Vi ser vad vi önskar se.

Vad otrevlig den personen är.

Känns det igen? Du har bara genom att ha sett en person bedömt denne som otrevlig, högfärdig, trevlig eller något annat.

Första intrycket är ofta det du bedömer en person efter och sedan är det svårt att omvärdera detta.

Men hur många gånger har du inte felbedömt? Oftast får du inget mer tillfälle eller har du inte någon önskan eller möjlighet att lära känna en person du bedömt som otrevlig o.s.v

Men om det blir en påtvingad arbetskamrat exempelvis kan din första bedömning få omförhandlas. Den otrevlige, högfärdige etc var tvärtom när du lärt känna denne, liksom den trevlige var hemsk när du väl lärt känna denne.

Den du ingick ett förhållande med var inte alls den du trodde när du ingick förhållandet. Den du ratade efter första intrycket hade passat dig perfekt om du lärt känna denne.

Så är livet. Varför vi bedömer så fel beror på att vi bedömer efter utseende i första hand vid första mötet. Vi påminns om en otrevlig person vi mött under barndomen som liknade den vi möter nu och bedömer därför efter denna mall. Likheter bedöms likartat.

En person vi tyckt om som barn och som utseendemässigt påminner om den vi möter som vuxen bedömer vi undermedvetet som intressant och trevlig.

Vi dömer och fördömer efter vårt arv och den miljö vi levt eller lever i. Arv av våra föräldrar och deras värderingar. Miljö efter hur vi blev bemötta som barn.

Därför blir nästan alltid första intrycket av en person helt fel. Man få tar sig tid att lära känna en person man först bedömt som fel. Medan man överser med fel hos en person man först bedömt som rätt.

Därmed har vi det kaos på känslomarknaden som vårt sociala samhälle av i dag genomsyras av och som det rådgivs ifrån alla slag av experter i veckotidningar och tester och annat humbug som horoskop mm som tröst och vederkvickelse för människan av i dag.