En arbetsgivare är intresserad av kunskap och erfarenhet av de arbetsuppgifter han vill ha gjorda - inte av hur ett CV är formulerat eller uppgifter om ting oväsentliga för arbetsuppgiften.

Många gånger skrivs CV som en kontaktannons där den arbetssökande beskriver sig själv, sina intressen, familj m.m. Helt ointressanta uppgifter för en arbetsgivare som söker en ny medarbetare för en viss arbetsuppgift och inte en kompis.

Sedan kan ju vissa arbetsgivare bli känslomässigt intresserade av en vacker kvinna ex om denna har sänt en vacker bild på sig och berättar att hon är ensamstående, men då blir Cv:t  som en dold kontaktannons, där ex en manlig arbetsgivare anställer utefter sina förhoppningar om mer än en arbetare.

Men normalt är arbetsgivaren intresserad av att den som anställs inte är straffad, att personen har erfarenhet av arbetsuppgiften, referenser  alternativt är en ung o nyutbildad intressant då denne är lättare att forma för uppgifterna. Avståndet till arbetsplatsen är viktigt. För långt och ingen egen bil då är chansen stor att personen snart söker en arbetsplats närmre boendeorten och ny inte flyttning ingår i planen med arbetet. Det är kostsamt att lära upp ny personal.

Alla dessa bidrag staten ger för att anställa arbetslösa är hos de flesta seriösa arbetsgivare ointressanta då man ser personer som de får betalt för att anställa som lite arbetshandikappade eller kufiska och därför inte är intresserade av dessa i normalfallet såvida det inte handlar om tillfälliga arbeten ofta då med en ingångsperiod av praktikplats.

Vad jag vill ha sagt är att arbetsförmedlingen är otroliga med sina CV-kurser och dess trams. Här ett exempel på hur arbetslösa kan tillbringa tid med dessa oväsentligheter.

Vad ska då arbetsförmedling o stat göra för att få ut långtidsarbetslösa på ordinarie arbetsmarknad? Sanningen är att det är försent.

Förtidspensionera alla som varit arbetslösa mer än ett halvt år.

Satsa sedan 100 % på alla de andra och sätt in alla krafter på nya arbetslösa från första dagen, då kan vi ta bort alla stöd och garanterat få ut alla på arbete eller företagande.

Men så länge bromsklossen de långtidsarbetslösa finns kvar får vi allt fler sådana efterhand. Bort med dem och bort med alla bidrag, då löser vi problemen plus självklart att arbetsförmedlingen ska arbeta med att skaffa kontakter o arbetsgivare, inte som idag vara ett kontrollorgan av arbetslösa för att kontrollera om de söker arbete.

Familj. Vad är det idag?

I dag kan allt ses som en familj. Kärnfamiljen finns inte utan omändras hela tiden över tid. Det som i dag är en familj är i morgon två familjer.

Det som förr sågs som familj är i dag något som förr sågs som onormalt.

Tiderna förändras, värderingar likaså. Men är människan densamma nu som då? Knappast, i årtusenden var den det. Men idag är människan allt och inget. Inga fasta värden enbart experimenterade allt i syfte för att förändra vilket blivit dagens ledstjärna.

Skrik, gap och försök till konversation.

Habermas och språk o kommunikation. Han är också den förste filosof jag redogör för som fortfarande lever. Han föddes 1929.

Livsvärlden påstår han är människors gemensamma verklighet. En verklighet av gemensamma innebörder och normer vilken byggts upp och fortlever genom språket och
dess kommunikation.

För min del tror jag dock att verkligheten tolkas olika av olika människor och då även kommunikationen. Detta gör att gemensamheten inte är så stor som man kan anta, utan lagar och normer behövs för att hålla mänskligheten under någorlunda kontroll så inte allt för många enskilda eller grupper utnyttjar sina medmänniskor.

Habermas fortsätter, en dialog mellan olika människor förutsätter att det finns någon rationalitet. Konkret att alla måste bereda sig på att lyssna på andras argument och därmed vara öppna för omtolkning av sina egna argument.

För min del kan jag inte se mycket av detta i exempelvis politiken, där smutskastning och nonchalans i bemötandet av åsikter är mer vanligt är en konversation mellan meningsmotståndare.

Habermas säger även, i princip måste alla deltagare i ett samtal erkännas som likvärdiga. Endast argumentens hållbarhet, inte deltagarnas status eller makt, ska fälla det slutliga avgörandet i en diskussion.

För min del är jag helt överens med denna uppfattning. Men tyvärr fungerar det inte i praktiken, inte ens alltid i samtal i det lilla sammanhanget som i en familjesituation.

Någon höjer rösten, hotar och så avbryts samtalet, den hotande kan få sin vilja igenom för att familjefriden temporärt ska behållas. Inom stora organisationer är det fortfarande makt, vältalighet, manipulation och status som i de flesta fall avgör vem som får sin vilja igenom. Rätt eller fel, moral eller etik eller för den delen lagar eller normer kommer i andra hand.

När lagar krockar med beslut kopplas jurister in för att kringgå lagarna med någon kryptisk paragraf eller tolkning.

En dialog utan censur. Åsikter som respekteras. Tro som respekteras. Ja, det är inte självklart överallt. Läs här hur det ser ut i vår omvärld. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153934
Låt oss även hoppas och tro att Sverige inte blir ett av dessa människoförtryckande länder.