Google

Translate blog

måndag 28 april 2008

Framgång kan ta slut då behövs samhällets empati


inte fördömande. Herbert Spencer laissez-faire förespråkaren. var något av Darwinist men arbetade in teorin även i universums och samhällets uppkomst och utveckling. Han såg koncentration och differentiering hos materian vart han såg. Materian, som samhället, blev enligt honom allt mer heterogena. Detta ju mer arbetsfördelning och specialisering såg dagens ljus. Det fick även till följd ansåg han att allt och alla blev mer och mer beroende av varandra.

Man kan väl se det som om samhället blir mer och mer sårbart för även små förändringar. Liten tuva kan välta stort lass är ett känt ordspråk och nog kan man se det i samhällssammanhang också. Ett litet elavbrott kan stoppa livsviktiga funktioner och skapa kaos i dagens samhälle. Vi har blivit sårbarare i dag i jämförelse med hur det var i det gamla bondesamhället.

Spencers funderingar väckte stort intresse på 1800-talet. Idag är hans tankar till stor del glömda. Men nog kan beroendet i dag vara minst lika aktuellt som det var då.

Sårbarhet ja, alla är vi sårbara och beroende av trygghet vid kriser. Alliansens politik tar i mycket bort tryggheten vid kriser. Arbetslöshetsersättningen minskar, klyftorna i samhället ökar med jobbskatteavdraget i förhållande till pension och arbetslöshetsunderstöd. Misstankarna mot bidragsberoende ökar vilket får till följd att de beroende mår än sämre.

Egoismen breder ut sig empatin minskar. Många tar till sig denna framgåmngsidealism andra är mer tveksamma då de kan se sig som ev framtida arbetslösa exempelvis. Ju fler som ser sina anhöriga, vänner eller bekanta fara illa av dagens politik eller ser sig själva som möjligt arbetslösa, sjuka eller pensionärer desto fler börjar oroa sig för hur dagens politik ska drabba dem i framtiden.


Då är det inte konstigt att oppositionen ökar sitt försprång då dessa ger sken av att bry sig om de svaga. Men det garanterar inte att de när de väl kommer till makten gör detta. Tiden är ny och en ny generation av socialdemokraterna kan säkert inte jämföras med Erlander, Sträng eller Palme. Egoismen och bristen på empati finns i dag även i denna åsiktsriktnings ledamöter och väljare.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152718