Google

Translate blog

söndag 27 september 2009

Man bör inte blanda samman hopp och tro.


Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det. När hoppet är borta bryts allt ner och apatin breder ut sig.

Sjuka, olyckligt förälskade, arbetssökande m.fl. alla hoppas de. Den sjuke som ger upp att bli frisk förfaller i apati och lever troligen inte länge till. Den olyckligt förälskade som ger upp drar sig undan i frustration och drar sig in i total ensamhet kanske för resten av livet.

Den arbetssökande som söker tusentals jobb och inget får (inget ovanligt när det handlar om långtidsarbetslösa) och samtidigt hånas ekonomsikt genom fördelningspolitiken skattemässigt i dag, förfaller även denne i apati och ger upp. Jobbsökandet blir ett spel för gallerierna, inget annat.

När hoppet försvinner, försvinner även människovärdet.

Tro däremot kan försätta berg. Det handlar inte bara om gudstro. Allt kan genomsyras av tro. Hur många sjuka har inte kämpat och trott att det skulle hjälpa för tillfrisknande och verkligen även blivit friska till förvåning för anhöriga och läkare.

Hur många olyckligt förälskade har inte hittat en ny förälskelse som fungerat. Ibland har även den olyckliga förälskelsen resulterat i att den övergått i gemensam. Kanske just för att den olyckligt förälskade trott så mycket på den att den som inte älskat omvärderat den älskade.

Hur många arbetssökande har inte lyckats överleva ekonomiskt fast ingen önskat anställa dem och i dag även samhällets värderingar motarbeter dem? De har hittat nya värderingar inom familjen och lärt sig hushålla med de få resurser de har. Jobbsökandet ger säkert inget resultat ändå men de tror att en dag så kanske ändå något sker. Tron på något gör att de ser små glädjeämnen i vardagen istället för att brytas ner av alla nej.

Inga kommentarer: