Google

Translate blog

torsdag 5 juni 2008

Skrik, gap och försök till konversation.


Habermas och språk o kommunikation. Han är också den förste filosof jag redogör för som fortfarande lever. Han föddes 1929.

Livsvärlden påstår han är människors gemensamma verklighet. En verklighet av gemensamma innebörder och normer vilken byggts upp och fortlever genom språket och
dess kommunikation.

För min del tror jag dock att verkligheten tolkas olika av olika människor och då även kommunikationen. Detta gör att gemensamheten inte är så stor som man kan anta, utan lagar och normer behövs för att hålla mänskligheten under någorlunda kontroll så inte allt för många enskilda eller grupper utnyttjar sina medmänniskor.

Habermas fortsätter, en dialog mellan olika människor förutsätter att det finns någon rationalitet. Konkret att alla måste bereda sig på att lyssna på andras argument och därmed vara öppna för omtolkning av sina egna argument.

För min del kan jag inte se mycket av detta i exempelvis politiken, där smutskastning och nonchalans i bemötandet av åsikter är mer vanligt är en konversation mellan meningsmotståndare.

Habermas säger även, i princip måste alla deltagare i ett samtal erkännas som likvärdiga. Endast argumentens hållbarhet, inte deltagarnas status eller makt, ska fälla det slutliga avgörandet i en diskussion.

För min del är jag helt överens med denna uppfattning. Men tyvärr fungerar det inte i praktiken, inte ens alltid i samtal i det lilla sammanhanget som i en familjesituation.


Någon höjer rösten, hotar och så avbryts samtalet, den hotande kan få sin vilja igenom för att familjefriden temporärt ska behållas. Inom stora organisationer är det fortfarande makt, vältalighet, manipulation och status som i de flesta fall avgör vem som får sin vilja igenom. Rätt eller fel, moral eller etik eller för den delen lagar eller normer kommer i andra hand.


När lagar krockar med beslut kopplas jurister in för att kringgå lagarna med någon kryptisk paragraf eller tolkning.

En dialog utan censur. Åsikter som respekteras. Tro som respekteras. Ja, det är inte självklart överallt. Läs här hur det ser ut i vår omvärld. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153934
Låt oss även hoppas och tro att Sverige inte blir ett av dessa människoförtryckande länder.