Google

Translate blog

fredag 18 september 2009

Ett av John Deweys dogmer var följande


”Naturen finns oberoende av människans medvetande, den är ej vetande men vetbar”.


Ganska självklart anser nog de flesta. Men det fanns motsatta uppfattningar. Ex Shopenhauers


Man kan fundera över Deweys tanke ovan. Nog kan man förstå att exempelvis månens baksida fanns innan människan kom dit och att den såg likadan ut innan människan såg den första gången som ett måndygn tidigare. Men man kan inte bevisa det.


Det går att teorisera om något som man inte sett och detta innebär att det man skapar en teori om är vetbart. Det går att ta reda på om teorin stämmer. Exempelvis teorin om månens baksida innan någon sett den. Det var och blev möjligt att kontrollera.


Men ytan var självfallet inte vetande i sig. Den visste inte om att den fanns eller att någon ställde teorier om den. Den hade inget eget vetande utan den bara var.


Så kan man filosofera utifrån ovanstående mening.


Mer att läsa om den kände pedagogen finns här:

torsdag 17 september 2009

Descartes ansåg att både vi och djuren är maskiner, men även andevarelser.


Descartes var troende och hans Gudsuppfattning har han även arbetat in i sin teori och verkligheten men den tar jag inte upp här

Vi skulle se på oss själva som maskiner där något som orsakade en handling påverkade vad som kunde bli nästa handling. Det som resulterades var något som man kunde förutse då det var resultatet av något som organismen behövde få utfört för att fungera optimalt.

Om detta inte gjordes blev något ofullbordat och maskinen människan fungerade sämre och nästa handling blev kanske en handling som inte varit nödvändig om den grundhandling utförts som organismen först behövde.

Ur detta kunde man då se att människan fast den fungerade som ett urverk kunde missbrukas genom den fria viljan som var det gudomliga i oss. Människan var därmed inte bara en maskin i sin uppbyggnad utan även en gudsvarelse som hade en fri vilja på gott och ont för människan och andra varelsers väl och ve.

onsdag 16 september 2009

Depersonalisation liktydigt med Deja-vu.


Depersonalisation är ett psykiskt sjukt tillstånd enligt vilket verkligheten ses förändrad. En läkare som hette Moreau ansåg att det var ett tillstånd som kunde vara i många år kanske livet ut. En kollega som även han intresserade sig för tillståndet var Pierre Janet vilken 1838 delade in tillståndet enligt följande beskrivning:

Det kunde utmärka sig som ett tillstånd där personligheten verkade besynnerlig eller främmande.

Personlighetsfördubbling.

Fullständig förlust av personlighetsuppfattningen vilket gjorde att den drabbade kände sig död eller förlamad invärtes.

I något av dessa stadier kunde personen uppleva sensationer och upplevelser som skapades från kroppsliga känslor. Med detta kunde fantasiupplevelser som att det här var inget nytt upplevas. Jag har sett detta tidigare eller känner igen detta. Deja-vu helt enkelt.

Kan detta vara förklaringen till Deja-vu? Är det så enkelt? Omöjligt är det inte. Troligt? Ja.


tisdag 15 september 2009

Kvicksilver användes som mirakelmedicin under lång tid.


Syfilis var en av de sjukdomar man ansåg skulle botas med denna metall. Tyfus och febersjukdomar andra.

I dag används metallen fortfarande i vissa mediciner. Rinomar är något som tandläkare för bara några år sedan skrev ut till sina patienter. Barnmedicin med kvicksilver finns också.

Vi har ju även stoppats fulla av kvicksilver i våra tänder under ca 150 år av våra tandläkare. Hur mycket kvicksilver som den vägen kommit ut i naturen genom våra kyrkogårdar låter jag vara osagt. Men nog bör det ha blivit och blir kanske lika mycket som slarvet med kastade termometrar.

I dag får ju inte kvicksilvertermometrar säljas längre men långt efter detta förbud lagades det fortfarande tänder med amalgam.

Visst, amalgam var och är betydligt hållbarare än andra material. Men i munnen, nej tack. Nog skulle det finnas andra material som är lika billiga och hållbara att stoppa i tänderna. Det är mycket dåligt att det ännu inte finns. Plastfyllningar får bytas vart och vartannat år

måndag 14 september 2009

1655 infördes bestämmelsen att teologer skulle ha förtur till tjänster på Uppsala universitet.


Den som hade en hel del att säga till om på denna tid inom pedagogiken i Sverige var Magnus Gabriel De La Gardie. Det var han som bl.a. införde ovanstående bestämmelse i universitetskonstitutionen.

Tidigare hade det varit adelsmännen som i första hand fått arbete och titlar på universitetet. Det var inget ovanligt, så var det i övriga Europa också.

Det som nu skilde var att teologi gick före anor och traditioner. Men beslutet blev inte populärt och bara ett tiotal år senare var ordningen återställd. Teologi skulle inte längre gå före andra fackämnen och adelns folk kom åter att dominera fakulteten.

I dag är adelstiteln inte inträdesbiljetten för arbete på fakulteterna. Numera är det kontakter och ibland kommer även en katt bland hermelinerna in. Någon som utmärkt sig i den akademiska världen utan att ha haft tidigare kontakter inom denna.

söndag 13 september 2009

Decrolymetodens steg inom pedagogiken.


Det var Ovide Decroly som utarbetade denna pedagogik i början av 1900-talet. Han utgick från psykiskt onormala barn vilka han undervisade i sitt hem.

Metoden är den didaktiska och ser kortfattat ut enligt följande, utgående från två frågor.

Vad är det barnet främst måste veta? Svaret här blir att barnet måste känna sig själv sina behov och kroppsfunktioner och natur och samhällsförhållandena där barnet finns.

Vad har barnet mest intresse för? Främst är det livsbehoven hos sig själv, medmänniskorna och naturen.

Utifrån detta har metoden sedan utvecklats och då från de fyra primärbehoven, näring, skydd mot ex oväder mm, försvar mot faror, arbete-vila och sammantaget utifrån detta ska då barnet fostras till att bli en god samhällsmedborgare.

Grunden i undervisningen är att även ge barnet meningsfulla helheter, förstående av skeenden, lagar och allt i syfte till att fostra barnet till en god och nyttig samhällsmedborgare.

Metoden blev mycket omtalad och 1936 var den grunden exempelvis för folkskolans undervisning i Belgien.

Det var lite om en pedagogik som få i dag vet något om.

lördag 12 september 2009

Den gången Twisten kom och med den Twistpåsen.


1961 det var då twisten kom i stor skala och sågs som ett nytt ungdomspåfund. Sedan dess har mycket hänt och många nya musikstilar och danser kommit och gått.

Det var den kanske första dansform där man inte rörde varandra utan var och en stod och vickade på höfterna efter eget behag. Kanske lite överdrivet men ändå.

Själv var jag barn och tyckte det var roligt att stå och dansa efter denna rörelseakt när det på radions musikkanal P2 spelades Twist and shout med flera låtar. Man hade ju sett hur man skulle göra i Teves enda kanal i svartvitt.

Som sagt många år har gått men till skillnad mot många andra musikstilar som kommit och gått finns en sak kvar från den tiden.

Twistpåsen. Godiset som namngavs efter dansen och som slog igenom stort under sextiotalet och vilket ännu finns.

Numera som klassiskt godis som många gånger köps som presentgodis. Då som nu. Det ansågs då som lite finare godis och verkar fortfarande ses så. Det är inget vardagsgodis direkt.

Sloganen som kom i samband med twistpåsen den gången var ”Tvista på”.

Det blev lite nostalgi. Åren gick men dansa lärde jag mig aldrig och om man räknar bort mina twiststeg som 9 åring blev jag aldrig mer intresserad av dans i någon form. Om jag missat något vet jag inte.