Iakttag vad du vill, men förstår du vad du iakttar?

Du ser och upplever saker hela tiden.

Men ser och upplever du det riktiga och äkta? Troligen inte. Du tillrättalägger det du ser enligt din förförståelse och får det att passa in i vad du anser och tycker enligt det schema du har inom dig.

Det du upplever, upplever du som unik personlighet och därför är det subjektivt värderat.

Ingen har samma bakgrund, samma arv eller samma verklighetsbild.

Alla är vi unika och upplever det vi ser som bra, dåligt, trevligt, humoristiskt eller något annat, beroende på vem vi är eller med vem vi upplever.

Fortsätt iakttag, du upplever det unikt och ensamt men lär dig samtidigt något nytt i ditt uppbyggande av din till viss del föränderliga personlighet.

Iakttag dig själv.

Kan du komma fram till hur du ser på dig själv och hur andra ser på dig, då har du hittat dig själv.

Men detta är en omöjlighet. Den du är och ger intryck av att vara skiljer utifrån vem som skulle besvara frågan.

Du bedöms oftast efter första intrycket och vid det tillfället var du kanske utåtriktad, deppig, nyfiken etc. Den som då bedömde dig har sedan svårt att ändra på denna första bedömning.

Alla människor är olika och av den anledningen blir du bedömd olikt av olika människor därav dras du själv till vissa och känner motvilja mot andra.

Denna bedömning visar sig efter en längre tid ofta vara fel. Ibland katastrofalt fel.

Hur du bedömer dig själv är subjektivt och skiljer sig från ibland minut för minut men alltid olika efter tid som gått. Hur många skrattar inte åt sig själv när de ser på sitt yttre på gamla fotoalbum? För min del ser jag detta som otroligt tragiskt.