var vanliga förr.

Morötter är ex något som är sött och barn för länge sedan hade som sötsak. Sav var en annan sötsak. Visst fanns det sötsaker, men de var nyttigare och inte av samma söta kaliber som numera och absolut inte fulla av konserveringsingredienser och färger för att locka till än större konsumtion och profit för tillverkarna.

Aldrig har det funnits så mycket att välja på. Vad detta säger om samhället och människan kan man fundera på. Vi vet ju alla att dessa kalori och söt-fettbomber inte är något människokroppen behöver, ändå går det att sälja och äts utan urskiljning eller eftertanke.

Varför?

Vad är det som är fel när människan behöver surrogat för att känna att hon mår bättre?