Stjärnexplosioner av vissa slag har gett upphov till all litium som existerar

Ett team av forskare med ledning av astrofysiker Sumner Starrfield vid Arizona State University har kombinerat teori med både observationer och laboratoriestudier och fastställt att den klass av stjärnexplosioner, som kallas klassisk nova (den vanligaste formen av nova inte att förväxla med supernova) är ansvarig för det det litium som finns i universum.

Litium är en viktig metall med användningsområden som värmebeständigt glas, keramik, litiumbatterier, litiumjonbatterier och humörförändrande läkemedel. Teamet har gått vidare för att fastställa att en bråkdel av dessa klassiska novor kommer att utvecklas tills de exploderar som supernovor av typ Ia. Dessa exploderande stjärnor blir ljusare än en galax och kan upptäckas på mycket stora avstånd i universum. Men det är en annan historia.

Klassisk nova är en klass av stjärnor som uppstått från en explosion  av en vit dvärg (en stjärnkvarleva med solens massa men storlek som jorden) och en större stjärna i nära omloppsbana runt den vita dvärgen.

Gas har fallit genom gravitation från den större stjärnan in på den vita dvärgen  som är mycket tät och har stark gravitation vilket gör att den drar till sig materia från den större stjärnan som är en stjärna med gravitation som är normal för just denna klass. När tillräckligt med gas har samlats på den vita dvärgen sker en   en explosion kallad  nova. Det finns cirka 50 explosioner per år i vår galax och de ljusaste på natthimlen observeras av astronomer över hela världen.

Det är då  litium bildas och kastas ut i universum och efterhand ner på planeter och solsystem som är under bildande. Så kom litium till oss en gång från en närliggande novaexplosion.

Bild från vikipedia på en illustration av förstadiet till blivande nova, där den vita dvärgen i stjärnsystemet samlar massa från den röda jätten.

Vita dvärgstjärnors ibland mystiska kärnexplosioner kan ha lösts till hälften

Vita dvärgstjärnor är sista stadiet i en stjärnas liv då den kollapsat efter att ha blossat upp under sin sista tid. De kan även sluta som en nova (inte att förväxla med en supernova)  om de ligger i närheten av en stor röd jättestjärna varifrån de kan dra till sig gas och genom detta med ett antal års mellanrum ge ifrån sig energiexplosioner..

Ibland kan kärnexplosioner uppstå på den vita dvärgens yta(gäller där novor sker eller skett). 

Ca 50 sådana uppstår på skilda dvärgar i vår Vintergata varje år. Inte speciellt många då dvärgarnas antal är stort. Ingen vet hur många de är men man bör räkna i miljoner kanske miljarder.

Ca 50 kärnexplosioner på nästan alltid olika vita dvärgar  inträffar eller kanske bättre sagt så många upptäcker vi årligen per år från våra teleskop.

Mysteriet är att vissa av dessa explosioner är så ljusstarka och kraftfulla att vetenskapen inte kunnat förklara varför.

Men nu har astronomer vid Michigans universitet arbetat fram en trolig teori på varför dessa kraftfulla kärnexplosioner ibland inträffar på någon vit dvärg.

Det har antagits att gasen från den röda jättestjärnan i närområdet (det handlar ju om novor inte ensamma vita dvärgar (icke novor) där inga kärnexplosioner har setts) lämnat ifrån sig så mycket gas att det är denna energi som exploderar när gränsen för en tvingande urladdning genom kärnexplosion nåtts.

Men detta är inte hela förklaringen det förklarar enbart en kärnexplosion av det slag vi redan förstått. Den riktigt stora och mystiska föregås av att det vid explosionens början  avges en kall gasvåg av materia men direkt efter kommer en snabb het våg och när dessa kolliderar får vi den otroliga ljusa och kraftfulla våg vilken tidigare setts som svårförklarlig.

Skeendet är inte unikt utan sker vid varje kärnexplosion på en vit dvärgstjärna. Men ibland blir det en reaktion av det slag av betydligt större slag än vad vi kan se som kanske normal energiurladdning i novornas värld.

Ännu vet vi inte varför det ibland sker. Men forskningen har genom förståelsen av hur det sker likväl tagit ett nytt steg i förståelsen av vår verklighet.