Google

Translate blog

måndag 10 mars 2008

Kyrka och politik - Stopp


Adam Smith intresserade sig för människans känsloliv. Han betraktade människan som ett socialt djur vilket var skapat att leva i gemenskap och hysa sympati med sina medmänniskor.

Människans utvecklingslinje såg han fortskridet från jägarsamhället till nomadsamhället till jordbrukssamhället och slutligen till det rådande handelssamhället.

Den ekonomiska lag som styrde var egennyttans och utifrån denna bestämdes en människas agerande. Och genom allas agerande uppstod en spontan harmoni. För att detta skulle ske utan störningar och problem måste marknaden tillåtas fungera utan hinder som tullar, monopol och andra slag av störningar som skattepålagor o arbetskonflikter

Det egoistiska beteendet hos många ansåg Smith vara nödvändigt då det befordrade ekonomisk välgång som i slutänden ledde till välstånd för alla.

Han propagerade för den ekonomiska liberalismen och ses som dess fader. Om man delar hans uppfattning eller inte beror säkert på om man själv är företagande eller en försäljare av sin egen arbetskraft. Detta då fri företagsamhet innebär fri lönesättning. Men att fri lönesättning innebär bra levnadsstandard för alla är tveksamt.

I dag kan vi se samhället sedan måna år som nyliberalt där välståndet har ökat bland de som redan hade det bra medan arbetslöshet och utanförskap ökat.

Senast av idéer bland flera i vårt nya samhälle efter folkhemmet är idén om hushållsnära tjänster till en billig penning. Detta för att hjälpa kvinnor så de får mer tid för barn och hem. Jodå det låter bra. Men hjälper de kvinnor o män som ska göra dessa hushållsnära tjänster så även de får hjälp med hushållsnära tjänster och även de får mer tid för sitt hem och sina barn? Kan de som gör dessa tjänster ha råd att betala för att själva få dessa tjänster gjorda? Knappast. Idén är nästa steg på en tillbakagång till ett klassamhälle där människor segregeras som herrskap och tjänstefolk. Punkt och slut. Kanske det är det vi ser nu. Början till det segregerade samhället där de svagaste får betala de starkas, de lyckades levnadsstandard.

Ska vi då ha politik i kyrkan för att den vägen försöka förändra samhället. Min uppfattning är att kyrkligt aktiva ska ta parti mot orättvisor och fördelningsorättvisor i samhället. Ingen ska få det bättre på bekostnad av någon annan grupp i samhället. De globala orättvisorna ska vi även hjälpas åt att protestera mot och samla in medel till för att hjälpa till att motverka så gott vi kan på kristen grund.

Det finns religiösa inriktningar där medlemmarna inte får ta politisk ställning eller rösta överhuvudtaget. Detta är fel människan ska ha en egen valmöjlighet.

Däremot sticker jag ut hakan när jag påstår att kyrkliga ledare inte bör ta öppen politisk ställning utan likt kungen vara politiskt neutrala. Anledning till detta är att dessa ska vara folkets religiösa vägledare inte politiska ledare. En kyrklig ledare, herde som öppet tar politisk ställning för ett parti skrämmer bort kristna meningsmotståndare. Vi har en kristendom som inte ska tolkas hur som helst. Genom olikartade politiskt ställningstagande av herdar får vi en mångfald av kristen tolkning av rätt och fel. Detta är fel. Vi ska en kyrka, en kristendom men ingen politiskt aktiv kyrklig ledare tack. Som det gamla uttrycket säger skomakare bliv vid din läst. I kyrkan ska människor finna ro för sin själ inte reta upp sig på politiska motståndare.

Exempel på ett parti som öppet tar ställning till det kristna budskapet? http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150812

Man kan ju undra hur mycket de följer Jesu lära efter samarbetet med alliansen och dess fördelningspolitik där man drar in möjligheten för självförsörjning vid arbetslöshet till förmån för högre levnadsstandard för de som har jobb. Men i vilket fall som helst har alla partier något av medmänsklighet och beskydd av de svaga i sin agenda.


Här kan de som har ett borgerligt tyckande och ett kristet troende engagera sig politiskt. Däremot absolut inte sagt att något parti är sämre än något annat. Inget parti är fel för en kristen om denne vill engagera sig i detta och arbeta utefter kristen grund. Men som jag tidigare skrev kyrkans tjänare bör inte engagera sig politiskt eller öppet ta politisk ställning för att inte stöta sig med de med olikartad politisk åskådning i sin församling. Kyrkans tjänare är Jesu tjänare här på Jorden och genom detta den troendes herde och den otroendes möjliga missionär eller själasörjare.