Stjärnfall. Skynda dig att önska något.

Varför blev det vanligt att man skulle önska sig något när man såg en stjärna falla?

Det var förr vanligt att man trodde att det var en verklig stjärna som föll och inte som det egentligen är ett gruskorn från rymden som brinner upp vid inträdet i atmosfären.

Ett stjärnfall sågs som ett omen, en varning eller en hälsning. Kanske från Gud. Tron var att stjärnorna var fästa på världsalltet och därifrån kunde de lossna och falla ner på skapelsens medelpunkt Jorden.

Det var därför något magiskt och gudomligt i ett stjärnfall och i trons mysterier ingick då att om man teg med vad man såg och önskade sig något tyst för sig själv kunde man bli bönhörd.

Man tog för givet att man såg detta stjärnfall själv och att detta uppstått som ett tecken, en möjlighet för just mig som såg det.

Nog var naturen och alltet besjälat förr, i allt såg man mystiska väsen och gudar. En mer spännande värld än vår måste man säga. Idag är det tvärtom.

Men jag misstänker att ett mellanting är sanningen om vad verkligheten är. En Gud, en djävul och en fri vilja och fria val från mänskligheten gör att det i denna kaosvärld finns olyckor, orättvisor men även glädje existerande sida vid sida.

Önskningarna vid stjärnfall finns kvar sedan urminnes tider i mänsklighetens själ och visst önskar många människor ännu i dag något när de upplever ett stjärnfall.

Vi ser vad vi önskar se.

Vad otrevlig den personen är.

Känns det igen? Du har bara genom att ha sett en person bedömt denne som otrevlig, högfärdig, trevlig eller något annat.

Första intrycket är ofta det du bedömer en person efter och sedan är det svårt att omvärdera detta.

Men hur många gånger har du inte felbedömt? Oftast får du inget mer tillfälle eller har du inte någon önskan eller möjlighet att lära känna en person du bedömt som otrevlig o.s.v

Men om det blir en påtvingad arbetskamrat exempelvis kan din första bedömning få omförhandlas. Den otrevlige, högfärdige etc var tvärtom när du lärt känna denne, liksom den trevlige var hemsk när du väl lärt känna denne.

Den du ingick ett förhållande med var inte alls den du trodde när du ingick förhållandet. Den du ratade efter första intrycket hade passat dig perfekt om du lärt känna denne.

Så är livet. Varför vi bedömer så fel beror på att vi bedömer efter utseende i första hand vid första mötet. Vi påminns om en otrevlig person vi mött under barndomen som liknade den vi möter nu och bedömer därför efter denna mall. Likheter bedöms likartat.

En person vi tyckt om som barn och som utseendemässigt påminner om den vi möter som vuxen bedömer vi undermedvetet som intressant och trevlig.

Vi dömer och fördömer efter vårt arv och den miljö vi levt eller lever i. Arv av våra föräldrar och deras värderingar. Miljö efter hur vi blev bemötta som barn.

Därför blir nästan alltid första intrycket av en person helt fel. Man få tar sig tid att lära känna en person man först bedömt som fel. Medan man överser med fel hos en person man först bedömt som rätt.

Därmed har vi det kaos på känslomarknaden som vårt sociala samhälle av i dag genomsyras av och som det rådgivs ifrån alla slag av experter i veckotidningar och tester och annat humbug som horoskop mm som tröst och vederkvickelse för människan av i dag.

Google Ocean en ny leksak att drömma kring. Fuskar Google?

Nu har man hittat första spännande formationen på havsbotten genom denna sajt.

Frågan om det är det försvunna Atlantis diskuteras nu.

Men jag kan misstänka utan fog att Google kan ha sätt ut lite spännande spår i sin karta över havsdjupen för att skapa intresse för google ocean.
Jag säger inte att det är så men misstänker en möjlighet.

Om inte tror jag absolut inte på att Atlantis hittats eller överhuvudtaget existerat mer än som vandringssägen under Platons tid.

Formationer att fantisera kring finns överallt på vår jord och självklart även i havet.
Ett exempel på landbaserad formation som det forskats kring utan att det gett något är formationen av ett skepp som synts uppifrån vid Ararat och härmed trotts vara Noaks ark vilken enligt bibeln strandade här.


1545 upptäcktes silverfyndigheter i Peru.

Detta var samtidigt som en ny metod för silverutvinning kom. En metod där man använde kvicksilver. Kvicksilver sågs som en metall med alla möjligheter på denna tid och användes till allt möjligt och omöjligt.

Det var stora mängder silver som nu skeppades till Europa o Spanien. C:a en halv million pund silver kom in per år. Även guld kom in och dessa metaller möjliggjorde att spanske kungen kunde leva livets glada dagar och pengarna använde han även till en motrevolution mot protestantismen.

I dag använder man inte kvicksilver för att avskilja silvret från kopparn.
Istället använder man elektrolysmetoden.