Fast vi jobbar längst i Europa vill moderaterna öka pensionsåldern.

Fast vi i Sverige arbetar längst upp i åldern av alla i Europa önskar moderaterna att vi ska arbeta än längre, och det fastän vi har den långtidsarbetslöshet som vi har.

Varför ska vissa arbeta längre, medan andra inte får arbeta alls?

Varför ska vissa arbeta längre när andra ska sitta av sin tid i fas 3, tills pensionen befriar dem från meningslösheten?

Varför har vi en så människofientlig politik?

Varför ska inte ungdomar först in i arbetslivet, innan det ens blir en diskussion om höjd pensionsålder?

Varför värderas alla människor inte lika idag?

Varför har segregationspolitiken fått sådant genomslag i Sverige?

Varför ska pensionärer få arbeta vidare när yngre förvägras anställning?

Borde det inte vara en rättighet att få ett arbete i alla åldrar upp till pension. I dag finns inte den möjligheten istället dras a-kassanivån in för de som inte får arbete. Nu önskar även KD att de som är pensionsmässiga och har arbete ska få arbeta vidare om de så önskar.

Tramset om att det fattas folk på framtidens arbetsmarknad gäller inte nu om det ens någonsin kommer att gälla. Produktion rationaliseras, vård inbesparas var ska framtidens människor få sin inkomst från? Hur ska samhällets resurser fördelas rättvist så att alla får en bra vård och omsorg? Pengar finns och har alltid funnits men fördelningen av resurser beror på ideologi och värdering av människor. I dag anser många att människor är olikt värda. I Sverige värderas ex inte de som är sjuka eller inte lyckats få ett arbete.

Samhällsklimatet är så förvillat och mänskligheten så förvillad att det inte finns en för alla meningsfull politik längre utan bara floskler och egosim. Oberoende vilken politik som förs i dag så är den totalförvirrad i jämförelse med politisk ideologi för något decennium sedan och tidigare.




Samuel Aurivillius

Rosen von Rosenstein som beskrevs i går efterträddes av sin svärson Samuel Aurivillius 1756. Han var ingen skrivare men undervisade i kirurgi och anatomi fram till sin död 1767. En skrift han dock gjorde var avhandlingen om lungans funktion som han disputerade med för sin svärfar Rosen.

Helt friktionsfritt blev inte samarbetet mellan denne och Linné, varför förtäljer inte historien. Anatomi och kirurgi var ju nu ett akademiskt ämne i Uppsala. Men som sagt alla trivs inte lika bra tillsammans.