En arbetsgivare är intresserad av kunskap och erfarenhet av de arbetsuppgifter han vill ha gjorda - inte av hur ett CV är formulerat eller uppgifter om ting oväsentliga för arbetsuppgiften.

Många gånger skrivs CV som en kontaktannons där den arbetssökande beskriver sig själv, sina intressen, familj m.m. Helt ointressanta uppgifter för en arbetsgivare som söker en ny medarbetare för en viss arbetsuppgift och inte en kompis.

Sedan kan ju vissa arbetsgivare bli känslomässigt intresserade av en vacker kvinna ex om denna har sänt en vacker bild på sig och berättar att hon är ensamstående, men då blir Cv:t  som en dold kontaktannons, där ex en manlig arbetsgivare anställer utefter sina förhoppningar om mer än en arbetare.

Men normalt är arbetsgivaren intresserad av att den som anställs inte är straffad, att personen har erfarenhet av arbetsuppgiften, referenser  alternativt är en ung o nyutbildad intressant då denne är lättare att forma för uppgifterna. Avståndet till arbetsplatsen är viktigt. För långt och ingen egen bil då är chansen stor att personen snart söker en arbetsplats närmre boendeorten och ny inte flyttning ingår i planen med arbetet. Det är kostsamt att lära upp ny personal.

Alla dessa bidrag staten ger för att anställa arbetslösa är hos de flesta seriösa arbetsgivare ointressanta då man ser personer som de får betalt för att anställa som lite arbetshandikappade eller kufiska och därför inte är intresserade av dessa i normalfallet såvida det inte handlar om tillfälliga arbeten ofta då med en ingångsperiod av praktikplats.

Vad jag vill ha sagt är att arbetsförmedlingen är otroliga med sina CV-kurser och dess trams. Här ett exempel på hur arbetslösa kan tillbringa tid med dessa oväsentligheter.

Vad ska då arbetsförmedling o stat göra för att få ut långtidsarbetslösa på ordinarie arbetsmarknad? Sanningen är att det är försent.

Förtidspensionera alla som varit arbetslösa mer än ett halvt år.

Satsa sedan 100 % på alla de andra och sätt in alla krafter på nya arbetslösa från första dagen, då kan vi ta bort alla stöd och garanterat få ut alla på arbete eller företagande.

Men så länge bromsklossen de långtidsarbetslösa finns kvar får vi allt fler sådana efterhand. Bort med dem och bort med alla bidrag, då löser vi problemen plus självklart att arbetsförmedlingen ska arbeta med att skaffa kontakter o arbetsgivare, inte som idag vara ett kontrollorgan av arbetslösa för att kontrollera om de söker arbete.

Visar du intresse?

När du sitter på en anställningsintervju eller framför den du är förälskad i visar du då ditt intresse eller försöker du dölja det?

I jobbintervjun gör du säkert vad du kan för att visa ett intresse om du inte varit på så många intervjuer och fått avslag att du redan på förhand ser intervjun som en rutin som ingenstans leder.

Tänker du så ger du en bild av ointresse och frånvaro och får garanterat inte jobbet om nu inte den som intervjuar är totalt värdelös på att tolka tecken och människor. Sådana finns nämligen också men få av dessa hamnar i en position som anställare.

När det gäller den du är kär i så finns det många som försöker dölja detta för att inte få avslag och bli ratade vilket kan vara smärtsamt. Man är rädd för att göra bort sig. Detta är anledningen till att så många aldrig fick den de var äkta förälskade i utan istället valde någon som de var kompis med.

Man bör dock veta att den du känner himlastormande kärlek och dragningskraft till ofta sänder ut signaler omedvetet som skapar ditt intresse. Ofta finns intresset även hos den som sänder ut signalerna men intresset är en retning som inte alltid känns men kan väckas till liv. Det finns något från båda parter för att intresse ska uppstå hos båda eller först den ena.

Därför bör man ta chansen att lära känna en sådan person, från båda finns något slag av dragningskraft och från båda en rädsla från att ta första steget. Tankar att tänka och agera utefter för alla människor anser jag.